Idag åkte jag iväg till campus för att titta på homecomingmatchen mellan SMC och Santa Barbara. Det skulle enligt vissa vara årets händelse men när jag kom dit, precis lagom till matchstart, så var det nog fler människor på planen än vad det var på läktaren men det fylldes på sakta men säkert. Till slut var det väl kanske 300-400 personer som var där och tittade i alla fall. Jag kan ju ungefär ingenting om amerikansk fotboll men det jag vet nu är att det är jättejättejättemånga spelare i varje lag, till ingen nytta, för de 11 spelare per lag som är på planen får vila väldigt mycket eftersom det är pauser precis hela tiden. Helt plötsligt springer någon jättesnabbt till andra sidan och gör en touchdown men förutom det så går de mest omkring och står på huk. Nu vet jag att Martin och Göran sitter och hytter med näven framför sina respektive datorskärmar men det skiter jag i. Alltså, amerikansk fotboll är, stundtals, jättetråkigt. Som tur var så var det värmebölja deluxe idag och det stekte på som tusan så när matchen var tråkig så kunde jag roa mig med att bättra på den ickeexisterande solbrännan. Fick sms av Göran att det var cirka 3 grader varmt i Stockholm just då, här måste det ha varit minst 33 grader. Tänkte bara berätta det.
Linda och Anton var också på matchen och när klockan slog 15 kom Ebba och hämtade upp oss allihop och så åkte vi till LAX och skickade hem Anton till Sverige igen efter två veckors semester. När han hade hamnat på rätt plan släppte Ebba av mig och Linda i Venice och så tog vi bussen mot Santa Monica där jag hoppade av och åt middag på Tender Greens. Om ni någonsin kommer till LA så måste ni äta där, det ligger på Arizona mellan andra och tredje. Så god och fräsch mat! När jag var mätt i magen var klockan halv sex och då passade jag på att vänta in solnedgången som var på gång. Där satt jag på en bänk och njöt av den vackra utsikten när det kom en japan och slog sig ner bredvid mig. Han är, enligt egen utsago, lite av en rockstar i Japan, och vi skulle bli kompisar och så skulle det tas hundra miljoner kort och jag blev alldeles matt. Till slut lyckades jag komma loss från hans alkoholstinkande famntag och ta mig till bussen och åkte hemåt. Väl hemma steg jag rakt in i en tomteverkstad. Just nu knåpas det för fullt med Halloweenkostymer. Själv känner jag mig om möjligt ännu mer hängig än igår och eftersom planen är att vi ska ta en roadtrip till Santa Barbara och besöka vingårdar imorgon så väljer jag att stanna hemma och kurera mig. Det är dock väldigt kul att titta på när de gör sig i ordning. Jag har just nu en 80-talspingla, en söt liten älva och en gravid Snooki från Jersey Shore i köket. Mycket underhållande.
|
Go Corsairs! |
|
Och här kommer orkestern |
|
På väg mot matchens första touchdown |
|
Pausunderhållning |
|
Alltså, exakt hur många spelare behövs det? |
|
Fästfolket |
|
Santa Monica Pier |
|
Halloween eller bara vanlig LA-bo? Här är det alltid lite svårt att veta. |
|
Minnesmonument för stupade soldater |
|
Nere till vänster ser ni PCH som går ut till Malibu och vidare till bla San Francisco |
|
Japanen har inte läst 120 poäng foto på gymnasiet... |
|
Jag och den japanska "rockstjärnan" |
|
Happy Halloween! |
Det verkar ju vara "galet" mycket som händer over there. En del av bilderna var riktigt vackra. Krya på dig från din förkylning. Och Happy Halloween
SvaraRaderaLaget heter alltså Corsairs men vad exakt använder de bokstäverna i backen till? "MSOOANNIETCGAAE" är rätt knivigt att uttala för alla som inte är från typ Skottland. Vad gäller amerikansk fotboll så har lagen drygt 45 spelare uppdelade i offense, defense och special teams. Men det hade du förmodligen redan googlat upp :) Sjuuukt blå himmel btw.
SvaraRaderaEh, okej... Bortse från min tidigare kommentar. Jag fattar inte hur jag missade det där #FacePalm
SvaraRadera#blondakillarärintehellersåsmarta
SvaraRadera