The Boss

Min plan var att försöka att inte tänka på det alls den här veckan men det är ju fullkomligt omöjligt med tanke på hur mycket det rapporteras om det överallt i svensk press. Den här veckan gör Bruce Springsteen och the E Street Band tre konserter på Friends Arena i Solna och jag kommer inte vara där. De som verkligen känner mig vet hur mycket jag gillar Bruce men jag tror inte att någon vet hur förjävla överjävligt det känns att missa dessa konserter. Det gör på riktigt fysiskt ont i min kropp bara jag tänker på det. Ja, det kan låta överdrivet för vissa men det är förmodligen för att ni inte har varit på någon konsert med Bruce och E Street. Inget kommer i närheten. Även på en dålig dag, det kan de ha och jag har själv bevittnat det, så är de ändå bättre än någon annan artist och något annat band i världen. Det är tur att Lars-Eric kommer imorgon så att jag har annat att sysselsätta mig med i helgen för annars hade jag bara suttit rakt upp och ned och grinat. Om det är någon utav er som ska gå på någon eller kanske flera konserter i helgen så se för fan till att njuta, njut åt mig också.

Kan tillägga att jag började grina när jag tittade på det här klippet alldeles nyss...

YouTube

"Jag ska bara titta på ett enda klipp." Ja, så brukar det ju låta men jag tror inte att jag någonsin har sett "bara ett klipp" på YouTube. För några dagar sedan tittade jag på något klipp och så klickade jag mig vidare och vidare och vidare och av någon anledning snubblade jag över den här gamla dängan. Jag kommer ihåg att jag tyckte väldigt mycket om den när det begav sig men sedan dess har jag bara glömt bort den helt och hållet. Så när den dök upp för några dagar sedan utbrast jag högt (ja, på riktigt!): "Men just det, den här!" Jaja, nog om det. Den är fortfarande fin även om den såhär några år senare samtidigt känns ganska lökig. Men Baby Spice är ju söt i alla fall.

Att leva i LA - köra bil

Los Angeles är världens mest biltäta stad och det förvånar mig inte. Den här staden är så f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t- stor och utspridd att det helt enkelt inte går att leva här till fullo om man inte har tillgång till en bil. Jag höll ut i tre månader och åkte buss vart jag än skulle men till slut blev jag tvungen att skaffa mig en bil. Dels så ville jag ha större möjlighet att kunna ta tillvara på allt den här staden har att erbjuda och dels ville jag bara kunna handla utan att behöva dela upp mina inköp på olika dagar. Jag vet att det låter helt sjukt men så är det.

Här kommer lite fakta om världens mest biltäta stad:

1. ALLA har körkort. Förklaringen till detta är att det är löjligt lätt att skaffa ett körkort här. Du är ett steg från att få körkortet tillsammans med senaste numret av US Weekly. Du går ner till DMV, tar en nummerlapp, säger: "Hej, jag vill ha ett körkort", får med dig en "körkortsbok" som är ett 50-60 sidor tunt häfte där ALLT du behöver veta för att köra bil i LA står. Du hittar överhuvudtaget ingen information om hur du gör om det skulle råda vinterväglag. Ja, jag vet att det inte snöar i LA speciellt ofta men det finns faktiskt berg och snö bara två timmar bort. De nämner knappt vad du ska tänka på om det börja regna. När du har bläddrat igenom häftet går du till DMV, tar en ny nummerlapp, gör teoriprovet (35 frågor som lyder ungefär: "Du ska göra en högersväng, åt vilket håll ska du blinka?") Skulle du av någon anledning bomma provet så får du göra om det samma dag. Uppkörningen gör du i din egna bil, dvs det finns inget dubbelkommando i bilen utifall att du skulle suga på att köra och utsätta både dig och DMV-gubben för livsfara. Uppkörningen tar ungefär 15-20 minuter där du åker runt kvarteret och får avsluta med att backa fem meter och lägga i Park. Glöm att du kör upp med manuell växellåda, det begreppet finns inte här.

2. Ingen KAN köra bil. Förklaringen är enkel, se punkt 1.

3. Skulle du bli missnöjd på någon annan förare i trafiken så anser LA-borna att det absolut mest effektiva sättet att visa ditt missnöje på är att tuta. Utan att sluta (haha, ofrivilligt rim!) Japp, skulle någon råka blockera en korsning med minsta lilla millimeter så är lösningen för övriga trafikanter att hänga sig på tutan och samtidigt accelerera och köra jättefort förbi den blockerande bilen samtidigt som man ser jättearg ut. Eventuellt kan det kompletteras med valfri handgest och en ändlös svada utav ord som inte gör sig speciellt bra i tryck.

