Pissfredag och underbara lördag

I fredags satt jag inne precis hela dagen med en skrivuppgift i min business english-klass. När jag skriver hela dagen så menar jag verkligen heeela dagen. Jag skypade med mamma och pappa fram till halv elva och sen satt jag i soffan med datorn i knät ända fram till klockan 22. Det är alltså nästan tolv timmar av att stirra rakt in i en datorskärm. Jag hade fram till klockan 23 på mig att skicka in uppgiften men vid tiotiden så gjorde det så ont i ögonen att jag inte ens kunde fokusera blicken så jag fick skicka in arbetet utan att korrläsa det, det gick verkligen inte att läsa, all text bara simmade runt. Det var riktigt läskigt och jag var så skakis i hela kroppen att jag blev tvungen att gå och lägga mig. Igår morse när jag vaknade var jag fortfarande alldeles skakig i kroppen och hade svårt att fokusera blicken. Det tog verkligen musten ur mig helt att sitta sådär hela dagen. Det skulle bli 31 grader igår och jag såg fram emot att bara ligga vid poolen och inte plugga överhuvudtaget. Så blev dock inte fallet.

Innan jag ens hade hunnit äta frukost ringde en man angående min bil som jag har lagt ut på Craigslist (som är amerikanska motsvarigheten till Blocket). Han ville komma och titta på den, vilket han också gjorde. När jag fortfarande satt vid frukostbordet i pyjamas och inte hade hunnit borsta tänderna stod han utanför så det var ju bara att svida om fort som attan. Han kollade igenom bilen och tog en sväng runt kvarteret. Han hade tagit körkort två dagar tidigare och jag har aldrig varit mer nervös under en biltur som jag var under den fem minuter korta svängen runt kvarteret. Han behöver tuffa till sig om han ska klara sig i LA-trafiken kan jag säga. Hursomhelst, han ville köpa bilen men berättade att han var så rädd för att bli lurad så han hade inga pengar med sig så han ville att jag skulle följa med honom till hans hus, hämta hans fru och åka till Bank of America (som är samma bank som jag har) och göra transaktionen där. Jag kände mig inte helt pigg på att åka iväg med honom själv och varken Ebba eller Malin hade möjlighet att följa med så jag ringde Max och han kunde följa med så vi åkte och hämtade honom och åkte sedan vidare till killens hus som låg vid LAX. In på banken, flytta över pengar, skaka hand och sen var jag billös. Han åkte iväg och kvar stod jag och Max vid någon busshållplats. När bussen väl kom så tog det nästan en timme för oss att komma tillbaka till Santa Monica. Jag bjöd honom på lunch som tack för hjälpen samtidigt som vi såg Kingsmatchen. 

När matchen var slut (Kings förlorade, fanjävlaskit) gick vi hem till Max och hängde där en stund innan vi åkte vidare hem till mig och lagade mat. Det känns oerhört skönt att inte ha problemet med en osåld bil på mina axlar. Nu kan jag slappna av och veta att jag kommer kunna betala min hyra hemma i Sverige i sommar. Man kan säga att gårdagen inte blev vad jag hade tänkt mig, den blev mycket bättre! :)

Bye bye pärlan. Tack för dessa sju månader!