En liten recap

Okej, så det var ungefär en halv evighet sedan jag skrev sist. Jag kom tillbaka till Sverige den 11 juni och har sedan dess varit extremt jetlaggad och haft en hel del att stå i. Den största anledningen till att jag inte har skrivit något i bloggen är dock att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva eller hur jag ska göra med den. Den heter ju Emelie i LA och jag är inte Emelie i LA längre. Nu är jag Emelie i Stockholm och Emelie i Stockholm gör inte alls samma roliga saker som hon gör i LA. Jag tror att det skulle vara extremt långtråkigt för er tappra läsare som skulle orka er in här att få läsa om hur jag handlar middag på ICA och kollar på serier på datorn.

Det kanske är någon av er som är intresserad av att höra hur jag spenderade mina sista dagar i LA så en snabb recap kommer nu här. På lördagen var ju som bekant jag och Max på stranden i Venice och åt lunch på Alysias restaurang. På söndagen packade jag klart mina väskor och vid sextiden åkte jag ned till Third Street och mötte upp Max. Vi åkte vidare till Marina del Rey där vi åt middag på Cheesecake Factory (såklart, det är ju min favoritrestaurang). Efter middagen åkte vi upp till Hollywood, tanken var att jag skulle ta med honom upp till Griffith Observatory men när vi väl kom dit (det är en jäkla bit mellan Marina del Rey och Hollywood kan jag meddela!) så visade det sig att det var stängt så man kunde inte åka upp. Det var lite snopet och det var ju bara att vända bilen. Jag tänkte att vi kunde åka upp till Hollywoodskylten istället men vi körde fel och när vi precis var på väg att vända så såg vi en skylt mot Mulholland Drive och eftersom Max gillar filmen med samma namn och aldrig har kört på Mulholland Drive så svängde vi in på den. Den är väääldigt lång och vi åkte och åkte. Längs Mulholland Drive finns det en hel del utkiksplatser så vi stannade till vid en, klev ur bilen och satte oss på en sten och tittade ut över andra sidan bergen. Det var alldeles mörkt och alla ljus långt därnere såg ut som miljontals stjärnor och det var nästan alldeles tyst. Det var ett helt perfekt sätt att avsluta mina tio månader i Los Angeles och jag är väldigt glad att jag kunde spendera min sista kväll med Max, som har varit min bästa vän under min tid i LA.

Dagen efter var det dags att åka och jag lyckades inte sova en enda minut natten innan. Jag hatar att flyga och såg inte alls fram emot att flyga så långt och länge alldeles själv. Men jag förvånade mig själv och klarade hela flygresan med bravur! Jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv, jag kan fortfarande komma på mig själv med att le åt hur bra jag klarade av det. Väl på Arlanda möttes jag av mamma, Göran, min farmor och Gittan och efter kramkalas deluxe åkte vi hem till mamma där pappa, Pontus och min morbror väntade med grillmiddag.

De två veckor jag har varit hemma har spenderats med att packa upp flyttkartonger och umgås med vänner. Jag och Göran tog en tripp till västkusten där vi gick på bröllop. På lördag åker vi till London för att se Bruce Springsteen. Jag bara studsar på stolen av upphetsning!

Jag vet ännu inte om jag kommer fortsätta blogga. Om jag gör det blir det troligtvis i en helt ny blogg eftersom den här tillhör mitt LA-liv. Jag lovar att skriva ut den nya bloggadressen här om det blir någon fortsättning. STORT TACK till alla er som har följt mig under dessa månader. Det har varit väldigt roligt (och lite jobbigt) att skriva denna blogg men det har gett mig väldigt mycket och jag hoppas att ni fick ut lite av det också. Tack och kram till er alla!

Cake and cookie buffet at Taxinge Castle #ohdeargod #byebyebeach2013

via Instagram http://instagram.com/p/a-zjlNBUce/

I'm back!

Jag har nu landat i Sverige igen efter tio månader i USA. Jag är väldigt jetlaggad och trött så det här blir inget långt inlägg. Jag ville bara skriva några rader för att meddela att jag kommer berätta lite mer om mina sista dagar i LA när jag har piggnat till lite.

