Efter mina lektioner igår gick jag till datalabbet och gjorde klart lite datauppgifter till min dataklass. Max satt också där så när vi var klara med våra respektive uppgifter åkte vi ned till Main Street och åt lunch på mitt favoritställe. Vi satt där en bra stund och pratade. Vi har ju som sagt inte hunnit umgås på ett tag så det är verkligen kul att vi har hunnit med hela två träffar den här veckan. Efter någon timme eller två gick vi ned till stranden och promenerade utmed havet. Det var supervarmt och jag ångrade mig att jag hade tagit på mig mina boots på morgonen. Hade jag haft en bikini i väskan hade jag garanterat kastat mig i vattnet, så varmt var det. Vi skiljdes åt vid femsnåret och jag åkte hemåt. Tog en liten powernap och började göra mig i ordning inför kvällen. Jag hade nämligen lite kuliga planer...
När jag åkte hit bestämde jag mig för att jag skulle försöka uppleva så mycket saker som möjligt som är typiskt amerikanskt, som t ex att fira Thanksgiving. Jag har lyckats bocka av ganska många saker på min lista men det fanns en sak som jag inte hade fått göra ännu. Jag ville väldigt gärna gå på en riktig amerikansk dejt med allt vad det innebär. För en vecka sedan när jag tittade på Kingsmatchen på mitt vanliga stammisställe så satte jag mig bredvid en kille som också satt själv. Han tittade också på matchen och efter en stund började vi prata. Han var jättetrevlig och vi hade kul resten av kvällen och hann tom spela lite biljard innan vi skiljdes åt. Han frågade om jag skulle vara intresserad av att ses någon dag och jag tyckte att han var så trevlig så han fick mitt nummer. I söndags smsade han och frågade om han fick bjuda ut mig på dejt och jag tackade naturligtvis ja. Dels för att han var trevlig men framförallt för att jag såg min chans att äntligen få gå på en riktig dejt.
Så igår var det dags. Han skulle sluta jobbet ganska sent så vi bestämde att vi skulle ses klockan nio vid en restaurang nere i Santa Monica. När jag precis var på väg ut genom dörren skickade han dock ett sms och sa att han var hemskt ledsen men hans möte skulle dra ut på tiden så det slutade med att vi inte sågs förrän klockan var närmare 22. Restaurangen vi skulle gå på hade stängt men vi hittade en annan som mer eller mindre höll öppet bara för oss, vilket var väldigt uppskattat för vi var jättehungriga båda två. Vi hade ganska mycket att prata om då vi båda pluggar (han pluggar dock ekonomi på Yale, lite skillnad från Santa Monica Community College kanske...), har rest en hel del och älskar sport. Han berättade också att hans familj hade tagit emot en utbytesstudent från Ghana för några år sedan som hade blivit en del av hans familj så han kallade honom för sin bror. Den brorsan ska åka till Sverige i sommar och provspela för BK Häcken vilket kändes ganska random. Vad är oddsen på det liksom? Det var hur som helst en väldigt trevlig kväll och det var roligt att få uppleva en riktig amerikansk dejt.
fredag 31 maj 2013
tisdag 28 maj 2013
En bättre tisdag
Idag har det väl kanske inte hänt något sådär överväldigande spännande men det har varit en väldigt bra dag ändå. Det var uppsluppen och bra stämning på båda mina lektioner. Det är så dumt att vi har börjat öppna oss och pratar mer med varandra nu när det är mindre än två veckor kvar av terminen. Varför gjorde vi inte det tidigare istället? Sprang in i Max efter min sista lektion och han hade inget bättre för sig så vi satte oss ned på ett lunchställe några kvarter från skolan och hade en lååång pratstund om allt och ingenting. Vi har inte umgåtts så mycket den senaste tiden så det var kul att kunna få lite tid tillsammans igen.
Vi satt och pratade i nästan fyra timmar tills Alysia dök upp. Hon och jag ska göra vårt kommunikationsprov tillsammans imorgon, precis som förra gången. Det gick ju inte helt på arslet sist så varför bryta ett vinnande koncept tänkte vi. Vi pluggade i biblioteket i lite drygt två timmar innan vi gav upp och packade ihop. Jag åkte ned till Third Street och gick in på mitt nya stamställe för att äta middag och titta på den helt avgörande Kingsmatchen. Strax innan tredje perioden kom Max dit och vi såg klart matchen tillsammans (Kings vann!) och sen promenerade vi runt en stund tillsammans innan han följde mig till bussen. Nu har jag kollat igenom mina anteckningar en sista gång inför imorgon och ögonen går i kors så jag måste nog koppla ner och koppla av känner jag.
Vi satt och pratade i nästan fyra timmar tills Alysia dök upp. Hon och jag ska göra vårt kommunikationsprov tillsammans imorgon, precis som förra gången. Det gick ju inte helt på arslet sist så varför bryta ett vinnande koncept tänkte vi. Vi pluggade i biblioteket i lite drygt två timmar innan vi gav upp och packade ihop. Jag åkte ned till Third Street och gick in på mitt nya stamställe för att äta middag och titta på den helt avgörande Kingsmatchen. Strax innan tredje perioden kom Max dit och vi såg klart matchen tillsammans (Kings vann!) och sen promenerade vi runt en stund tillsammans innan han följde mig till bussen. Nu har jag kollat igenom mina anteckningar en sista gång inför imorgon och ögonen går i kors så jag måste nog koppla ner och koppla av känner jag.
 |
| Den här killen tycker jag om extra mycket idag |
måndag 27 maj 2013
Griffith Observatory by night
Den här helgen har det varit långhelg, idag var det nämligen Memorial Day när man ska hedra alla de som har eller fortfarande krigar för USA runt om i världen. Det är dessutom det officiella startskottet för sommaren vilket innebär att många drar ned till stranden för att grilla och ha roligt. För mig innebar Memorial Day weekend att sitta inne tre dagar i sträck och plugga till mitt kommunikationsprov på onsdag. Härliga tider...I lördags satt jag hela dagen tills jag fick panik och åkte ned till Third Street och åt middag. Igår satt jag med näsan i böckerna fram till klockan 17 innan jag åkte ned till Santa Monica och tittade på Kingsmatchen på en sportbar. Det gick ju inte sådär jättebra för Kings och nu måste de vinna imorgon annars går de inte vidare till semifinalomgången. Efter matchen gick jag på bio och såg Hangover 3 vilken var riktigt rolig och jag garvade läppen av mig flera gånger.
Även idag har jag pluggat men tog även en sväng till poolen för att komma bort från böckerna en stund. Jag fortsatte plugga när jag hade kommit in från poolen men vid sextiden fick jag nog och drog med mig Ebba till The Grove där vi åt middag på en grekisk restaurang. När maten var uppäten åkte vi vidare till Griffith Observatory som ligger högt uppe i Hollywood Hills och har en magnifik utsikt över hela LA. Solen hade redan hunnit gå ned när vi kom dit så det var väldigt mörkt och vi fick titta ut över LA:s alla miljarder lysen. Det var riktigt mysigt däruppe och jag kommer garanterat försöka hinna dit en sväng till under dagtid för att kunna fota ännu mer. Man har en väldigt bra vy över Hollywoodskylten därifrån men nu på kvällen ville den inte riktigt fastna på bild. På vägen tillbaka körde vi runt lite bland husen i Hollywood Hills och Beverly Hills och vi såg bland annat huset som familjen Osbourne bodde i när deras serie gick på TV.
