Det här med kärlek

Jag har blivit smittad av Ebba och därför har legat nedbäddad hela dagen med feber och känt mig allmänt ynklig. Dessvärre blir det inte mycket pluggande gjort då, jag orkar helt enkelt inte och jag som har läxförhör i spanskan imorgon...jaja, det är inte mycket att göra åt.

En sak som är roligt med mina filmkurser är att vi får se filmer på lektionerna som man nog aldrig skulle se annars. Gamla klassiker som man kanske ratar för att se lite mordernare filmer. Igår tex, på min History of international film-lektion, såg vi stumfilmen "Pansarkryssaren Potemkin" från 1925 och förra veckan såg vi "The last laugh", en tysk film från 1924 med den tyska stumfilmens största stjärna Emil Jannings i huvudrollen. De filmerna skulle aldrig vara mitt förstahandsval till fredagsmyset så det var skoj och intressant att se dem. Mina filmkurser har också ökat mitt intresse att se ikapp andra klassiker som jag ännu inte har sett. Vissa utav dem tas upp i min kurslitteratur vilket gör det ännu mer intressant att se dem. En utav dessa filmer, som jag dessutom har tänkt se i flera år (mycket tack vare den där scenen i serien "Sex and the city"), är Sydney Pollacks "The way we were" från 1973 med Barbra Streisand och Robert Redford i huvudrollerna och nu när jag ändå bara ligger hemma och är sjuk så gjorde jag slag i saken. Jag har alltid tyckt att Robert Redford är en stilig jävel och i den här filmen är han ju förbaskat snygg och Barbra Streisand är helt otroligt vacker! Däremot är det ju ingen glad kärlekshistoria direkt...Åh, det bara kröp i kroppen på mig när jag såg den. När han gör slut, när hon ringer och är så ledsen och vill att han ska komma tillbaka, och när han gör det och är så obekväm...man vet ju hur det är och hur ont det gör. Kärlek alltså! Varför utsätter man sig för det egentligen? Har man väl gått igenom ett uppbrott en gång så vill man aldrig vara med om det igen och det är nog därför jag är singel. Jag vågar helt enkelt inte riskera att ha så där ont i bröstet och själen igen. Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här egentligen. Det här inlägget skulle handla om hur snygg Robert Redford är (eller kanske var, han är ju över 70 nu), inte om hur rädd jag är för förhållanden. Hur som helst, om ni inte har sett "The way we were" så bör ni göra det. Det är en väldigt bra film för att ha 40 år på nacken och både Robert och Barbra är fantastiska!

Kolla bara! Han är ju dösnygg!