Party

Med anledning av att det var Sveriges nationaldag i veckan, att de flesta finals är över, Madeleines bröllop idag och att vi snart ska åka tillbaka till Sverige allihop så bestämde vi oss för att anordna en svensk liten tillställning hemma hos oss igår. Först bjöd vi över Max på hemlagade svenska köttbullar, potatis, gräddsås och lingonsylt med lite äpplepaj och vaniljsås till det. Det var väldigt populärt kan jag meddela. Senare på kvällen kom det hit lite folk och så spelade vi bland annat beer pong (som är en typisk amerikansk drinklek) och pennan-i-flaskan. Jag har en rolig film på det men av någon okänd anledning går den inte att ladda upp.

Tanken var att alla skulle dra vidare till Bungalow nere i Santa Monica. Jag och Max blev dock lite för...partyglada, så vi bestämde oss för att inte följa med dem andra. Efter ett litet pitstop på Subway så slutade det med att han sov över på soffan. Jag däremot lyckades aldrig somna så jag har i skrivande stund varit vaken i 40 timmar. Inte illa. Jag slängde igång SVT Play och gluttade lite på Madeleines bröllop tills Max vaknade. Efter det skypade vi med mamma och pappa och Max fick hjälpa till att lösa Melodikrysset. Det gick sådär. När vi skypat klart låg vi i soffan i flera timmar och tittade på YouTubeklipp och lyssnade på musik. Ingen stress överhuvudtaget vilket är ovanligt för att vara mig. När magarna kurrade lite för mycket så hoppade vi in i bilen och åkte till Venice och åt lunch på ett ställe som ligger på Venice Boardwalk och där min kompis Alysia jobbar. Hon är verkligen världens härligaste människa. Herrejösses vad jag önskar att jag kunde packa ned henne i min väska och ta med henne hem. Det går inte att vara på dåligt humör när man är med henne.

När maten var uppäten promenerade vi på boardwalken bort till Muscle Beach där vi tittade på alla överpumpade kroppsbyggare när de lyfte skrot. Sen gick vi ned till havet och stod med fötterna i vattnet en stund och bara tittade på vågorna. Det är verkligen något lugnande med att bara glo på vatten. När sömnbristen började komma ikapp både mig och Max så körde jag hem honom och nu är nu kan man säga. Det här blev en väldigt oproduktiv dag ur packa-och-göra-mig-i-ordning-för-hemrese-synpunkt men den var ändå precis som jag önskade och ville att den skulle vara. Jag vill verkligen bara njuta de här sista dagarna.

Ebba har koll på de trendigaste partyaccessoarerna

Penna-i-flaskan-leken. De flesta bilderna från gårdagskvällen är lite suddiga av någon anledning...

Som sagt...

Venice Beach

Jag

Här står vi och ser ut som något strävsamt gammalt par. Randiga klubben är vi med i också :)

Max försöker sig på någon typ av cool James Dean-pose.

Vackert!

Blue suede shoes

I höstas någongång var jag och Max på en second handbutik som heter Wasteland. De har lite finare kläder, många plagg från kända designers. Jag såg dessa skor och föll som en fura. Jag använder ju inte högklackat speciellt ofta och speciellt inte såhär höga men jag kunde inte låta dem stå kvar på hyllan så jag köpte dem. Jag kommer med största sannolikhet aldrig att använda dem utan det är tänkt att de får stå på display i min walk in-closet hemma och så kan jag gå in och klappa på dem då och då. När vi gick ut från affären, jag med jordens största flin i ansiktet, sa Max: "Now you've got your very own pair of blue suede shoes."

Hockey

I torsdags var jag iväg till Staples Center för att se omgång fyra i playoffserien. Den här gången skulle jag sitta på andra etage och där har jag inte suttit tidigare och hittade därför först inte till min plats. Tack vare trafiken var jag lite sent ute och jag fick fråga fem olika personer innan jag hittade till min plats. Det visade sig att jag hade lyckats boka någon Premier Seating-plats vilket innebar att istället för att man går ut i periodpausen och handlar mat och dricka så kommer det ned servitörer som tar din beställning, tar betalt och sen kommer med maten till dig på en bricka. Väldigt flådigt. Jag tyckte dock att det kändes lite märkligt så jag gick och köpte min mat själv. Precis som vanligt när man är ensam på något ställe (speciellt som ensam tjej vid sportevenemang) så hamnade jag i ett trevligt samtal med mannen som satt bredvid mig. Där är det verkligen en stor skillnad mellan USA och Sverige. Det finns inte en chans att någon skulle prata med mig på samma sätt i Sverige som folk har gjort här i USA. Inte en enda gång när jag har varit på min sportbar har jag suttit helt själv hela kvällen. Det har alltid kommit fram någon och pratat eller så har jag råkat sätta mig bredvid någon trevlig prick. Väldigt trevligt faktiskt. Tänk om fler människor kunde vara så öppna och pratglada.