Även idag har jag pluggat men tog även en sväng till poolen för att komma bort från böckerna en stund. Jag fortsatte plugga när jag hade kommit in från poolen men vid sextiden fick jag nog och drog med mig Ebba till The Grove där vi åt middag på en grekisk restaurang. När maten var uppäten åkte vi vidare till Griffith Observatory som ligger högt uppe i Hollywood Hills och har en magnifik utsikt över hela LA. Solen hade redan hunnit gå ned när vi kom dit så det var väldigt mörkt och vi fick titta ut över LA:s alla miljarder lysen. Det var riktigt mysigt däruppe och jag kommer garanterat försöka hinna dit en sväng till under dagtid för att kunna fota ännu mer. Man har en väldigt bra vy över Hollywoodskylten därifrån men nu på kvällen ville den inte riktigt fastna på bild. På vägen tillbaka körde vi runt lite bland husen i Hollywood Hills och Beverly Hills och vi såg bland annat huset som familjen Osbourne bodde i när deras serie gick på TV.
 |
| Raka avenyer och boulevarder |
 |
| Fint! |
 |
| Downtown LA |
 |
| Jäkla japaner som inte ville flytta på sig |
söndag 26 maj 2013
De där små sakerna
Ibland räcker det med en liten gest eller kommentar för att göra någon annan glad. Igår kväll var jag nere vid Third Street för att äta middag. När jag står vid ett övergångsställe är det plötsligt en man som ropar till mig från några meter bort.
Okänd man: "Hey, are you Swedish?"
Jag: "Yeah, how did you know? Was it the blonde hair?"
Okänd man: "No, it's because you're beautiful."
Jag tackade naturligtvis för komplimangen innan jag traskade vidare. Men den lilla kommentaren gjorde hela min kväll och jag var på glatt humör resten av kvällen.
Okänd man: "Hey, are you Swedish?"
Jag: "Yeah, how did you know? Was it the blonde hair?"
Okänd man: "No, it's because you're beautiful."
Jag tackade naturligtvis för komplimangen innan jag traskade vidare. Men den lilla kommentaren gjorde hela min kväll och jag var på glatt humör resten av kvällen.
lördag 25 maj 2013
Yee-haw!
När Emelie fyllde år i februari gav jag, Malin och Ebba henne en ridtur i present och idag var det dags. Vi åkte till Will Rogers State Park där vi var inbokade på en timmes ridtur upp i bergen. Jag var tydligen den i gruppen som hade mest riderfarenhet (och den är ju minst sagt begränsad) men på grund av det så sa instruktören att skulle jag få den livligaste hästen. Jag hade varit lugn som en filbunke fram till dess men när hon sa så började det kännas lite nervöst. Som tur var så hade hon nog överdrivet lite för han var from som ett lamm (nästan) hela tiden. Den som var mest nervös var nog Malins mamma som kvällen innan i ett sms till Malin skrev: "Ska ni ut och rida? Nej, men fy vad läskigt! De har ju ingen broms!"
När vi väl hade fyllt i diverse försäkringspapper så var det dags att sitta upp och dra iväg. Ridturen gick upp i bergen och under den timmen vi var ute berättade instruktören en massa historia om vem Will Rogers var och så pekade hon ut lite sevärdheter. Vi fick bland annat se Tom Hanks och Steven Spielbergs hus. Hon berättade även att den hästen jag red, Sunset, brukar även skådespelaren Dennis Quaid rida på. Han är tydligen en regelbunden besökare där vi var och Sunset är hans favorit.
Jag hade hoppats på att vi kanske skulle få prova på att galoppera lite. Det har jag inte gjort sedan jag och Annika red när vi var i Australien och det var ju väldigt länge sedan, men det blev det inget av med det och det har väl med försäkringar och sånt att göra. När vi hade suttit av och sagt hejdå till hästarna åkte vi till Brentwood och åt lunch innan vi åkte hemåt och tog oss varsin powernap. Det tog tydligen på krafterna att rida för jag slocknade mer eller mindre direkt. När jag väl hade vaknat till liv igen så beslutade jag mig för att åka ned till Third Street och gå på bio. Valet stod mellan den (förmodligen) något bättre The Great Gatsby och den (förmodligen) betydligt sämre Fast & Furious 6. Jag kände inte för Leonardo DiCaprio idag så det fick bli toktesto med pangpang och snabba bilar istället. Nu ska jag strax släcka och ladda för en lördag full av plugg och prov i min onlineklass.
När vi väl hade fyllt i diverse försäkringspapper så var det dags att sitta upp och dra iväg. Ridturen gick upp i bergen och under den timmen vi var ute berättade instruktören en massa historia om vem Will Rogers var och så pekade hon ut lite sevärdheter. Vi fick bland annat se Tom Hanks och Steven Spielbergs hus. Hon berättade även att den hästen jag red, Sunset, brukar även skådespelaren Dennis Quaid rida på. Han är tydligen en regelbunden besökare där vi var och Sunset är hans favorit.
Jag hade hoppats på att vi kanske skulle få prova på att galoppera lite. Det har jag inte gjort sedan jag och Annika red när vi var i Australien och det var ju väldigt länge sedan, men det blev det inget av med det och det har väl med försäkringar och sånt att göra. När vi hade suttit av och sagt hejdå till hästarna åkte vi till Brentwood och åt lunch innan vi åkte hemåt och tog oss varsin powernap. Det tog tydligen på krafterna att rida för jag slocknade mer eller mindre direkt. När jag väl hade vaknat till liv igen så beslutade jag mig för att åka ned till Third Street och gå på bio. Valet stod mellan den (förmodligen) något bättre The Great Gatsby och den (förmodligen) betydligt sämre Fast & Furious 6. Jag kände inte för Leonardo DiCaprio idag så det fick bli toktesto med pangpang och snabba bilar istället. Nu ska jag strax släcka och ladda för en lördag full av plugg och prov i min onlineklass.
 |
| Ebba tar, lite trevande, kontakt |
 |
| Och det blev ju lyckat |
 |
| Bästisar |
 |
| Utsikt både mot Stilla Havet... |
 |
| ...och mot Downtown LA |
 |
| Min häst ser ju ut som ett jäkla Gotlandsruss på den här bilden. Jag lovar att han var jättestor! |
 |
| Här brukar Tom Hanks hasa runt i morgonrock och tofflor |
 |
| Och här brukar Steven Spielberg läsa morgontidningen på uteplatsen |
 |
| Fint! |
 |
| Min och Dennis Quaids gemensamme vän |
fredag 24 maj 2013
torsdag 23 maj 2013
Oral class presentation time. Wish me luck! #smc #nervous #butterflies
via Instagram http://instagram.com/p/ZqJTMwBUe8/
onsdag 22 maj 2013
My Two Cents
Jag är inte speciellt insatt i invandrarpolitiken och segregationsproblematiken som vi har i Sverige så jag tänker inte grotta ned mig i det. Det jag vet är att Sverige är långt ifrån perfekt när det gäller de här frågorna och att det definitivt är något som behöver förbättras. Det enda sättet att göra det på är att föra en dialog med varandra. Det som pågår just nu i Husby och som dessutom har spridit sig till flera andra förorter runt Stockholm är helt förkastligt och det måste få ett slut. Om det är så att invånarna i våra förorter känner sig på pass frustrerade över att de inte får göra sina röster hörda och att de känner sig bortglömda av polikerna så är det naturligtvis oerhört sorgligt och något som definitivt behöver åtgärdas och det snarast. Men att bränna upp oskyldiga människors bilar, lokala företagares restauranger och affärer, barns skolor och invånares kulturgård är inte rätt väg att gå.