4. Vägarna i LA suger. Som de flesta vet så har Kalifornien det lite skralt i skattkistan. Och med lite menar jag jättemycket. Dessutom så verkar inte väghållning vara prio ett på listan av saker att spendera skattepengarna på. Därför ser vägarna ut som de gör, dvs som skit. LA är inte en enda enad stad där pengar distribueras jämt utan LA består av flera städer som tillsammans utgör LA. Santa Monica har sina pengar, Los Angeles har sina pengar, Beverly Hills har sina pengar osv. Jag bor i LA där vägarna är sådär, min skola ligger i Santa Monica där vägarna är helt okej (fantastiska om man jämför med övriga delar) och tex Beverly Hills har fruktansvärda vägar. Det är rena skämtet att köra upp till tex Rodeo Drive på vägar som är sämre än vägarna i Kambodja (där de flesta vägarna inte ens har asfalt). Vägarna i övriga Kalifornien är inte heller speciellt bra. Man märkte stor skillnad mellan Kalifornien, Arizona och Nevada. Motorvägarna är rena skämtet. Första gången jag körde på motorvägen var när jag, Linda och Ebba hade hyrt en bil för att åka till IKEA och vi trodde att bilen höll på att gå sönder. Vi insåg dock snart att det inte var bilen som lät utan själva vägen. Motorvägarna består av sammansatta cementblock (eller liknande) som är skårade. Det känns som det skulle kunna vara underlaget innan man lägger på asfalt men här har man inte asfalt utan man kör på de här blocken vilket innebär att det låter klonk-dudunk-klonk-dudunk-klonk-dudunk precis hela tiden och man tror att bilen ska ramla sönder i partiklar. Utöver det här så är det stora sprickor och enorma potthål här och där.

5. ALLA kör SUV. Kanske inte så konstigt med tanke på hur vägarna ser ut och hur folk kör. Skulle jag någon gång sadla om skulle jag börja sälja stötdämpare här i LA.

6. ALLA kör sktifina bilar. Det är relativt billigt att köpa en bil, äga en bil, tanka en bil, försäkra en bil osv. Därför har alla fina bilar. Naturligtvis så finns det gamla pundarhäckar här också men majoriteten kör runt i riktigt schyssta bilar. Dessutom råkar det ju bo en hel del människor med en något högre disponibel inkomst än vad man kanske har i Farsta så chansen att man ser en Rolls Royce eller Bentley ökar ju avsevärt när man bor här. Jag har väl ett semiintresse när det gäller bilar men då och då stannar man upp och säger: wow! I Sverige reagerar man när man ser en splitterny BMW 750 eller en blänkande Mercedes, här är det helt vardagliga bilar. En BMW 750 är en ganska lam bil i jämförelse med vad som rullar fram här. Det går inte en dag utan att jag ser en Ferrari, Lamborghini, Rolls Royce, Bentley eller Porsche. Den sistnämnda är vanlig här, det känns som att var femte bil är en Porsche. Själv kör jag Toyota och är väldigt nöjd med det. Min bil är definitivt något jag skulle vilja packa ner i min resväska när jag åker härifrån.

7. Bli inte förvånad om en bil blinkar utan att svänga. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det beror på men det händer säkert 5-10 gånger om dagen att jag ser en bil som blinkar utan att svänga eller byta fil. Det händer också relativt ofta att jag ser någon blinka höger men svänga vänster eller tvärtom. De senaste två dagarna har jag dessutom sett flera bilar köra runt med varningsblinkers utan anledning. Antingen så finns det inget klick-klickljud på bilarna i USA eller så spelar de för hög musik och hör det inte eller så vet det inte vad klick-klickljudet betyder. Märkligt är det i alla fall.

8. Förbered dig på att få sitta i köer. Att vara världens mest biltäta stad har sina negativa sidor, som tex köer. På grund utav de stora avstånden och att kollektivtrafiken inte är helt klockers så tar alla bilen vart de än ska och då blir det köer. Jättejättemycket köer. Jag bor några kvarter innan påfarten till motorvägen 405 vilket innebär att den stora vägen utanför mig, Santa Monica Blvd, är fullsmockad med bilar från cirka 15-19:30. Det är värst i början av veckan och sen trappas det av ju längre veckan går. Det här kanske bidrar till att folk besitter ett viss mått av roadrage.

Det var det jag kunde komma på just nu. När jag precis hade skaffat mitt amerikanska körkort var jag lite osäker på hur jag skulle klara mig i LA-trafiken men hittills har det gått bra. Det är ganska lätt att anpassa mig, även om jag fortfarande drar mig för att använda handgester och tuta som en galning.
Här handlar det väldigt mycket om att anpassa sig efter den övriga trafiken och vara väldigt uppmärksam på hur alla andra kör. Det har hänt flera gånger att någon har varit nära att köra in i mig för att de helt enkelt bara bestämmer sig för att byta fil utan att titta om det kanske kör en annan bil i just det körfält de vill in i. Just en sådan händelse var jag och Göran med om när vi var på väg till San Diego och det var riktigt läskigt eftersom vi befann oss på motorvägen i hög hastighet. Nu gick det som tur var bra men det hade kunnat sluta riktigt illa och både Göran och jag var lite spaka ett tag efter. Men jag vill inte skrämma upp er för mycket, skulle ni åka hit på semester så rekommenderar jag starkt att hyra en bil. Det finns inget bättre sätt att uppleva LA.

