Att leva i LA - köra bil

Los Angeles är världens mest biltäta stad och det förvånar mig inte. Den här staden är så f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t- stor och utspridd att det helt enkelt inte går att leva här till fullo om man inte har tillgång till en bil. Jag höll ut i tre månader och åkte buss vart jag än skulle men till slut blev jag tvungen att skaffa mig en bil. Dels så ville jag ha större möjlighet att kunna ta tillvara på allt den här staden har att erbjuda och dels ville jag bara kunna handla utan att behöva dela upp mina inköp på olika dagar. Jag vet att det låter helt sjukt men så är det.

Här kommer lite fakta om världens mest biltäta stad:

1. ALLA har körkort. Förklaringen till detta är att det är löjligt lätt att skaffa ett körkort här. Du är ett steg från att få körkortet tillsammans med senaste numret av US Weekly. Du går ner till DMV, tar en nummerlapp, säger: "Hej, jag vill ha ett körkort", får med dig en "körkortsbok" som är ett 50-60 sidor tunt häfte där ALLT du behöver veta för att köra bil i LA står. Du hittar överhuvudtaget ingen information om hur du gör om det skulle råda vinterväglag. Ja, jag vet att det inte snöar i LA speciellt ofta men det finns faktiskt berg och snö bara två timmar bort. De nämner knappt vad du ska tänka på om det börja regna. När du har bläddrat igenom häftet går du till DMV, tar en ny nummerlapp, gör teoriprovet (35 frågor som lyder ungefär: "Du ska göra en högersväng, åt vilket håll ska du blinka?") Skulle du av någon anledning bomma provet så får du göra om det samma dag. Uppkörningen gör du i din egna bil, dvs det finns inget dubbelkommando i bilen utifall att du skulle suga på att köra och utsätta både dig och DMV-gubben för livsfara. Uppkörningen tar ungefär 15-20 minuter där du åker runt kvarteret och får avsluta med att backa fem meter och lägga i Park. Glöm att du kör upp med manuell växellåda, det begreppet finns inte här.

2. Ingen KAN köra bil. Förklaringen är enkel, se punkt 1.

3. Skulle du bli missnöjd på någon annan förare i trafiken så anser LA-borna att det absolut mest effektiva sättet att visa ditt missnöje på är att tuta. Utan att sluta (haha, ofrivilligt rim!) Japp, skulle någon råka blockera en korsning med minsta lilla millimeter så är lösningen för övriga trafikanter att hänga sig på tutan och samtidigt accelerera och köra jättefort förbi den blockerande bilen samtidigt som man ser jättearg ut. Eventuellt kan det kompletteras med valfri handgest och en ändlös svada utav ord som inte gör sig speciellt bra i tryck.

4. Vägarna i LA suger. Som de flesta vet så har Kalifornien det lite skralt i skattkistan. Och med lite menar jag jättemycket. Dessutom så verkar inte väghållning vara prio ett på listan av saker att spendera skattepengarna på. Därför ser vägarna ut som de gör, dvs som skit. LA är inte en enda enad stad där pengar distribueras jämt utan LA består av flera städer som tillsammans utgör LA. Santa Monica har sina pengar, Los Angeles har sina pengar, Beverly Hills har sina pengar osv. Jag bor i LA där vägarna är sådär, min skola ligger i Santa Monica där vägarna är helt okej (fantastiska om man jämför med övriga delar) och tex Beverly Hills har fruktansvärda vägar. Det är rena skämtet att köra upp till tex Rodeo Drive på vägar som är sämre än vägarna i Kambodja (där de flesta vägarna inte ens har asfalt). Vägarna i övriga Kalifornien är inte heller speciellt bra. Man märkte stor skillnad mellan Kalifornien, Arizona och Nevada. Motorvägarna är rena skämtet. Första gången jag körde på motorvägen var när jag, Linda och Ebba hade hyrt en bil för att åka till IKEA och vi trodde att bilen höll på att gå sönder. Vi insåg dock snart att det inte var bilen som lät utan själva vägen. Motorvägarna består av sammansatta cementblock (eller liknande) som är skårade. Det känns som det skulle kunna vara underlaget innan man lägger på asfalt men här har man inte asfalt utan man kör på de här blocken vilket innebär att det låter klonk-dudunk-klonk-dudunk-klonk-dudunk precis hela tiden och man tror att bilen ska ramla sönder i partiklar. Utöver det här så är det stora sprickor och enorma potthål här och där.