Det sägs att en av grundorsakerna till att det här ens startade var dödsskjutningen av den 68-åriga mannen i Husby förra veckan. Folk är arga över att något sådant får hända, att polisen skjuter ihjäl en oskyldig man. Nu var det väl ändå så att man hade ringt polisen för att denna man hade hotat folk med kniv modell större och hade även en historik av att vara hotfull mot sina grannar sedan tidigare. Det betyder naturligtvis inte att man ska behöva bli dödad för det, men de som kastar sten mot polis och räddningstjänst, du, jag och alla andra som inte var med inne i den där lägenheten har ingen aning om vad som egentligen hände. Det vet bara de poliser från Stockholmspiketen som befann sig därinne och händelsen är under internutredning. Sedan finns det en del som har åsikter om hur neutral en utredning egentligen kan vara när det är poliser som utreder poliser men någonstans måste vi ändå ha förtroende för att sånt här sköts på rätt sätt. Vi måste också ha förtroende för att det inom Sveriges poliskår inte finns personer som skulle skjuta ihjäl en annan människa om det fanns någon som helst annan utväg.
Jag har den senaste timmen tittat runt på olika bilder på Instagram med hashtag "Husby" och två saker gör mig alldeles mörkrädd. Det första är de åtskilliga bilder med tydliga rasistiska kommentarer och budskap. En bild jag såg var på en apa med en text som löd: "Dags att avrätta och fängsla alla aporna som löper amok i detta land innan det är försent!" Jag blev så matt när jag såg den bilden. Har vi verkligen inte kommit längre än så? Finns det verkligen fortfarande människor i Sverige 2013 som har den synen på sina medmänniskor? Det är skrämmande och gör mig ledsen. Det bottnar naturligtvis i okunskap men jag trodde i min enfald att folk visste bättre. Vi lever trots allt i ett land där, trots vackra kungabarn och rekorderlig statsminister, den mest älskade offentliga personen är en fotbollssparkande superhjälte från Rosengård som har bosnisk pappa och kroatisk mamma. Jag undrar om killen som la upp den där apbilden sitter och hejar framför TV:n när Zlatan klackar in bollen i nätet mot Italien i Fotbolls-EM eller önskar han att någon skulle sätta Zlatan på närmsta anstalt alternativt avrätta honom på plats?
Den andra saken som skrämmer mig är när jag ser vilket utbrett polishat det verkar finnas i Sverige. Hela Instagram svämmar just nu över av bilder med hashtag "FTP" (Fuck the police) och "grisar". Någon som hade kommenterat apbilden skrev: "Ta grisarna oxå när du endå är igång" (ja, det var felstavat.) Alltså, vad handlar det här om? Just i detta nu när jag sitter och filar på det här inlägget så befinner sig min allra bästa vän i dessa förorter. Han har redan jobbat ett helt skift med att bevaka derbyt mellan AIK och Djurgården (varför det ens ska behövas kravallpoliser på en fotbollsmatch i Sverige är ett helt blogginlägg för sig) och han är just nu inne på sin fjortonde timme i tjänst. Än så länge i natt har han och hans kollegor varit i Husby, Bredäng och Dalen. Det brinner över hela Stockholm med andra ord. Det de gör är att skydda räddningstjänsten från att bli attackerade av flygande stenar och andra föremål när de försöker släcka dessa otaliga bränder. Jag vill inte ens veta hur många timmar i sträck alla brandmän har jobbat. Undrar vad allt det här kommer kosta? Undrar var som kommer hända med den lokala företagaren vars restaurang brinner ned just nu? Han som lägger all sin tid och hela sin själ på att få sin verksamhet att gå runt. Undrar vad som kommer hända med den familj vars enda bil har brunnit upp? Den ensamstående mamman som nu varken kan skjutsa sina barn till skolan eller komma till jobbet. Undrar vad som kommer hända med Husby Gård och alla de människor som brukade gå dit för att samlas kring sin gemensamma passion för konstskapande?
Jag är som sagt inte speciellt insatt men jag är övertygad om att det enda som kan lösa det här är kommunikation. Politikerna behöver ta sig ut i förorterna och lyssna på vad invånarna har att säga. Polisen behöver göra sig ännu mer synlig i positiva sammanhang och skapa en dialog med barn och ungdomar. Jobba från grunden med att skapa en god relation med våra framtidshopp som själva en dag kommer driva kulturgårdar, restauranger och affärsverksamhet.
Jag avslutar det här inlägget med en rolig bild. Har du sett filmen "Office Space" så blir den naturligtvis ännu roligare :)
Det sägs att en av grundorsakerna till att det här ens startade var dödsskjutningen av den 68-åriga mannen i Husby förra veckan. Folk är arga över att något sådant får hända, att polisen skjuter ihjäl en oskyldig man. Nu var det väl ändå så att man hade ringt polisen för att denna man hade hotat folk med kniv modell större och hade även en historik av att vara hotfull mot sina grannar sedan tidigare. Det betyder naturligtvis inte att man ska behöva bli dödad för det, men de som kastar sten mot polis och räddningstjänst, du, jag och alla andra som inte var med inne i den där lägenheten har ingen aning om vad som egentligen hände. Det vet bara de poliser från Stockholmspiketen som befann sig därinne och händelsen är under internutredning. Sedan finns det en del som har åsikter om hur neutral en utredning egentligen kan vara när det är poliser som utreder poliser men någonstans måste vi ändå ha förtroende för att sånt här sköts på rätt sätt. Vi måste också ha förtroende för att det inom Sveriges poliskår inte finns personer som skulle skjuta ihjäl en annan människa om det fanns någon som helst annan utväg.
Jag har den senaste timmen tittat runt på olika bilder på Instagram med hashtag "Husby" och två saker gör mig alldeles mörkrädd. Det första är de åtskilliga bilder med tydliga rasistiska kommentarer och budskap. En bild jag såg var på en apa med en text som löd: "Dags att avrätta och fängsla alla aporna som löper amok i detta land innan det är försent!" Jag blev så matt när jag såg den bilden. Har vi verkligen inte kommit längre än så? Finns det verkligen fortfarande människor i Sverige 2013 som har den synen på sina medmänniskor? Det är skrämmande och gör mig ledsen. Det bottnar naturligtvis i okunskap men jag trodde i min enfald att folk visste bättre. Vi lever trots allt i ett land där, trots vackra kungabarn och rekorderlig statsminister, den mest älskade offentliga personen är en fotbollssparkande superhjälte från Rosengård som har bosnisk pappa och kroatisk mamma. Jag undrar om killen som la upp den där apbilden sitter och hejar framför TV:n när Zlatan klackar in bollen i nätet mot Italien i Fotbolls-EM eller önskar han att någon skulle sätta Zlatan på närmsta anstalt alternativt avrätta honom på plats?