En inte helt ovanlig syn i Los Angeles

Kändis?

Jag har inga lektioner på måndagar men jag blev ändå tvungen att åka till skolan idag för att träffa gruppen som jag ska göra presentationen med på onsdag. Det har som bekant varit ett jäkla strul kring det här grupparbetet så det ska verkligen bli skönt när det är över på onsdag. Efter lektionen ska jag åka med några från klassen till ett museum för att göra en extra credit-grej. Förhoppningsvis kan det bättra på mitt betyg i den klassen lite grann. Senare samma dag är det dags för mig att ratta bilen mot LAX igen. Jag hann knappt lämna av Göran innan det är dags för ett nytt besök. Den här gången i form av min vän och favoritkollega som ska komma och hälsa på i en vecka. Det ska bli riktigt skoj! Får se hur vi ska få plats i lägenheten bara. Även Malins bror är här på besök så vi kommer vara fem personer i vår lilla lägenhet i en vecka.

På väg hem från skolan idag hände en lite rolig grej. Jag iddes inte stå och vänta på bussen som ska ta mig ned till Third Street för att sedan vänta på nästa buss så jag bestämde mig för att gå till 20th så skulle jag slippa en av två bussar. När jag passerar en korsning ser jag en man stå och fotografera någon skylt vid vägen med en rejäl proffskamera. Jag passerar honom och går ett kvarter. När jag stannar vid ett övergångsställe upptäcker jag att han har gått efter mig, jag antar att han hade fotograferat klart den där skylten och nu råkar vi bara gå åt samma håll. Men det såg nog inte så ut för de som satt i sina bilar och väntade på grönt ljus för de tokstirrade på mig och undrade väl vem jag var för det måste ju ha sett ut som att jag hade en paparazzi efter mig. Haha, där fick jag mina 15 mikrosekunder av kändisskap :)

Ungefär såhär såg det ut tidigare idag...typ...

Funny, you're the broken one but I'm the only one who needed saving...

Not really sure how to feel about it
Something in the way you move
Makes me feel like I can't live without you
It takes me all the way
I want you to stay

 

Naninaninana - Filmtips del 8!

Okej, jag är medveten om att jag slår in öppna dörrar nu men den här filmen måste nämnas. Alla bör redan känna till den då den bland annat är högst rankad på IMDB och är med på ungefär alla andra listor över filmhistoriens bästa filmer någonsin. Men om det nu råkar vara så att det sitter någon stackare och läser den här bloggen och aldrig har hört talas om den här filmen tidigare så känner jag att det är lika bra att jag tar med den. Jag pratar naturligtvis om Nyckeln till Frihet, eller The Shawshank Redemption som den egentligen heter. Den handlar om en man som döms till livstids fängelse för ett dubbelmord och filmen utspelar sig innanför fängelsets murar. Jag nämnde att den här filmen är den högst rankade filmen på IMDB, framröstad av nästan en miljon människor och har ett snittbetyg på 9,2 av 10, vilket borde säga en hel del. Den är verkligen riktigt, riktigt, riktig bra. Jag kommer ihåg första gången jag såg den, på en spelarbuss på väg hem efter en match. Jag kände endast till den till namnet men hade ingen aning om vad den handlade om. Jag missade naturligtvis lite bitar här och där på grund av att jag såg den på en stojig buss men jag såg om den nästan omedelbart när jag hade kommit hem och den är...underbar. Bara det faktum att Morgan Freeman är med borde vara tillräckligt skäl för att se den.

Som sagt, de allra flesta har nog redan sett den (bör ha sett den) men den här listan vore helt enkelt inte komplett om jag inte tog med den.

Nej, jag har inte trillat av pinn...

...jag har bara inget kuligt att berätta. När Göran var här så hittade vi på saker varje dag men sedan han åkte så har jag gått tillbaka till min vanliga "vakna-gå till skolan-plugga-äta-sova"-rutin och hur roligt det än nu kanske verkar så lägger det inte grunden för några roliga blogginlägg. Men som sagt, den senaste veckan har jag varit i skolan (som hittills inte har sprängts sönder av någon bomb), pluggat, legat vid poolen och så har jag varit på bio två gånger. I torsdags var jag och Ebba nere vid Third Street och såg "The Big Wedding", den var väl inte stående ovationer-bra direkt men helt okej. Igår bjöd jag ut mig själv på fredagsdejt med middag och bio. Den här gången blev det "Pain and Gain" med Mark Wahlberg och The Rock. En riktig testosteronfilm men faktiskt riktigt rolig också. Idag har jag skypat med familjen och legat vid poolen. Har även snart läst ut den ena av mina två böcker som jag köpte i onsdags. Jag vet inte vad det är med mig men jag har lyckats komma in i något slags racertempo när det gäller böcker. Tre dagar kanske är normalt för andra men det är supersnabbt för att vara mig. Om det fortsätter i den här takten får jag nog skaffa mig ett medlemskort på Barnes & Noble.

Fick reda på att Sephora har öppnat sin första butik i Stockholm. Wiiiiiieeeee! Nu är det bara ett Victorias Secret som saknas så kommer jag känna mig alldeles som hemma när jag kommer tillbaka (nej, den utan underkläder på Arlanda räknas inte).

Försöker komma på något roligt att hitta på ikväll. LA Kings möter San Jose Sharks men det räknas mer eller mindre som ett derby så biljetterna är svindyra. LA Dodgers har också match och de biljetterna är betydligt billigare men jag trot inte jag ids åka hela vägen till Dodgers Stadium så jag får hitta på något annat. Det lär ju bli ytterligare en bio :)

Ja...nej...det blir nog inte roligare än såhär idag. Eventuellt kanske jag lägger ut ett nytt filmtips, jag vet ju hur oooerhört populära de är med tanke på alla kommentarer som fullständigt rasar in så fort jag lägger upp ett nytt ;)

100 spänn till den som kommer hit med lite mat åt mig

Jag kan börja med att uppdatera alla som kanske var oroliga för stackars Göran att han lyckades komma med ett sent kvällsplan igår vilket innebar att han slapp övernatta i London. Så allt är väl med andra ord.

Här kämpas det på med läxor. Igår åkte jag till skolan för att träffa några klasskompisar som jag ska göra ett grupparbete med, trots att det var min lediga dag. Två stycken dök inte upp. Samma personer som än så länge inte har lyckats dyka upp till ett enda av våra möten. Vi som dök upp gick och pratade med läraren som rekommenderade oss att ge dem en skriftlig varning. Efter det är vi fria att sparka ut dem från gruppen. Jag orkar verkligen inte med sånt här strul. Jag har så svårt att förstå varför vissa människor ens går på den här skolan om de ändå inte tänker plugga eller göra det som behövs. Vår presentation är om en vecka och vi har hur mycket som helst kvar att göra och som vi andra tre dessutom inte kan färdigställa eftersom vi behöver information från de andra två. Jag är väldigt sugen på att bara kliva ifrån hela skiten men presentationen är 20 procent av hela betyget och eftersom jag säkert inte kommer få speciellt bra betyg på övriga delar i kursen så är jag tvungen att göra det här jävla skitarbetet. Ja, jag är lite bitter om inte det märks.

Fick dock tillbaka resultatet på ett av de midterms som jag gjorde innan spring break. Jag var hängig, kände mig väldigt trött och var på väg att bli sjuk den veckan och orkade helt enkelt inte plugga så mycket som jag ville så jag struntade helt enkelt i det. Det verkar dock ha varit ett vinnande koncept för jag fick 91% vilket är ett A :D

Idag stannade jag kvar i skolan efter min sista lektion. Tanken var att jag skulle få klart i alla fall en liten del av det enorma berg av läxor jag har just nu. Det gick sådär så jag lämnade skolan efter en timme och begav mig hemåt. När jag klev innanför dörren hoppade både Malin och Ebba över mig och frågade vad som hade hänt. Jag förstod ingenting och Ebba sa: kolla din telefon! Då såg jag att jag hade en massa missade samtal, mail och sms från både Ebba, Malin och skolan. Tydligen så hade de stängt ner all verksamhet och utrymt skolan på grund av att de hade fått in ett bombhot. Någon hade hittat en lapp inne på tjejernas toalett inne i biblioteket som tydde på att det kanske fanns en bomb på skolgården. Det här hände tydligen precis efter att jag lämnade skolan. 25 minuter senare fick alla vi tre både varsitt samtal och ett mail om att polisen förklarade att läget var lugnt och att verksamheten kunde återgå till det normala. Det känns lite märkligt att man hinner kolla upp en sån sak på mindre än en timme men de hade tydligen tagit dit en bombhund som hade scannat av området. Just idag var det dessutom extra mycket elever på skolan för det var en mässa ute på skolgården för alla som ska söka vidare till universitet och andra college. När jag gick från skolan var det flera hundra människor som trängdes på skolgården. Jag försöker att inte hetsa upp mig men lite läskigt känns det ju såklart. Upptäckte precis att klockan snart är 19, det kan ju förklara varför jag är svinhungrig. På återhörande!

Flygstrul

Nu har jag precis kommit hem efter att ha släppt av Göran på flygplatsen. I morse när han vaknade hade han fått ett sms från British Airways där det stod att hans plan skulle bli försenat åtta timmar. Istället för att lyfta vid tretiden i eftermiddags så ska nu planet gå runt 23-tiden ikväll. På ett sätt var väl det bra för nu fick han ju en hel extra dag i LA men samtidigt så är det ju så att kroppen automatiskt räknar ned när det börjar närma sig hemresa och då vill man ju bara komma hem. Hur som helst, vi har spenderat dagen med att ligga vid poolen och jag fick lite plugg gjort med hjälp av Göran. Vi åt middag på Café 50's och sedan åkte vi iväg till LAX. Väl där berättade kvinnan i incheckningsdisken att Göran skulle missa sitt anslutningsflyg i London och inte nog med det, samtliga plan under måndagen är redan fullbokade så det plan han fick plats på kommer att lyfta klockan 11:30 på tisdag. Detta innebär att han kommer få spendera natten på ett hotell i London och kommer att komma hem 24 timmar senare än planerat. Stackars Göran...han ska dessutom jobba nattskift på tisdag. Jag tycker synd om honom. Jag försökte peppa honom allt vad jag kunde med att påpeka att han fick en extra dag här med mig och nu ska han dessutom få en kväll i London som han skulle kunna ta tillvara på. Han var inte helt road kan jag meddela. Jag förstår honom, när man vill hem så vill man ju bara hem. Speciellt efter en sådan här lång resa. Hoppas i alla fall att de ger honom ett schysst rum så att han kan vila upp sig ordentligt.

Tack vare att Göran blev kvar här en extra dag så har jag naturligtvis inte fått gjort alla de läxor jag behövde göra och jag kan ju inte påstå att jag är svinsugen på att sätta igång nu när klockan snart är 22:00. Jag får helt enkelt ställa klockan på alldeles för tidigt imorgon och tokplugga imorgon bitti istället. Jag måste vara klar innan 12:30 imorgon då jag ska träffa de som jag ska göra gruppresentationen med i min kommunikationsklass. Det är en grupp fullständiga mähän och idioter så jag ser inte fram emot morgondagen. Nej, nu lägger jag ner det här och tittar på Entourage istället. Tjing och hej!

Finishing off a three week long vacation with a milkshake. See you soon bestie! #happyguy #cafe50s #pinkumbrella

via Instagram http://instagram.com/p/YY5Z-2BUWm/

Warner Bros Studio Tour

Igår åkte jag och Göran iväg till Burbank för att gå på en studio Tour på Warner Bros. Vi är stora filmälskare båda två så vi hade verkligen sett fram emot det. Vi blev indelade i grupper om tolv och blev tilldelade varsin guide. Vår guide hette Bob och var helt suverän. Göran och jag var sist på bollen när det gällde att välja platser i vårt lilla elbilståg så det slutade med att Göran fick sitta längst bak tillsammans med ett äldre par från Texas medan jag fick sitta längst fram med Bob. Det kanske var lika bra för det visade sig att det bara var jag som verkade tycka att hela turen var rolig. Alla andra var helt lama och satt tysta trots att guiden gjorde sitt allra bästa för att entusiasmera så det slutade med att han mer eller mindre fokuserade på mig som i alla fall visade något som helst intresse. Vi fick se en massa olika inspelningsplatser från både filmer och TV-serier och Bob stannade ibland och spelade upp scener från olika scener och vid ett tillfälle valde han ut mig och en annan ur gruppen som fick göra en scen ur Million Dollar Baby. Jag var Hilary Swank och den andra snubben var Clint Eastwood. Han stod mest och fånade sig medan jag gick in helhjärtat. Det blev i alla fall några skratt från de övriga i gruppen.

Turen tog totalt två och en halv timme och vi fick se en hel del. Det som var höjdpunkterna enligt mig och Göran var nog när vi fick sitta i soffan inne på Central Perk som var samlingsplatsen för gänget i TV-serien Vänner, bilmuséet och kostymmuséet. Inne på kostymmuséet fanns bland annat alla kostymer från de tre senaste Batmanfilmerna (man fick varken fota eller röra kläderna men jag har bland annat varit såhääär nära Heath Ledgers Jokerkostym!). På övervåningen av kostymmuséet hade de en hel Harry Potterutställning och där fick man bland annat prova sorteringshatten. Jag hamnade i Gryffindor! Det var en väldigt trevlig guidad tur och jag kan varmt rekommendera den. Jag var på Universal Studios studio tour när jag var här i LA med Annika för några år sedan och det var också roligt men vad jag har hört så har den knappt ändrats alls under de senaste åren och turen vi gjorde på Warner Bros igår kändes väldigt aktuell med de senaste filmerna och en del klassiker. Det roligaste med allting är att allt man ser har verkligen varit med i filmerna och serierna på riktigt. Heath Ledger har verkligen haft den där kostymen på sig och Clint Eastwood har verkligen kört den där bilen.

Clintan och Hilary Swank

Lorelai och Rorys hus i Gilmore Girls

Gran Torinobilen från filmen Gran Torino. Det är faktiskt Clintans egna bil som han lånat ut till Warner Bros.

Familjen Weasleys bil från Harry Potterfilmerna

Skittöntig turistbild men vi ville verkligen vara med på bild tillsammans med Batmans Batpod och Tumbler

Vänner i soffan från Vänner

Big Bang Theorystudion. Notera Sheldon Coopers Doppler Effect-kostym på väggen

Teater till vänster som varit med i allt från Big Bang Theory till My Fair Lady och så Daily Planetkontoret från Lois & Clark

Melodikrysset

Jag och min mamma har löst Melodikrysset nästan varje lördag i flera års tid nu. Sedan jag flyttade hit till LA har vi inte missat en enda lördag. Det har blivit en tradition att prata på Skype och lyssna på snabbreprisen av Melodikrysset varje helg. Förutom att det är mysigt att göra något tillsammans och skönt att ge hjärnan en gymnastikomgång så är det alltid roligt när man snubblar över musik som man inte har hört förut. I morse var titelspåret från TV-filmen "Den Tatuerade Änkan" ett av svaren i krysset. Jag har varken sett filmen eller hört musiken tidigare men jag är en riktig sucker för vacker pianomusik så jag föll pladask för den lilla snutten man fick höra under snabbreprisen. Naturligtvis började jag googla och hittade den även på YouTube. Lyssna och njut.

Tråkinlägg

Just nu är det bara plugg som gäller så därför är det lite tunt med inlägg. Jag har två prov imorgon och två grupparbeten att hålla reda på. Av okänd anledning har jag blivit den drivande kraften i båda grupperna vilket inte är skitkul när ingen annan orkar ta tag i någonting.

Både igår och idag har jag blivit upphämtad i skolan av Göran och sen har vi legat vid poolen och haft det gött på eftermiddagarna. Ikväll slog vi på stort och åkte till Cheescake Factory i Marina Del Rey och åt middag och en cheescake faktiskt. Det är första gången jag har beställt en cheesecake på Cheesecake Factory.

På fredag ska Göran och jag på en VIP-tur på Warner Bros studio lot och det ser vi fram emot riktigt mycket. Det lär nog bli skoj.

Keep calm and buy three iPads #iloveapples #livinglarge #la

via Instagram http://instagram.com/p/YLacIgBUUu/

Let's go gun crazy!

I lördags var det ganska dåligt väder (tro't eller ej!) så jag satt inne nästan hela dagen och gjorde läxor medan Göran sprang ett långpass över halva LA. På kvällen åkte hela lägenheten, dvs Göran, jag, Malin, Ebba och Ebbas mamma Marie, till Cheesecake Factory i Marina Del Rey eftersom det var Maries sista kväll här. Vi åt och drack gott och hade en riktigt trevlig kväll.

Igår var vädret ungefär detsamma som dagen innan så vi ville hitta på någon inomhusaktivitet. Det fanns en grej på min Att göra-lista och igår bockade vi av den. Vi åkte till LA Gun Club och sköt på en skjutbana. Jag har velat göra det väldigt länge så jag var nog lite mer spänd än Göran som har betydligt mer vapenvana än jag tack vare lumpen och hans yrke. Jag trodde nog att det skulle vara roligare än vad det var, jag tyckte mest att det var läskigt, i alla fall till en början. Det var totalt 15 banor och det var fullt av folk som sköt alla möjliga typer av pistoler, revolvrar och gevär så det small rejält därinne och våra hörselkåpor var inte de bästa så jag hoppade till precis hela tiden. Dessutom flög det hylsor överallt så det gällde att passa sig så man inte fick någon på sig, de är ju ganska varma. Jag lyckade dock få en både i huvudet och i urringningen :D

Vårt val föll på en Beretta M9-pistol och ett gevär som jag inte minns vad det hette, AR15 kanske? Vi fick en säkerhetsgenomgång av personalen och sedan släppte han iväg oss till skjutbanan bara sådär. Så där stod vi med två skarpladdade vapen och kunde göra vad vi ville. Det kändes väldigt skönt att ha Göran där som kan det där med vapen för jag var helt darrig i början. Det kändes väldigt märkligt att stå med en skarpladdad pistol i handen, jag kände verkligen vilket ansvar det är och vilken respekt man måste ha för vapen. Hur som helst, efter en stund släppte det mesta av nervositeten och mot slutet var det bara roligt. Det gick dessutom inte helt åt helsike så på det stora hela var det en rolig upplevelse men det är nog ingenting jag behöver göra på regelbunden basis.

När vi var klara åkte vi till The Grove som är ett utomhusköpcentrum och åt jättegod grekisk mat innan vi gick på bio och såg en skräpdålig film som Göran hade valt. Nästa gång har han lovat att jag får välja film :D När jag tvättade händerna på toaletten upptäckte jag att jag stod bredvid skådespelerskan Lily Collins så det blev lite kändisspotting också. Frågan är bara när Jake Gyllenhaal ska korsa min väg?

LA Gun Club

Ett digert utbud

Ser ju helt naturligt ut...

Laddar pistolmagasin

Shooting like a boss!

Hade det varit en riktig person hade han nog varit ganska död

Mellanpopcorn och mellanläsk med amerikanska mått mätt. Observera kranen till vänster med smält smör till popcornen.

Lily Collins

San Diego

I torsdags åkte vi iväg på vår roadtrip till San Diego. Man kan antingen ta motorvägen och komma fram på runt två timmar eller så kan man ta PCH utmed havet och åka igenom Orange County på vägen. Vi valde det senare eftersom vi ville se hur OC ser ut. Vi åkte igenom några mindre fina ställen och några som var väldigt fina. Vår favorit var nog Laguna Beach och jag ska nog försöka åka tillbaka dit när det har blivit lite varmare. Väl framme i San Diego checkade in på vårt oerhört mysiga hotell och sen begav vi oss ut på upptäckarfärd. Vårt hotell låg mitt i Gaslamp Quarter i närheten av San Diego Convention Center (där jag naturligtvis svängde förbi för att kolla läget. Det påminde väldigt mycket om min egen arbetsplats) och Petco Park där San Diegos baseballag spelar sina matcher. Just den kvällen tog de emot Los Angeles Dodgers, vilket måste räknas som ett typ av derby, så vi avvägde att gå på matchen men insåg att vi inte skulle hinna uppleva San Diego alls om vi skulle lägga tre-fyra timmar på baseball så vi la ned det projektet. Vi gick till en väldigt mysig spansk restaurang och åt tapas innan vi begav oss vidare till ett av våra "måsten". Aykut hade tipsat oss om ett ställe som vi absolut inte fick missa och han hade rätt. Efter middagen knatade vi iväg till ett ställe som heter Extraordinary Desserts som serverar just extraordinary desserts. Jösses vilka mästerverk! Alla desserter såg ut som små konstverk och det var nästan helt omöjligt att välja. Vi gjorde den stora tabben att gå dit direkt efter middagen. Med facit i hand skulle vi ha gått dit mer eller mindre på tom mage för att kunna njuta av det till fullo. Vi beställde dock in varsin dessert och dog lite när vi åt dem. Det var så oerhört gott!

Dagen efter åkte vi iväg till SeaWorld för att titta på delfiner, sköldpaddor och späckhuggare. Jag har alltid hört väldigt gott om SeaWorld och hade ganska höga förväntningar men på det stora hela så var det som vilken djurpark som helst. Det var mycket mindre än vad jag hade föreställt mig, maten var usel och delfinshowen var under all kritik. Nej, om ni är i Kalifornien så behöver ni inte anstränga er med att lägga en halv förmögenhet på ett besök på SeaWorld, det räcker gott och väl med Kolmården. Som tur var så vägde späckhuggarna upp en del av besvikelsen. De är verkligen helt otroliga djur. Vi såg även en liten show med hundar, katter och några andra djur som gjorde olika trick vilket var jättegulligt. De var hur duktiga som helst och man blev alldeles varm i kroppen av att se hur roligt de hade.

Gaslamp Quarter

Vid San Diego Convention Center

Petco Park

USA:s största flottbas på västkusten ligger i San Diego och här har vi det kända hangarfartyget USS Midway

Helt klart värt ett besök

Ni förstår kanske varför det var svårt att välja?

Mums!

Min dessert

Hittade mammas look-alike på SeaWorld

En "Caesarsallad" enligt SeaWorld San Diego...

Flippers polare

Fina fiskar

Sexfilig motorväg

Och här sitter jag och ser ut som att jag har en pinne i arslet

Wednesday

I onsdags klev vi upp tidigt och gjorde oss i ordning för jag skulle iväg till Main Street för att möta upp några klasskompisar som jag ska göra ett grupparbete med. En av fyra dök upp. Det är samma visa varje gång. Vad är det med amerikaner och inte hålla sig till det man har planerat? Det här hände mig tre-fyra gånger med spanskaklassen också. Den här gången gäller det dessutom ett grupparbete som är värt 20% av betyget och som ska vara klart om 1,5 vecka. Vi har inte ens börjat ännu...kul!

Jag och Alysia som faktiskt kom dit satte oss ner och fick i alla fall lite gjort men vi är lååångt ifrån klara ännu. Just det här grupparbetet ger mig magsår och det känns inte alls bra inför redovisningen.

Med tanke på att hela onsdagen öppnades upp för mig så fick jag och Göran styra om våra planer lite. Han hade tänkt ligga vid poolen och ta det lugnt men det sket sig. Istället åkte vi ner till Santa Monica och hyrde cyklar som vi styrde mot Manhattan Beach. Jag gjorde en sådan utflykt i höstas tillsammans med Emelie och Malin och det är en riktigt trevlig cykeltur. Det tar strax under två timmar att cykla dit och när man väl är framme så är man alltid utsvulten så då äter man lunch där innan man hoppar upp på jonnen och åker hemåt igen. Det blåste en hel del så vi hade motvind hela vägen dit och jag satt och svor och surade (roligt sällskap...). Efter lite mat i magen blev jag gladare och som tur var hade vi medvind i ryggen på vägen tillbaka så på det stora hela så blev det en trevlig utflykt. Vi lyckades dessutom tajma in solnedgången på vägen tillbaka och det är ju alltid väldigt vackert. Hela himlen blir rosa och det ser ut som att det brinner i Stilla Havet. Riktigt fint! Dessvärre tog batteriet i kameran slut när jag skulle ta den absolut första bilden så det finns inga bilder från dagen men jag lägger in en från i höstas när jag var där med Emelie och Malin.

Tuesday

I tisdags bestämde vi oss för att vi skulle ta en tur ut till Malibu och hänga på någon fin strand. Sagt och gjort, vi packade strandväskan och åkte iväg. Vi tänkte åka till El Matador Beach som ska vara jättefin. Långt åt helvete ligger den tydligen så det tog ju en halv evighet innan vi kom fram. Väl där upptäcker vi att det blåser halv storm och hela stranden var helt öde tack vare detta. En strand helt för sig själv är ju aldrig fel men det gick bara inte att stanna där, det blåste så mycket så att sanden piskade mot benen. Väldigt otrevligt. Så vi gick ner på stranden, knäppte några kort och sen åkte vi till Main Street istället för jag skulle handla lite saker på European Store. Väl där upptäcker vi att det var en jättelång kö utanför Ben & Jerrys som ligger tvärs över gatan. Vi gick dit för att fråga vad som hände och det visade sig att det var Free cone day och vi är ju inte de som bangar på gratis glass, speciellt inte om det är Ben & Jerrys, så vi ställde oss snällt i kön och gick glada därifrån med varsin gratisstrut. Efter det åkte vi hem och la oss vid poolen istället och där blåste det inte alls, så några minuter sol på nosen fick vi i alla fall. På kvällen åkte vi iväg och åt korean BBQ med Emelie och Aykut och efter det spelade vi biljard på Q's. En väldigt trevlig dag helt enkelt. Fråga inte hur det gick i biljarden bara.

Monday

Nu har det varit sån där lång frånvaro från bloggen igen. Internet har strulat hela veckan så det har varit helt omöjligt att blogga och än mindre att lägga upp en massa bilder. De få Instagrambilder jag har lyckats få upp har bara kommit upp tack vare att jag har kunnat snylta på något gratis Wi-fi någonstans. Hur som helst, nu verkar det fungera så nu kommer det komma inlägg i vanlig ordning igen. För enkelhetens skull så tar vi det från början. I måndags överraskade jag Göran med biljetter till inspelningen av The Tonight Show with Jay Leno. Görans absoluta favoritserie genom alla tider är Seinfeld och vi hade världens tur för dagens gäst hos Leno den dagen var Julia Louis-Dreyfus som spelade Elaine i Seinfeld så det var ju total jackpot. Vi åkte ut till Burbank och ställde oss i kö precis som förra gången och när det blev vår tur att slussas in så tyckte de väl att vi såg extra trevliga ut så precis som förra gången fick vi platser längst framme vid scenen. Vi fick till och med ännu bättre platser än förra gången och den här gången lyckades jag få en highfive utav Jay. Precis som Ebba sa så har han väldigt torra händer. Det är riktigt skoj att vara med på de där TV-inspelningarna och när vi kom ut från TV-studion igen så stod det en kille från produktionen utanför och frågade om vi ville ha VIP-biljetter till dagen efter men vi tackade nej eftersom vi har en massa saker att bocka av på Görans Att göra-lista. Det var synd för musikgäster var det gamla pojkbandet Hanson och det hade varit riktigt roligt att se.

Vi åt en tidig middag i Burbank innan vi åkte tillbaka hem och tittade på film. Valet föll på filmen Ted som handlar om en nallebjörn som genom magi blir levande. Det låter som en barnfilm men det är precis tvärtom. Han röker på, hänger med prostituerade och svär som en borstbindare. Den var riktigt rolig och både Göran och jag garvade högt under hela filmen.