Matchen gick ju som den gick men det var i alla fall ett jäkla drag på publiken. Det märktes att det var playoffs. Det här var den sista NHL-matchen för den här gången men jag kommer definitivt se fler i framtiden.

And so it begins

Min favorit - Jonathan Quick

Nummer 25 i vitt är svensk

Det var drag även utanför arenan

Jag är okej!

Jag vet inte om det har skrivits något om det eller om det kommer komma på svensk TV eller i tidningar men det är någon eller några som har skjutit på SMC:s campus och flera har blivit skadade. Jag har ingen aning om vad som händer men försöker få reda på mer information. Varken jag, Ebba eller Malin hade lektioner idag och vi håller just nu på att försöka få tag i alla vi känner. Jag har ännu inte fått tag i Max. Jag uppdaterar när jag vet mer.

UPDATE: Jag har fått tag i Max. Han befann sig på skolan precis innan det hände men hade glömt telefonen hemma. Vi börjar få lite mer koll på vad som har hänt men det är fortfarande lite rörigt. Vi är väldigt skakade just nu. Jag var mitt uppe i packning och Malin satt och pluggade men det blir inte så mycket mer gjort än att leta information om det här just nu. 

UPDATE 2: Det man vet just nu är att en man klädd i swatutrustning har dödat två personer i ett hus tio kvarter från skolan, satt eld på huset, skjutit en kvinna i en bil, kidnappat en annan kvinna, tvingat henne att köra honom, stannat vid en buss och skjutit mot bussen, en kvinna blev träffad, de åkte vidare mot skolan, sköt någon eller några i en bil vid campus, sedan flydde han in på campus där han ska ha skjutit en massa skott (oklart om någon har blivit träffad). Han ska tydligen ha blivit gripen i biblioteket. Oklart om han har skadats eller dödats.

6:e juni

Idag är det ju som bekant Sveriges nationaldag och hela Sverige är lediga från jobbet. Här borta firas det genom att göra finals. Jag gjorde klart mitt sista i morse så nu har jag officiellt gjort klart min vårtermin här på SMC. Vi kommer dock fira Sverige lite imorgon genom att äta köttbullar med lingonsylt. Men mer om det imorgon.

The Office

Jag tipsade Alysia om en av mina absoluta favoritserier The Office för någon vecka sedan. Idag vände hon sig till mig och sa: "Jag har börjat titta på The Office och det var precis så bra som du sa! Jag började titta för fyra dagar sedan och har redan sett halva säsong två." Det gjorde mig så glad för jag vill verkligen att så många som möjligt ska se den här serien och få ta del av alla sjuka grejer som händer. Åh, vad skulle jag inte göra för att få se det igen för första gången! Det absolut sista avsnittet av The Office visades för tre veckor sedan i USA och jag kommer sakna det något oerhört. Tycker ni om att skratta så kan jag verkligen varmt rekommendera den här serien. Jag hittade inget bra klipp på YouTube som inte visade vad som kommer att hända lite längre fram i serien så ni får hålla till godo med den här lite halvlökiga trailern för säsong ett och två.

Finals

Idag var det dags för mitt final i min kommunikationsklass. Den här kursen har varit helt otroligt lärorik, den har verkligen fått mig att börja tänka i helt nya banor och se saker från andra håll än tidigare. Vår lärare är en utav de bästa lärarna jag någonsin har haft och vi har haft jätteroligt varje lektion med väldigt mycket skratt. Av den anledningen så har vår lärare valt att inte ha ett vanligt final där alla sitter tysta och skriver prov och sen smyger ut ur klassrummet och så ses man aldrig mer. Hon lade istället över ansvaret på oss. "Gör något på mellan 1,5-2 timmar som visar vad ni har lärt er under terminen." Så vi valde att skriva ett filmmanus med kortare scener där vi spelade upp olika situationer där personer var mer eller mindre interculturally competent (som den här kursen handlar om). Alla scener ledde fram till min scen där jag går fram till en kille och frågar efter vårt klassrum varpå han lägger armen runt mig och kommer alldeles för nära min bekvämlighetszon och jag ryggar undan. Det kanske inte säger så mycket för er som inte har gått kursen men alla scener visade sådana här situationer. När vi hade spelat upp alla scener så fick var och en ur varje scen gå upp framför klassen, vår lärare och hennes fru (som vi också hade bjudit in eftersom vår lärare använt henne som exempel säkert 100 gånger under terminen) och berätta hur vi upplevde scenen vi var med i, hur det relaterar till ens egna uppfattning, hur man själv skulle ha reagerat osv. Det blev väldigt mycket skratt och hela grejen kändes inte alls som ett prov utan det var bara roligt. Det kändes även lite vemodigt att ha så roligt med 23 andra personer under 16 veckor och sedan ha en sådan rolig avslutning och sen är det bara över och man kommer med största sannolikhet aldrig träffa dessa personer igen.

När jag var klar i skolan åkte jag hem och satte mig med nästa final, den här gången i min onlineklass i Business English. Jag var tvungen att få ett väldigt bra resultat på provet tack vare att jag gjorde en sådan klantig grej för två veckor sedan så mitt betyg sjönk från 91% till 81%. Jag tänker inte berätta vad det var för det var så jäkla klantigt och jag grämer mig fortfarande men jag behövde hursomhelst få ett bra resultat på mitt final, vilket jag också fick så det kändes väldigt bra. Nu gäller det att det räcker för att få det där A:et i betyg bara...

Imorgon har jag mitt sista final i min dataklass och sedan är jag klar. Imorgon kväll blir det NHL-match på Staples Center och jag är ju, som bekant, väääldigt taggad! Storspelar Jonathan Quick som han har gjort hittills under säsongen och speciellt under playoffs, så kan jag banne mig tänka mig att gifta mig med honom och föda hans barn.

Well, well, well...what do we have here...? #rewardingmyself #feelingjustlikeprettywoman #heybigspender

via Instagram http://instagram.com/p/aMK1HdhUYv/

Starstrucked!

Idag höll jag på att krocka med ingen mindre än Patrick "McDreamy" Dempsey nere på Third Street Promenade. Hans roll i Grey's Anatomy i all ära men jag har faktiskt gillat honom ända sedan han var med i underbara Can't Buy Me Love från 1987 som jag har sett säkert hundra gånger. Jag har kommit upp i en liten lista på kändisar nu men idag blev jag verkligen starstrucked på riktigt. Jag kan meddela att han är mycket kortare än vad man tror men samtidigt väldigt, väääldigt stilig. Speciellt i lite skäggstubb, gråa tinningar, sliten T-shirt och svarta jeans. Mmmm...

 

 

A San Bernardino Sunday

Igår eftermiddag hoppade jag och Ebba in i hennes bil och styrde kosan mot San Bernardino som ligger en dryg timme på motorvägen rakt österut från LA. Vi skulle nämligen se Mumford & Sons spela på en festival. När vi kom fram upptäckte vi att konserten var på en amfiteater mitt ute i ingenting. Mitt i öknen bland bergen låg denna amfiteater och det var packat med folk. Vi mötte upp Ebbas kompisar som hade varit där hela dagen och sett de andra banden också. Mumford & Sons klev upp på scenen samtidigt som solen gick ned bakom bergen och hela upplevelsen kändes helt plötsligt smått religiös och utomkroppslig. Jag vet inte om det hade med all marijuanarök i luften men jag blev alldeles salig. Det var så vackert hela grejen. Den underbara musiken, det dramatiska landskapet som omgav amfiteatern, alla glada människor (enligt sångaren var vi den största publiken de någonsin hade spelat för), den ljumma sommarkvällen och den vackra solnedgången...det var en helt otrolig upplevelse och i den stunden kände jag att jag verkligen älskade mitt liv.

Hittade ett klipp som någon hade lagt upp på YouTube efter konserten igår. Den här låten spelas verkligen sönder och samman på radion här i LA just nu men åh, vad den är bra!

Bästa junimånaden någonsin?

Okej, just nu har jag så mycket skojiga saker att se fram emot att jag har svårt att sitta still. Inte ens det faktum att vi nu har klivit in i finals week kan dämpa mitt glada humör. Min pappa har bestämt sig för att bjuda mig på en slutspelsbiljett till LA Kings match på torsdag. Chicago har vunnit de två första matcherna men LA Kings är fenomenala på hemmaplan och det är dessutom semifinalomgången så det kommer bli en sjuhelvetes match hur den än slutar. Jag är så taggad att jag inte ens vet var jag ska ta vägen. Det kommer bli så jäkla grymt!

Som om inte det vore nog så har jag och Göran precis bokat flyg till London i slutet på juni där vi ska gå på Hard Rock Calling och se Bruce Springsteen & E Street Band! Så nu kommer jag inte missa den här turnén trots allt. Happiness overload!

Mellan Kingsmatchen och Bruce Springsteen ska jag ju som jag tidigare nämnt dessutom se 30 Seconds to Mars i Stockholm. Det ska mycket till för att få mig på dåligt humör just nu kan man säga :D

Först det här...

...sen det här...

...och sen DET HÄR!

Pissfredag och underbara lördag

I fredags satt jag inne precis hela dagen med en skrivuppgift i min business english-klass. När jag skriver hela dagen så menar jag verkligen heeela dagen. Jag skypade med mamma och pappa fram till halv elva och sen satt jag i soffan med datorn i knät ända fram till klockan 22. Det är alltså nästan tolv timmar av att stirra rakt in i en datorskärm. Jag hade fram till klockan 23 på mig att skicka in uppgiften men vid tiotiden så gjorde det så ont i ögonen att jag inte ens kunde fokusera blicken så jag fick skicka in arbetet utan att korrläsa det, det gick verkligen inte att läsa, all text bara simmade runt. Det var riktigt läskigt och jag var så skakis i hela kroppen att jag blev tvungen att gå och lägga mig. Igår morse när jag vaknade var jag fortfarande alldeles skakig i kroppen och hade svårt att fokusera blicken. Det tog verkligen musten ur mig helt att sitta sådär hela dagen. Det skulle bli 31 grader igår och jag såg fram emot att bara ligga vid poolen och inte plugga överhuvudtaget. Så blev dock inte fallet.

Innan jag ens hade hunnit äta frukost ringde en man angående min bil som jag har lagt ut på Craigslist (som är amerikanska motsvarigheten till Blocket). Han ville komma och titta på den, vilket han också gjorde. När jag fortfarande satt vid frukostbordet i pyjamas och inte hade hunnit borsta tänderna stod han utanför så det var ju bara att svida om fort som attan. Han kollade igenom bilen och tog en sväng runt kvarteret. Han hade tagit körkort två dagar tidigare och jag har aldrig varit mer nervös under en biltur som jag var under den fem minuter korta svängen runt kvarteret. Han behöver tuffa till sig om han ska klara sig i LA-trafiken kan jag säga. Hursomhelst, han ville köpa bilen men berättade att han var så rädd för att bli lurad så han hade inga pengar med sig så han ville att jag skulle följa med honom till hans hus, hämta hans fru och åka till Bank of America (som är samma bank som jag har) och göra transaktionen där. Jag kände mig inte helt pigg på att åka iväg med honom själv och varken Ebba eller Malin hade möjlighet att följa med så jag ringde Max och han kunde följa med så vi åkte och hämtade honom och åkte sedan vidare till killens hus som låg vid LAX. In på banken, flytta över pengar, skaka hand och sen var jag billös. Han åkte iväg och kvar stod jag och Max vid någon busshållplats. När bussen väl kom så tog det nästan en timme för oss att komma tillbaka till Santa Monica. Jag bjöd honom på lunch som tack för hjälpen samtidigt som vi såg Kingsmatchen. 

När matchen var slut (Kings förlorade, fanjävlaskit) gick vi hem till Max och hängde där en stund innan vi åkte vidare hem till mig och lagade mat. Det känns oerhört skönt att inte ha problemet med en osåld bil på mina axlar. Nu kan jag slappna av och veta att jag kommer kunna betala min hyra hemma i Sverige i sommar. Man kan säga att gårdagen inte blev vad jag hade tänkt mig, den blev mycket bättre! :)

Bye bye pärlan. Tack för dessa sju månader!