Den andra saken som skrämmer mig är när jag ser vilket utbrett polishat det verkar finnas i Sverige. Hela Instagram svämmar just nu över av bilder med hashtag "FTP" (Fuck the police) och "grisar". Någon som hade kommenterat apbilden skrev: "Ta grisarna oxå när du endå är igång" (ja, det var felstavat.) Alltså, vad handlar det här om? Just i detta nu när jag sitter och filar på det här inlägget så befinner sig min allra bästa vän i dessa förorter. Han har redan jobbat ett helt skift med att bevaka derbyt mellan AIK och Djurgården (varför det ens ska behövas kravallpoliser på en fotbollsmatch i Sverige är ett helt blogginlägg för sig) och han är just nu inne på sin fjortonde timme i tjänst. Än så länge i natt har han och hans kollegor varit i Husby, Bredäng och Dalen. Det brinner över hela Stockholm med andra ord. Det de gör är att skydda räddningstjänsten från att bli attackerade av flygande stenar och andra föremål när de försöker släcka dessa otaliga bränder. Jag vill inte ens veta hur många timmar i sträck alla brandmän har jobbat. Undrar vad allt det här kommer kosta? Undrar var som kommer hända med den lokala företagaren vars restaurang brinner ned just nu? Han som lägger all sin tid och hela sin själ på att få sin verksamhet att gå runt. Undrar vad som kommer hända med den familj vars enda bil har brunnit upp? Den ensamstående mamman som nu varken kan skjutsa sina barn till skolan eller komma till jobbet. Undrar vad som kommer hända med Husby Gård och alla de människor som brukade gå dit för att samlas kring sin gemensamma passion för konstskapande?
Jag är som sagt inte speciellt insatt men jag är övertygad om att det enda som kan lösa det här är kommunikation. Politikerna behöver ta sig ut i förorterna och lyssna på vad invånarna har att säga. Polisen behöver göra sig ännu mer synlig i positiva sammanhang och skapa en dialog med barn och ungdomar. Jobba från grunden med att skapa en god relation med våra framtidshopp som själva en dag kommer driva kulturgårdar, restauranger och affärsverksamhet.
Jag avslutar det här inlägget med en rolig bild. Har du sett filmen "Office Space" så blir den naturligtvis ännu roligare :)
Avdelning: Högt i tak
Smsade med Martin för några dagar sedan. Han var sur för att hans älskade NY Rangers låg under mot Boston Bruins varpå jag svarade:
söndag 19 maj 2013
Intouchables
Jag vet att jag är sist på bollen nu men jag måste tipsa om en film jag såg färdigt precis alldeles nyss. Det är en fransk film från 2011 som vann priser precis överallt när den kom ut och nu förstår jag varför. Jag har hört väldigt gott om filmen och den var precis så underbar som alla sa. Om du vill skratta, gråta eller bara behöver få känna den där härliga myskänslan i kroppen som man behöver känna ibland så är det här filmen för dig. Se den bara, du kommer inte ångra dig!
This Is War
Idag är det en månad kvar tills 30 Seconds to Mars spelar i Stockholm. SÅ. JÄVLA. PEPPAD!
Helgens aktiviteter
Igår drog jag, Malin och Ebba på oss våra mest paljettklädda schlagerkläder och åkte till Angel City Brewery nere i downtown för att se finalen i Eurovision Song Contest. Det är konstigt, när man befinner sig utomlands ökar den patriotiska andan och det kändes inte som ett alternativ att missa Eurovision i år. Hursomhelst, Angel City Brewery var ett riktigt ballt ställe som var ett bryggeri/någon typ av industrilokal där de hade smackat upp en 70 tums-TV framför en massa långbord. Hela grejen anordnades av tre killar för att samla in pengar till en stiftelse som heter AIDS/LifeCycle. Hela publiken bestod av (mestadels) svenskar som bor i LA och amerikanska schlagerbögar. Helt underbart! Det gick ju inte sådär värst bra för Sverige rent tävlingsmässigt men arrangörsmässigt tycker jag verkligen att vi gjorde bra ifrån oss! Jag har sett båda semifinalerna och finalen och jag tycker att SVT har skött sig jäkligt bra. Jag ska erkänna att jag kände mig lite skeptisk till valet av Petra Mede som programledare men hon har skött sig exemplariskt, riktigt bra. Det känns roligt att vi gick ifrån normen att ha en manlig huvudprogramledare och en-två svinsnygga kvinnor som biprogramledare. Mellanakten Petra gjorde som handlade om typiska svenska företeelser var jätterolig. Nej, bra jobbat SVT! (För övrigt så vann rätt låt också.)
Väl hemma igen tog jag en liten powernap innan jag åkte ner till en sportbar på Third Street för att titta på Kingsmatchen. Jag åt middag och njöt av hockeyn ända tills det gick på arslet och Kings förlorade på övertid. Medan jag satt där och surade över resultatet kom det fram en kille till mig som frågade om jag ville spela lite dubbelbiljard med honom mot ett kompispar till honom. Det ville jag gärna och det slutade med att vi spelade i säkert en timme. När det blev dags att runda av så ville väl ingen utav oss att kvällen skulle ta slut riktigt ännu så jag hängde med dem hem till dem. Det visade sig att de bodde i norra delen av The Valley och på vägen dit så fastnade jag och Nick, som killen hette, i världens trafik så det tog oss nästan två timmar att komma fram. Man kan väl säga att partyhumöret hada hunnit lägga sig lite på vägen dit och de andra två hade redan hunnit gå och lägga sig innan vi kom fram men vi hade i alla fall väldigt trevligt på vägen dit. Jag hann gosa lite med deras Golden Retriever innan jag insåg att jag nog borde åka hemåt igen innan jag blev för trött. Nick är i särklass den sämsta personen jag någonsin träffat på att ge köranvisningar (vi körde fel fyra gånger på vägen dit tack vare honom) och naturligtvis skickade han iväg mig i helt fel riktning när jag skulle hem. Efter en kvarts bilkörning i totalt mörker på motorvägen upptäcker jag att vägen börjar gå upp i bergen och då inser jag att jag är på väg åt fel håll. När jag dessutom ser en skylt som visar att jag är på väg att lämna hela LA County så förstod jag att jag verkligen var heeelt fel ute så det var ju bara att vända och försöka hitta tillbaka. Det gick bra till slut och jag kom hem helskinnad och inte alldeles för sent. Det visade sig bli en riktigt bra lördag och personerna jag träffade var oerhört gulliga och trevliga. Det lönar sig att våga ge sig ut på äventyr på egen hand ibland, man vet aldrig vem man kan träffa på.
Hittills idag har jag hunnit damma av lite läxor samtidigt som jag har sett VM-finalen. Det gick ju alldeles utomordentligt bra så den här helgen är jag en extra stolt svensk. En ypperligt arrangerad Eurovisionvecka och så ett VM-guld på det. Bra jobbat Sverige!
Väl hemma igen tog jag en liten powernap innan jag åkte ner till en sportbar på Third Street för att titta på Kingsmatchen. Jag åt middag och njöt av hockeyn ända tills det gick på arslet och Kings förlorade på övertid. Medan jag satt där och surade över resultatet kom det fram en kille till mig som frågade om jag ville spela lite dubbelbiljard med honom mot ett kompispar till honom. Det ville jag gärna och det slutade med att vi spelade i säkert en timme. När det blev dags att runda av så ville väl ingen utav oss att kvällen skulle ta slut riktigt ännu så jag hängde med dem hem till dem. Det visade sig att de bodde i norra delen av The Valley och på vägen dit så fastnade jag och Nick, som killen hette, i världens trafik så det tog oss nästan två timmar att komma fram. Man kan väl säga att partyhumöret hada hunnit lägga sig lite på vägen dit och de andra två hade redan hunnit gå och lägga sig innan vi kom fram men vi hade i alla fall väldigt trevligt på vägen dit. Jag hann gosa lite med deras Golden Retriever innan jag insåg att jag nog borde åka hemåt igen innan jag blev för trött. Nick är i särklass den sämsta personen jag någonsin träffat på att ge köranvisningar (vi körde fel fyra gånger på vägen dit tack vare honom) och naturligtvis skickade han iväg mig i helt fel riktning när jag skulle hem. Efter en kvarts bilkörning i totalt mörker på motorvägen upptäcker jag att vägen börjar gå upp i bergen och då inser jag att jag är på väg åt fel håll. När jag dessutom ser en skylt som visar att jag är på väg att lämna hela LA County så förstod jag att jag verkligen var heeelt fel ute så det var ju bara att vända och försöka hitta tillbaka. Det gick bra till slut och jag kom hem helskinnad och inte alldeles för sent. Det visade sig bli en riktigt bra lördag och personerna jag träffade var oerhört gulliga och trevliga. Det lönar sig att våga ge sig ut på äventyr på egen hand ibland, man vet aldrig vem man kan träffa på.
Hittills idag har jag hunnit damma av lite läxor samtidigt som jag har sett VM-finalen. Det gick ju alldeles utomordentligt bra så den här helgen är jag en extra stolt svensk. En ypperligt arrangerad Eurovisionvecka och så ett VM-guld på det. Bra jobbat Sverige!
 |
| Lycka! |
Att göra det bästa av situationen
När USA inte spelar VM-final så verkar det tydligen inte lika intressant att visa matchen på någon sportbar här och när man inte hittar en enda livestreaminglänk som funkar får man improvisera. I det här fallet innebär det ett väldigt långt Skypesamtal, med Görans webbkamera vänd mot TV:n. Men det funkar ju det också!
fredag 17 maj 2013
Gårdagens lockdown
Jag vet att det finns några hemma i Sverige som blev lite oroliga efter mitt blogginlägg igår angående hotet om att någon skulle skjuta människor på skolan. Jag hittade den här artikeln på LA Times hemsida för er som är intresserade:
LA Times artikel
LA Times artikel
Att leva i LA - Hundar
Jag kände mig lite deppig alldeles nyss och när jag gör det så brukar jag googla på cavaliervalpar så brukar det genast kännas bättre. Den här gången blev det dock helt fel. Eftersom storebror känner av att jag befinner mig i LA så får man upp andra sökresultat än om jag skulle befunnit mig i Stockholm. Någon utav de första träffarna jag fick upp var därför något som hette cavalierrescueusa.org där man kan donera pengar eller adoptera en cavalier. De som känner mig väl vet att det här är ju bara så totalt fel sida för mig att gå in på (jag kan se Göran sitta framför sin dator när han läser det här och bara skakar på huvudet) för jag är nämligen så hysteriskt blödig när det kommer till hundar som far illa. Men precis som man inte kan låta bli att stirra när man åker förbi en bilolycka så klickade jag mig ju naturligtvis in på den där sidan och nu sitter jag här och bölar i min ensamhet. Fan också. Men det gav mig en idé på ett blogginlägg så nu kör vi!
Eftersom jag bor i LA så kan jag bara uttala mig om just den här staden men jag har svårt att tänka mig att det skulle vara bättre någon annanstans i USA, snarare tvärtom. Folk och myndigheterna här har en helt annan syn på hundar. Det finns ju naturligtvis fantastiska hundägare också men överlag så behandlar folk sina hundar väldigt annorlunda här jämfört med i Sverige. T ex:
1. Först och främst: ALLA har en hund i LA.
2. De flesta hundarna är gatukorsningar och kommer från rescue shelters.
3. Glöm att hunden får 4-5 promenader per dag. Folk går till jobbet på morgonen och kommer hem och tar med hunden ut på promenad på kvällen alternativt släpper ut den i trädgården. Då har hunden varit ensam hemma i 10-12 timmar.
4. Det är väldigt vanligt att folk låter bli att ta sina hundar på promenad överhuvudtaget. Istället får de gå på låda inomhus precis som katter eller kissa på tidningar.
5. Många behandlar sina hundar som små bebisar och går runt och bär på dem/färgar dem rosa/klär dem i olika raffiga outfits.
6. Hundar sitter lösa när de åker bil. Ofta sitter de i knäet på den som kör eller står med halva kroppen utanför bilrutan. Jag har aldrig sett någon som har haft sin hund i bakluckan i en ordentlig bur. Till och med polisen släpper in sina hundar i baksätet på vanliga sedanbilar. Med tanke på hur ofta det sker bilolyckor här så känns det väldigt märkligt att man inte vill spänna fast sin trofaste vän.
7. Valpar tas från sina mammor när de är från två veckor gamla och uppåt. Jag vet inte om det är lag på det i Sverige men om inte annat så rekommenderar Svenska Kennelklubben starkt att man inte tar valpar från sin mamma förrän de är åtta veckor. Att ta dem från mamman tidigare än så är inte bra för valpens utveckling.
Eftersom jag älskar hundar och mår psykiskt dåligt när de far illa så ska jag erkänna att det här är en av de få saker som jag verkligen inte gillar med det här landet. Jag blir arg bara jag tänker på det. För att avsluta det här inlägget på ett positivt sätt så lägger jag in en bild på världens finaste hund. Min hund!
Eftersom jag bor i LA så kan jag bara uttala mig om just den här staden men jag har svårt att tänka mig att det skulle vara bättre någon annanstans i USA, snarare tvärtom. Folk och myndigheterna här har en helt annan syn på hundar. Det finns ju naturligtvis fantastiska hundägare också men överlag så behandlar folk sina hundar väldigt annorlunda här jämfört med i Sverige. T ex:
1. Först och främst: ALLA har en hund i LA.
2. De flesta hundarna är gatukorsningar och kommer från rescue shelters.
3. Glöm att hunden får 4-5 promenader per dag. Folk går till jobbet på morgonen och kommer hem och tar med hunden ut på promenad på kvällen alternativt släpper ut den i trädgården. Då har hunden varit ensam hemma i 10-12 timmar.
4. Det är väldigt vanligt att folk låter bli att ta sina hundar på promenad överhuvudtaget. Istället får de gå på låda inomhus precis som katter eller kissa på tidningar.
5. Många behandlar sina hundar som små bebisar och går runt och bär på dem/färgar dem rosa/klär dem i olika raffiga outfits.
6. Hundar sitter lösa när de åker bil. Ofta sitter de i knäet på den som kör eller står med halva kroppen utanför bilrutan. Jag har aldrig sett någon som har haft sin hund i bakluckan i en ordentlig bur. Till och med polisen släpper in sina hundar i baksätet på vanliga sedanbilar. Med tanke på hur ofta det sker bilolyckor här så känns det väldigt märkligt att man inte vill spänna fast sin trofaste vän.
7. Valpar tas från sina mammor när de är från två veckor gamla och uppåt. Jag vet inte om det är lag på det i Sverige men om inte annat så rekommenderar Svenska Kennelklubben starkt att man inte tar valpar från sin mamma förrän de är åtta veckor. Att ta dem från mamman tidigare än så är inte bra för valpens utveckling.
Eftersom jag älskar hundar och mår psykiskt dåligt när de far illa så ska jag erkänna att det här är en av de få saker som jag verkligen inte gillar med det här landet. Jag blir arg bara jag tänker på det. För att avsluta det här inlägget på ett positivt sätt så lägger jag in en bild på världens finaste hund. Min hund!
 |
| Världens finaste Pontus |
torsdag 16 maj 2013
Lockdown
Idag var jag med om en väldigt obehaglig grej. Jag satt på min morgonlektion i businessbyggnaden när allas telefoner helt plötsligt började ringa. Det var ett automatiskt meddelande från skolans polis som sa att skolan hade satts under lockdown, vilket innebär att det har skett någon typ av säkerhetsöverträdelse. Meddelandet sa att man skulle hålla sig borta från campus och invänta vidare information. Det skapade naturligtvis en hel del förvirring och oro i klassen, speciellt med tanke på att det var mindre än en månad sedan som skolan utsattes för ett bombhot. Någon frågade vår lärare vad för säkerhetsföreskrift som gäller vid en lockdown men han hade ingen aning och sa: "Vill ni gå så får ni gå men annars så låser vi dörren och fortsätter lektionen." Ingen valde att lämna klassrummet så han låste dörren och så fortsatte vi som vanligt. Dock var det i princip ingen som lyssnade på vad han sa utan alla satt med sina telefoner och datorer och försökte få fram mer information. På LA Times hemsida stod det att någon hade ringt in ett anonymt hot om att han skulle gå till något college i East LA och skjuta. Därför hade flera skolor i det området utrymts. Lite senare stod det att någon hade ringt och lämnat samma hot angående Santa Monica College. När vi fick reda på det så blev det om möjligt ännu mer oro och förvirring så vår lärare avbröt lektionen tio minuter tidigare än planerat.
Vi gick ut ur klassrummet och upptäckte att allt verkade precis som vanligt på skolans område och det släpptes in bilar i garaget så man fick ju bara anta att allt var lugnt. Det kändes dock väldigt märkligt eftersom vi inte hade fått något meddelande som verkligen bekräftade att allt var okej. Jag gick vidare till min nästa lektion och där var det väldigt få människor som hade valt att dyka upp. Lektionen hann knappt börja innan vår lärare fick ett mail utav skolans president där det stod att lockdown var upphävd och att polisen hade gripit killen som hade ringt in hotet. Lite senare på eftermiddagen läste jag på LA Times hemsida att det faktiskt var någon som hade hotat just vår skola vilket inte känns bra alls såklart.
Hela den här upplevelsen var verkligen väldigt obehaglig. När vi satt inlåsta i klassrummet och fick reda på att någon hade hotat att komma just till SMC och skjuta så satt man mer eller mindre bara och väntade på att höra skott utanför dörren. Det vore ju inte första gången det händer i USA dessvärre så det känns inte helt orimligt. Jag har faktiskt tänkt tanken tidigare men då kommit fram till att det nog aldrig skulle hända här. Solen skiner nästan året runt och hela livsstilen är väldigt tillbakalutad och avslappnad, vem skulle kunna vara så missnöjd att man vill skjuta ihjäl folk då? Nej usch, det här får gärna vara första och enda gången det här händer under tiden jag är här.
Ikväll har jag varit på en sportbar nere i Santa Monica och tittat på Kingsmatchen. Jag började prata med några män som satt bredvid mig varav den ena visade sig komma från New Jersey och var om möjligt ett lika stort Bruce Springsteen-fan som jag så vi hade ju en hel del att prata om. Det visade sig även att han var ett Rangers-fan och älskade Henrik Lundqvist vilket såklart var roligt att höra. Kings vann till slut med 4-3 efter att ha gjort två mål på 22 sekunder med 1,5 minut kvar av matchen. Svettigt värre!
Vi gick ut ur klassrummet och upptäckte att allt verkade precis som vanligt på skolans område och det släpptes in bilar i garaget så man fick ju bara anta att allt var lugnt. Det kändes dock väldigt märkligt eftersom vi inte hade fått något meddelande som verkligen bekräftade att allt var okej. Jag gick vidare till min nästa lektion och där var det väldigt få människor som hade valt att dyka upp. Lektionen hann knappt börja innan vår lärare fick ett mail utav skolans president där det stod att lockdown var upphävd och att polisen hade gripit killen som hade ringt in hotet. Lite senare på eftermiddagen läste jag på LA Times hemsida att det faktiskt var någon som hade hotat just vår skola vilket inte känns bra alls såklart.
Hela den här upplevelsen var verkligen väldigt obehaglig. När vi satt inlåsta i klassrummet och fick reda på att någon hade hotat att komma just till SMC och skjuta så satt man mer eller mindre bara och väntade på att höra skott utanför dörren. Det vore ju inte första gången det händer i USA dessvärre så det känns inte helt orimligt. Jag har faktiskt tänkt tanken tidigare men då kommit fram till att det nog aldrig skulle hända här. Solen skiner nästan året runt och hela livsstilen är väldigt tillbakalutad och avslappnad, vem skulle kunna vara så missnöjd att man vill skjuta ihjäl folk då? Nej usch, det här får gärna vara första och enda gången det här händer under tiden jag är här.
Ikväll har jag varit på en sportbar nere i Santa Monica och tittat på Kingsmatchen. Jag började prata med några män som satt bredvid mig varav den ena visade sig komma från New Jersey och var om möjligt ett lika stort Bruce Springsteen-fan som jag så vi hade ju en hel del att prata om. Det visade sig även att han var ett Rangers-fan och älskade Henrik Lundqvist vilket såklart var roligt att höra. Kings vann till slut med 4-3 efter att ha gjort två mål på 22 sekunder med 1,5 minut kvar av matchen. Svettigt värre!
 |
| Ljuvliga sport! |
tisdag 14 maj 2013
Naninaninana - Filmtips del 10!
Trots att jag får hela noll mail om dagen angående mina fantastiska filmtips så har jag bestämt mig för att sluta när jag ligger på topp. Därav kommer här nu mitt sista tips och jag har naturligtvis sparat det bästa till sist. Alla filmer jag har tipsat om tillhör mina personliga favoriter och jag tycker väldigt mycket om dem allihop men den här filmen, den är min absoluta favorit och har varit det sedan jag såg den första gången för tretton år sedan. Jag pratar naturligtvis om Dansar med Vargar.
Det finns många anledningar till varför jag älskar den här filmen, mitt intresse för native americans är naturligtvis ett av skälen. Jag älskar storyn, cinematografin (heter det foto på svenska?) och alla skådespelarinsatser. Men en av de främsta anledningarna är att alla natives faktiskt pratar sioux och inte engelska med lökig brytning som de gör i så många andra västernfilmer. De har tagit sig tiden och ansträngt sig, vilket bidrar till att filmen känns så genuin och äkta. Jag älskar känslan av att sugas in i en film, rätt genom skärmen och varje gång jag ser den här filmen så befinner jag mig i den där miljön och språket är en stor bidragande faktor till det.
För några år sedan upptäckte jag att det finns en director's cut av Dansar med Vargar och naturligtvis beställde jag hem den på studs. Den innehåller över 40 minuter nya och/eller förlängda scener vilket gav filmen ett helt nytt djup. Det var som att se den igen för första gången, vilket var en helt underbar upplevelse eftersom det är min favoritfilm. Så om ni ska se den så rekommenderar jag varmt director's cut men kan ni inte hitta den så är bioversionen underbar den också.
Det andra klippet är filmens ledmotiv som är något av det vackraste jag någonsin hört och trots att jag har lyssnat på det ungefär en miljon gånger så får jag tårar i ögonen varje gång. Visst är det underbart när man kan beröras så starkt av något? Om det är någon av dessa tio filmer som ni ska se så är det verkligen den här, det är en underbar film.
Det finns många anledningar till varför jag älskar den här filmen, mitt intresse för native americans är naturligtvis ett av skälen. Jag älskar storyn, cinematografin (heter det foto på svenska?) och alla skådespelarinsatser. Men en av de främsta anledningarna är att alla natives faktiskt pratar sioux och inte engelska med lökig brytning som de gör i så många andra västernfilmer. De har tagit sig tiden och ansträngt sig, vilket bidrar till att filmen känns så genuin och äkta. Jag älskar känslan av att sugas in i en film, rätt genom skärmen och varje gång jag ser den här filmen så befinner jag mig i den där miljön och språket är en stor bidragande faktor till det.
För några år sedan upptäckte jag att det finns en director's cut av Dansar med Vargar och naturligtvis beställde jag hem den på studs. Den innehåller över 40 minuter nya och/eller förlängda scener vilket gav filmen ett helt nytt djup. Det var som att se den igen för första gången, vilket var en helt underbar upplevelse eftersom det är min favoritfilm. Så om ni ska se den så rekommenderar jag varmt director's cut men kan ni inte hitta den så är bioversionen underbar den också.
Det andra klippet är filmens ledmotiv som är något av det vackraste jag någonsin hört och trots att jag har lyssnat på det ungefär en miljon gånger så får jag tårar i ögonen varje gång. Visst är det underbart när man kan beröras så starkt av något? Om det är någon av dessa tio filmer som ni ska se så är det verkligen den här, det är en underbar film.
Nicke Nyfiken
Den här eminenta bloggen har mellan 50-80 läsare per dag. Jag har ingen aning om ifall det räknas som "bra" i bloggsammanhang och jag kunde inte bry mig mindre, jag tycker att 50-80 är jättemycket! Det är verkligen superkul att det är så många som bryr sig om vad totalt ointressanta lilla jag har för mig här borta i LA och därför skulle det vara väldigt roligt att veta vilka ni är. Vad är ni för filurer som anstränger sig så pass mycket att ni dagligen går in på min blogg och läser om mitt liv? Jag är verkligen jättenyfiken! Ni kan väl skriva en rad i kommentarsfältet och berätta vilka ni är. Kom igen nu, var inte blyga!
måndag 13 maj 2013
Transformers 3D
Jag klickade runt lite på YouTube i vanlig ordning och hittade ett klipp där någon har filmat Transformers-turen som jag och Lars-Eric åkte på Universal Studios. Jag tänkte dela med mig av det till de av er som är intresserade men kanske inte har planer på att besöka Universal inom den närmsta framtiden. Man får ha i åtanke att man ska ha på sig 3D-glasögon så ibland känns bilden lite suddig. Det man också missar är känslan av bilen man sitter i som far och flänger runt. Det är verkligen en häftig åktur och jag hoppas att det här klippet kan ge en liten bild av hur det är. Personen som har filmat det har även filmat allt kringtjohej som man upplever medan man står i kö, det är också en del av åkturen, vilket är smart gjort för då upplevs väntetiden som mycket kortare. Om ni bara vill se själva åkturen så kan ni spola fram till cirka 1:13.
söndag 12 maj 2013
Kändisspotting
Jag kan
meddela att det går framåt med min kändisspaning. I torsdags gick jag, Ebba,
Emelie, Aykut, Malin och Mattias till Bungalow nere i Santa Monica och där
bockade vi av fyra stycken minsann. Först ser vi Lee Norris som spelade Mouth i
One Tree Hill. När vi makar oss fram genom trängseln ser vi Brent Bolthouse i
en soffa. Han äger Brent Bolthouse Productions som driver en del klubbar i LA,
inkl det stället vi var på och några kanske känner igen honom från realitysåpan
The Hills eftersom Heidi brukade jobba för honom. Vid baren står en annan
realitykille, Stephen Colletti, som var med i Laguna Beach och som också har
varit programledare för TRL på MTV. Även han har varit med i några säsonger av
One Tree Hill. Jag kan skryta med att han faktiskt spanade in mig och kom fram
och sa hej vilket gjorde att jag både växte en halvmeter (eftersom han är
dösnygg) och fick hjärtklappning så jag blev tvungen att sätta mig ned och
hämta andan när han hade gått. Medan jag sitter i en soffa och försöker andas
normalt igen så spanar jag på människorna som står runt omkring och helt
plötsligt tittar jag rakt in i ögonen på Gerard Butler. Så ja, det var helt
klart en lyckad kväll. Att snyggingen Stephen Colletti spanade in mig kommer
jag leva på länge :)
Det blev utgång även igår. Planen var att vi skulle gå till Bungalow igen men det var så lång kö så vi gick till ett annat ställe som jag inte är speciellt förtjust i eftersom det är väldigt trångt och de spelar alltid alldeles för hög musik.
Efter att ha stått rakt upp och ned i en timme så gick jag bort till en fåtölj
och satte mig och då kom det fram en man och började prata med mig. Jag kände
igen honom men kunde inte placera honom. Han har ett väldigt speciellt
utseende, han är nämligen indier och väldigt liten. Han är inte dvärg men han
kan inte vara mer än 1,40 lång. Ganska speciellt utseende med andra ord. Vi
pratade en bra stund och efter ett tag insåg jag att det inte bara var jag som
kände igen honom för det kom fram människor hela tiden som ville ta i hand och
prata lite. Det visade sig att det var Deep Roy, som har varit med i en mängd
filmer, bland annat en av mina favoriter från när jag var liten - Den oändliga
historien. Det var ju riktigt skoj! Han ville att jag skulle följa med honom
till Bungalow ("I can get you in if you want, no problem"), men jag
sa att jag hade sju vänner med mig som också ville komma in så det blev inget
av med det.
Jag kom på att
jag glömde berätta att jag och Lars-Eric såg Alexis Bledel på Venice Boardwalk.
Hon är mest känd som Rory Gilmore i Gilmore Girls, som är en av mina
favoritserier. Hon var ute och powerwalkade i solen och trots att hon var
svettig och dan så var hon väldigt, väldigt söt.
Det har tagit mig ungefär en timme att färdigställa det här inlägget så ni får ha överseende med att alla bilder inte är lika stora och att det ser väldigt hemmasnickrat ut. Tack vare att det här bloggverktyget är så bångstyrigt så får jag en lättare stroke varje gång jag ska lägga upp bilder. Fråga mig inte varför det blev större radavstånd heller för jag har ingen aning och jag orkar inte försöka lista ut det heller.
 |
| Stephen Colletti |
 |
| Brent Bolthouse |
 |
| Alexis Bledel |
 |
| Deep Roy i Den Oändliga Historien |
 |
| Lee Norris |
 | ||||||
| Gerard Butler |
Paddleboarding
Idag har jag provat på paddleboarding vilket jag har velat göra länge. Eftersom jag är rädd för vatten och är dålig på att simma så är surfing ganska uteslutet för min del, även om det skulle vara jätteroligt, så paddleboarding känns som ett bra alternativ. Vi var ett gäng på tio personer som åkte ner till Marina Del Rey och fem utav oss hyrde varsin paddelbräda och paddel medan resten solade på stranden. Vattnet i marinan är väldigt stilla och det är inte så mycket vågor så det är nog idealt för paddleboarding. Man står upp på en bräda som liknar en sufingbräda och så paddlar man runt tills axlarna värker så mycket att man vill grina. Jag vill inte ens tänka på hur det kommer kännas imorgon...men det var roligt för stunden i alla fall. Eftersom jag befann mig i vatten så togs det inga bilder så jag låter istället min polare Matt Damon visa hur det kan se ut:
onsdag 8 maj 2013
Förfest
Det pågår förfest i vår lägenhet just nu. Malin, Emelie och Mattias ska upp till Hollywood och dansa hela natten lång. Förfesten ackompanjeras av ypperlig musik, som t ex den här gamla dängan. Är det bara jag eller är inte Mauro lite halvhunkig i den här videon? För övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till att jag minns tydligt när den här videon kom. Såg nu att det var 1988...herregud...
I'm just a fool
I had my heart set on you
But nothing else hurts like you do
Who knew that love was so cruel
But nothing else hurts like you do
Who knew that love was so cruel
And I waited and waited so long
For someone who'll never come home
It's my fault to think you'd be true
For someone who'll never come home
It's my fault to think you'd be true
I'm just a fool
tisdag 7 maj 2013
Naninaninana - Filmtips del 9!
The Outsiders är som många andra filmer baserad på en novell. Den är från 1983 och är regisserad av den inte helt okända Francis Ford Coppola. Filmen handlar om två rivaliserande gäng och man får följa två killar ur det fattigare gänget när de måste fly efter att en kille från det rikare gänget har blivit dödad. Den är oerhört vackert filmad och rollbesättaren och regissören lyckades få ihop ett gäng skådespelare där samtliga blev berömda senare i sina karriärer. Det är inte helt vanligt. Ni kanske känner igen namn som Tom Cruise, Matt Dillon, Rob Lowe, Patrick Swayze och Emilio Estevez för att nämna några? I den här filmen får man se dessa skådespelare när de är 15-17 år gamla, precis i början av deras karriärer. Se den, den är oerhört fin. Den officiella trailern är helt genomusel så jag lägger med ett annat klipp där man även får höra det fina ledmotivet av Stevie Wonder.
Stay gold, Ponyboy...stay gold.
söndag 5 maj 2013
Universal Studios
Idag klev jag och Lars-Eric upp ganska tidigt och satte på oss söndagskostymen och gick på högmässa. Jag har velat gå till en amerikansk kyrka för att se hur det är och då passade jag på nu när jag fick med mig Lars-Eric som sällskap. Det var väldigt trevligt och prästen var väldigt härlig. Jag kan faktiskt tänka mig att gå fler gånger, alla var så trevliga och glada. När det var över satte vi oss i bilen och åkte till Universal Studios. Lars-Eric har aldrig varit där och det var nio år sedan jag var där sist så det kändes som ett perfekt söndagsnöje. Universal Studios skiljer sig lite från andra filmstudios, den delen som man kan besöka är en nöjespark med en massa olika åkattraktioner och där själva studioturen är en av attraktionerna. Studioturen var i princip exakt likadan som när jag var där för nio år sedan vilket kändes lite trist. De hade kunnat uppdatera den lite, de måste ju ha spelat in en massa filmer där under de senaste tio åren. Det enda som var nytt var att King Kong var uppdaterad till 3D, vilket var ganska ballt.
Men, är man här som turist och vill besöka en filmstudio och få lite Hollywoodkänsla så rekommenderar jag verkligen Warner Bros framför Universal. Om man däremot vill åka en massa roliga åkattraktioner så är Universal ett bra alternativ. Jag gillar inte berg-och dalbanor men Lars-Eric fick med mig på de flesta turerna idag. De enda jag hoppade över var Jurassic Parkturen och Horror House eftersom jag varken ville bli blöt eller skrämd. De jag däremot såg var Shrek i 4D (vilket var exakt samma som för nio år sedan), åkte Mumienberg-och dalbana, Simpsons i 3D (mycket bra) och sist men inte minst Transformers i 3D som var helt sjukt häftigt! Det var så otroligt verklighetstroget och bra gjort så jag satt och skrek och tjoade hela åkturen igenom. Det var riktigt, riktigt kul!
På det stora hela var det en bra dag. Känns som att vi ägnade oss åt aktiviteter som var varandras totala motsatser. Nu är vi båda helt slut efter alldeles för mycket frisk luft och tjo och tjim så vi ska nog kasta in handduken alldeles strax. Vi får se vad vi hittar på imorgon, det verkar som att det kommer regna så vi får nog hitta på någon inomhusaktivitet.
Men, är man här som turist och vill besöka en filmstudio och få lite Hollywoodkänsla så rekommenderar jag verkligen Warner Bros framför Universal. Om man däremot vill åka en massa roliga åkattraktioner så är Universal ett bra alternativ. Jag gillar inte berg-och dalbanor men Lars-Eric fick med mig på de flesta turerna idag. De enda jag hoppade över var Jurassic Parkturen och Horror House eftersom jag varken ville bli blöt eller skrämd. De jag däremot såg var Shrek i 4D (vilket var exakt samma som för nio år sedan), åkte Mumienberg-och dalbana, Simpsons i 3D (mycket bra) och sist men inte minst Transformers i 3D som var helt sjukt häftigt! Det var så otroligt verklighetstroget och bra gjort så jag satt och skrek och tjoade hela åkturen igenom. Det var riktigt, riktigt kul!
På det stora hela var det en bra dag. Känns som att vi ägnade oss åt aktiviteter som var varandras totala motsatser. Nu är vi båda helt slut efter alldeles för mycket frisk luft och tjo och tjim så vi ska nog kasta in handduken alldeles strax. Vi får se vad vi hittar på imorgon, det verkar som att det kommer regna så vi får nog hitta på någon inomhusaktivitet.
lördag 4 maj 2013
Venice
I torsdags slappade Lars-Eric vid poolen medan jag var i skolan. När jag kom hem på eftermiddagen åkte vi ner till Santa Monica, parkerade bilen och började promenera utmed havet, hela vägen bort till Venice Pier. Det finns ju en hel del märkliga saker och människor att titta på medan man promenerar på Venice Boardwalk och man slutar aldrig förundras över hur märkliga människor det finns. Vi stannade till vid skaterampen en stund innan vi gick upp till Main Street och promenerade bort till Ben & Jerry's och åt varsin glass. När den var uppäten gick vi tillbaka ner till stranden lagom till att hinna se solnedgången. Det är så vackert!
Vi åt en väldigt sen middag på mitt favoritburgerställe som har världens godaste pommes frites (och jag tycker inte ens om pommes frites) och efter det däckade vi av matkoma och all frisk luft.
Igår var det 35 grader varmt här så då passade vi på att ligga vid poolen. Det är verkligen gött att ha en pool precis utanför dörren i sådana lägen. När vi hade grillat oss färdigt gjorde vi oss i ordning och åkte till kanalerna i Venice och tittade lite. Hela det området är verkligen härligt, det är som en magisk oas mitt i den här enorma världsstaden. Det är helt knäpptyst bland husen och det känns som att man kan andas på ett helt annat sätt när man promenerar omkring där. Det är svårt att beskriva men jag tycker att jag lyckades fånga tystnaden på fotona jag tog. När vi hade tittat klart åkte vi vidare till Cheesecake Factory och åt middag. Det blev en tidig kväll även igår på grund av matkoma :)
Vi åt en väldigt sen middag på mitt favoritburgerställe som har världens godaste pommes frites (och jag tycker inte ens om pommes frites) och efter det däckade vi av matkoma och all frisk luft.
Igår var det 35 grader varmt här så då passade vi på att ligga vid poolen. Det är verkligen gött att ha en pool precis utanför dörren i sådana lägen. När vi hade grillat oss färdigt gjorde vi oss i ordning och åkte till kanalerna i Venice och tittade lite. Hela det området är verkligen härligt, det är som en magisk oas mitt i den här enorma världsstaden. Det är helt knäpptyst bland husen och det känns som att man kan andas på ett helt annat sätt när man promenerar omkring där. Det är svårt att beskriva men jag tycker att jag lyckades fånga tystnaden på fotona jag tog. När vi hade tittat klart åkte vi vidare till Cheesecake Factory och åt middag. Det blev en tidig kväll även igår på grund av matkoma :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)