Museum of Tolerance

I onsdags var det äntligen dags att presentera det grupparbete som jag har pinats med den senaste tiden. Det gick faktiskt över förväntan och det känns så jäkla skönt att det är över. Nu är det dock dags för mig att sätta igång med nästa grupparbete som ska redovisas om två veckor. Fy Fabian...

Efter redovisningen följde jag med två tjejer i min klass till Museum of Tolerance. Att besöka det museumet skulle kunna bli en extra credit-grej om man skriver en 3-5 sidor uppsats om man anser att Museum of Tolerance är tolerant. Jag känner inte att jag har tid att göra extra creditgrejer i något av mina ämnen den här terminen men jag har velat besöka det museumet ett bra tag så jag följde med ändå. Vår lärare hade varnat oss för att det är ett museum med många mentalt jobbiga utställningar och det hade hon helt rätt i. Vi besökte två utställningar, den ena som handlade om tolerans (låter lite luddigt men det handlade om folkmord, hat, förföljelse osv) och den andra handlade om förintelsen. Utställningen om tolerans var bra men den om förintelsen var oerhört jobbig. Det går verkligen inte att föreställa sig hur det var men den här utställningen fick en i alla fall att få ett litet hum. Jag tänker inte skriva om vad som berättades men det var fruktansvärt och alla vi tre grät vid olika tillfällen. Det var tungt och man var inte jättepepp när man kom ut därifrån.

Vid sjusnåret hämtade jag min kompis Lars-Eric på LAX och det var väldigt roligt att träffa honom igen.

Museum of Tolerance. Bild tagen från Google.