5. ALLA kör SUV. Kanske inte så konstigt med tanke på hur vägarna ser ut och hur folk kör. Skulle jag någon gång sadla om skulle jag börja sälja stötdämpare här i LA.

6. ALLA kör sktifina bilar. Det är relativt billigt att köpa en bil, äga en bil, tanka en bil, försäkra en bil osv. Därför har alla fina bilar. Naturligtvis så finns det gamla pundarhäckar här också men majoriteten kör runt i riktigt schyssta bilar. Dessutom råkar det ju bo en hel del människor med en något högre disponibel inkomst än vad man kanske har i Farsta så chansen att man ser en Rolls Royce eller Bentley ökar ju avsevärt när man bor här. Jag har väl ett semiintresse när det gäller bilar men då och då stannar man upp och säger: wow! I Sverige reagerar man när man ser en splitterny BMW 750 eller en blänkande Mercedes, här är det helt vardagliga bilar. En BMW 750 är en ganska lam bil i jämförelse med vad som rullar fram här. Det går inte en dag utan att jag ser en Ferrari, Lamborghini, Rolls Royce, Bentley eller Porsche. Den sistnämnda är vanlig här, det känns som att var femte bil är en Porsche. Själv kör jag Toyota och är väldigt nöjd med det. Min bil är definitivt något jag skulle vilja packa ner i min resväska när jag åker härifrån.

7. Bli inte förvånad om en bil blinkar utan att svänga. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det beror på men det händer säkert 5-10 gånger om dagen att jag ser en bil som blinkar utan att svänga eller byta fil. Det händer också relativt ofta att jag ser någon blinka höger men svänga vänster eller tvärtom. De senaste två dagarna har jag dessutom sett flera bilar köra runt med varningsblinkers utan anledning. Antingen så finns det inget klick-klickljud på bilarna i USA eller så spelar de för hög musik och hör det inte eller så vet det inte vad klick-klickljudet betyder. Märkligt är det i alla fall.

8. Förbered dig på att få sitta i köer. Att vara världens mest biltäta stad har sina negativa sidor, som tex köer. På grund utav de stora avstånden och att kollektivtrafiken inte är helt klockers så tar alla bilen vart de än ska och då blir det köer. Jättejättemycket köer. Jag bor några kvarter innan påfarten till motorvägen 405 vilket innebär att den stora vägen utanför mig, Santa Monica Blvd, är fullsmockad med bilar från cirka 15-19:30. Det är värst i början av veckan och sen trappas det av ju längre veckan går. Det här kanske bidrar till att folk besitter ett viss mått av roadrage.

Det var det jag kunde komma på just nu. När jag precis hade skaffat mitt amerikanska körkort var jag lite osäker på hur jag skulle klara mig i LA-trafiken men hittills har det gått bra. Det är ganska lätt att anpassa mig, även om jag fortfarande drar mig för att använda handgester och tuta som en galning.
Här handlar det väldigt mycket om att anpassa sig efter den övriga trafiken och vara väldigt uppmärksam på hur alla andra kör. Det har hänt flera gånger att någon har varit nära att köra in i mig för att de helt enkelt bara bestämmer sig för att byta fil utan att titta om det kanske kör en annan bil i just det körfält de vill in i. Just en sådan händelse var jag och Göran med om när vi var på väg till San Diego och det var riktigt läskigt eftersom vi befann oss på motorvägen i hög hastighet. Nu gick det som tur var bra men det hade kunnat sluta riktigt illa och både Göran och jag var lite spaka ett tag efter. Men jag vill inte skrämma upp er för mycket, skulle ni åka hit på semester så rekommenderar jag starkt att hyra en bil. Det finns inget bättre sätt att uppleva LA.

En inte helt ovanlig syn i Los Angeles