Okej, det märks att jag är hemma själv och inte har något bättre för mig. Tre blogginlägg inom en timme är ju rekord. Skit samma, jag hade tänkt skriva det här idag i alla fall. På min Film 1-klass idag såg vi en helt underbar film som verkligen grep tag i mitt hjärta och vred om flera varv. Det var en italiensk film från 1952 som heter "Umberto D." Den handlar om en gammal man (Umberto) som har jobbat och slitit hela sitt liv, betalat skatt och gjort rätt för sig. Storyn kretsar kring att han har svårt att betala hyran på grund av den låga pensionen han får ut. Han har ingen familj så det enda sällskap han har är hans älskade hund och en husa som jobbar i huset där han bor. Jag vill inte avslöja för mycket om vad som händer för jag kan verkligen varmt rekommendera den. Se den för bövelen! Har du redan sett den så se den igen! Jag ska erkänna att jag satt och grinade den sista kvarten av filmen. Mitt i klassrummet. Min svaga punkt är ju söta små farbröder och hundar så att se den här filmen var ju som att be om att börja böla. Åh, jag är fortfarande helt tagen, mitt i feberyran. Hyr den, ladda ned den (hej FRA!), gör vad du vill, bara du ser den. Så fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar