Efter två månader i Amerikaland har jag upptäckt att jag, förutom att jag pratar engelska och förhoppningsvis blir bättre hela tiden, även har börjat tänka på engelska. Jag kom på mig själv för några dagar sedan med att ha en konversation med mig själv inne i mitt huvud, på engelska. Jag berättade detta för Linda och frågade om hon upplevde samma sak, att hon också tänker på engelska, men det gör hon tydligen inte. När jag vaknade morgonen därpå berättade hon, apropå vår konversation dagen innan, att jag hade pratat i sömnen under natten. Jag gör det ganska ofta så det kom inte som någon överraskning, det som var annorlunda den här gången var dock att jag hade pratat på engelska. Nånting om att ingen skulle röra mina väskor eller hur det nu var. Så inte nog med att jag har numera tänker på engelska, jag drömmer även på engelska. Hur ska det här sluta? Min mammas största mardröm är att jag ska komma hem och prata som Victoria Silvstedt och det vill jag också undvika till varje pris men i den här takten så vet man ju inte var det här kommer sluta...
Idag skulle jag för övrigt har gått på NHL-match med skolan men eftersom NHL och spelarfacket inte kan komma överens så är det ju som bekant lockout för tillfället. Men heja liksom...sist jag var i USA så blev hela säsongen inställd så då blev det ingen hockeymatch för min del och nu när jag BOR här så blir det lockout igen. Vilket jäkla flyt man har... Baseballmatchen kunde jag ju inte heller gå på eftersom jag hade filmprov samtidigt så det blev ingenting av nånting vilket känns väldigt trist.
Imorgon får vi tillbaka filmprovet. Jag är förberedd på totalflopp, allt över godkänt får lov att ses som ett smärre mirakel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar