Hockey

I torsdags var jag iväg till Staples Center för att se omgång fyra i playoffserien. Den här gången skulle jag sitta på andra etage och där har jag inte suttit tidigare och hittade därför först inte till min plats. Tack vare trafiken var jag lite sent ute och jag fick fråga fem olika personer innan jag hittade till min plats. Det visade sig att jag hade lyckats boka någon Premier Seating-plats vilket innebar att istället för att man går ut i periodpausen och handlar mat och dricka så kommer det ned servitörer som tar din beställning, tar betalt och sen kommer med maten till dig på en bricka. Väldigt flådigt. Jag tyckte dock att det kändes lite märkligt så jag gick och köpte min mat själv. Precis som vanligt när man är ensam på något ställe (speciellt som ensam tjej vid sportevenemang) så hamnade jag i ett trevligt samtal med mannen som satt bredvid mig. Där är det verkligen en stor skillnad mellan USA och Sverige. Det finns inte en chans att någon skulle prata med mig på samma sätt i Sverige som folk har gjort här i USA. Inte en enda gång när jag har varit på min sportbar har jag suttit helt själv hela kvällen. Det har alltid kommit fram någon och pratat eller så har jag råkat sätta mig bredvid någon trevlig prick. Väldigt trevligt faktiskt. Tänk om fler människor kunde vara så öppna och pratglada.

Matchen gick ju som den gick men det var i alla fall ett jäkla drag på publiken. Det märktes att det var playoffs. Det här var den sista NHL-matchen för den här gången men jag kommer definitivt se fler i framtiden.

And so it begins

Min favorit - Jonathan Quick

Nummer 25 i vitt är svensk

Det var drag även utanför arenan