Igår, dag två av labor day weekend, var vi bjudna hem till en amerikansk kille som heter John och bor i Calabasas cirka 45-60 minuter från LA. Det enda jag vet om Calabasas är att familjen Kardashian bor där ute och det är väl ingen vetskap som man springer runt och skryter med direkt men det var spännande att se hur det såg ut på riktigt. John är kompis till en kompis till Emelie så det var på det sättet vi var bjudna. Vi hade ingen aning om vad som väntade oss, inbjudan löd: pool/barbecueparty så vi packade ned badkläder och satte oss i bilen. Det var en del trafik men det flöt ändå på rätt bra. Alla är ju lediga denna långhelg så det är många som spenderar sin tid på stranden men vi åkte ju bort från stranden och upp mot bergen så det var väl därför trafiken inte var så galen som den brukar vara på helgerna. När vi kom fram till Calabasas så visade det sig att John och hans familj bor i ett så kallat gated community vilket innebär grindvakt, anmäla namn och adress man ska till, ringa och dubbelkolla och sen få klartecken/bli nekad. Vi blev dock insläppta och sen fortsatte resan uppuppupp för berget längs kringelkrokiga vägar. Väl framme så visade det sig att Johns familj bor i ett hus modell...större kan man säga. Det anade vi väl redan innan med tanke på att de bor i ett gated community men man vet ju aldrig. Hur som helst, jättefint hus, pool, jacuzzi, tennisbana, basketplan, stall, paddock och en liten stig upp till ett vattenfall....joråsåatte...
Väl där visade det sig att både John och Emelies kompis Nader hade firat Labor Day även på fredagen så de var lite trötta i mössan och det var bara vi där. Däremot skulle Johns mamma ha fest senare på kvällen och då skulle det enligt John komma "typ 100 pers, mestadels musiker, Phil Collins kanske kommer...". Här i LA måste man hålla minen och inte visa att man blir imponerad och anledningen till det är lite svårt att förklara men istället för att typ svimma eller börja hjula över gräsmattan i ren upphetsning så får man liksom: " jaha, Phillan kommer alltså, ja trevligt, har ju inte sett honom på ett tag..." Jaja hur som helst, vi spelade lite beerpong, körde volleyboll i poolen och lekte med Johns helt fantastiskt charmiga hund Boss. Jag saknar ju min egen hund så jag håller på att gå av på mitten så jag passade på att leka med Boss så mycket det bara gick. Under eftermiddagen kom det ett gäng betjänter och servitörer som började rådda med bord och stolar, grillen, mat och baren och vid sexsnåret så började gästerna dyka upp. Det var ett liveband som spelade och det bjöds på pasta, sallad, grillad korv, sockervadd (!) och fri bar. Gästerna var en salig blandning av gamla rockrävar och hang-aroundhaggor och alla var väldigt trevliga. Alla utom en. Jag och Linda hade pratat en del med en ung kille vid namn Jared som till en början verkade vara en helt reko snubbe. Ju längre kvällen gick desto mer påträngande och äcklig blev han dock. Det var nog inte en ung tjej på hela festen som inte fick hans hand uppkörd under kjolen och han var rent oförskämd i sitt sätt att prata. Han sa bland annat till Linda att hon hade frestat honom genom hennes korta klänning och att hon borde skämmas att klä sig som hon gör med tanke på att hon är förlovad (?). Alltså...va?! Det hände så mycket konstiga saker kring den här snubben och han sa så mycket dumma grejer till oss som jag inte ens tänker återge men det som fick bägaren att rinna över var när vi satt i ett (av flera kan tilläggas) vardagsrum och bara hängde och Jared helt plötsligt får en vanlig, trevlig konversation att vända 180 grader och det hela slutar med att han påstår att Emelie är nazistsympatisör. Hon såg ju rött fullständigt och de övriga killarna skällde ut honom. Han la svansen mellan benen och drog därifrån och när vi då berättade för killarna vad han tidigare under kvällen hade sagt och hur han hade kladdat på oss allihop blev de helt vansinniga. Det var skönt att de reagerade som de gjorde. Alla vi tjejer hade känt oss väldigt besvärade av hela situationen under större delen av kvällen men vi ville inte "ställa till en scen" eller hur man ska uttrycka sig när vi var hos en kompiskompiskompismammas fest, det kändes liksom inte bra. Men trots att vi själva hade sagt till honom flera gånger under kvällen så slutade han aldrig. Ja, det blev livliga diskussioner i det där vardagsrummet efter att han hade gått och killarna kom på alla möjliga slags sätt att hämnas men stämningen la sig efter en stund och då var det dags att åka hem. Dessvärre var det väldigt mörkt och det råder stod brist på gatlampor i LA och de är ickeexistrerande i Calabasas kan jag meddela så vi tog vad man skulle kunna kalla en något oplanerad sightseeingtur i ett becksvart Calabasas mitt i natten.
Vi kom hem vid kvart i tre och då var det marsch i säng. När jag precis är på väg att somna så väcks jag till liv av att sängen gungar och hela rummet rör sig. Det, gott folk, var mitt livs första jordbävningsupplevelse. Vi har googlat runt idag och det visade sig att den hade sitt epicentrum i Beverly Hills och hade en magnitud på 3,2 på Richtersskalan. Spännande! Det är vida känt att alla här i LA bara går och väntar på nästa stora jordbävning men den slipper jag helst under tiden jag är här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar