Framme!

Första blogginlägget från staterna! Ojojoj, det finns redan mycket att berätta men jag kanske ska ta det från början. Torsdagen gick mest ut på att fixa det absolut sista men det hanns med en middag hos mamma också. Jag, mamma, pappa, Göran och Martin grillade gott och spelade spel. Vi försökte ha en så normal kväll som möjligt så att det inte skulle bli en enda stor gråtfest av det hela och det tycker jag att vi lyckades med. Det blev inte mycket sömn natten till fredag men det var ju väntat. Upp tidigt och iväg för att krama om mamma och Pontus och sen hämta Linda. Vi hade gott om tid när vi väl var framme på Arlanda och där var det dags att säga hej då till Göran, min bästaste vän i hela världen. Det var tufft men det kändes ändå lite lättare än att säga hej då till mamma och Pontus för Göran kommer ju över i jul medan det kommer dröja nästan ett år innan jag får se mamma och Pontus igen. Det var tur att vi hade mycket tid på Arlanda för hela resan började med strul. Av någon anledning kunde inte jag checka in i automaten utan vi fick gå till någon specialkö där vi fick meddelandet att jag inte kunde checkas in hela vägen till LA utan att vi skulle bli tvungna att hämta ut våra väskor och sen checka in både dem och mig på nytt (?). Jaja, tänkte vi, vi hade ändå två timmar att spendera på Newark. När vi väl var igenom alla säkerhetskontroller så var det bara att gå till gaten på en gång och där upptäckte vi att vi skulle flyga tillsammans med svenska juniorishockeylandslaget. Trevligt...väl inne på planet hade jag platsen bredvid en av dem men jag drog en nitlott för han var varken snygg eller speciellt pratglad :)

Flygningen gick över förväntan även om det var rejält segt mot slutet och när vi väl landade (en halvtimme tidigare än planerat) så var jag inte speciellt sugen på att göra en nästan lika lång flygning om bara två timmar. När vi kom av planet så började den snåriga vägen genom alla säkerhetskontroller. Herrejösses vilka köer och vilken sabla tid det tog! När vi väl hade blivit accepterade access till landet så skulle vi fortfarande mickla med väskor och min incheckning. Vi blev hänvisade till fel kö och till slut fick jag tag på en kvinna som kunde hjälpa mig med min incheckning (trodde jag) och hon hänvisade oss till en annan kö. När vi ställt oss där upptäckte vi att den inte rörde sig över huvud taget. Stress! Vårt plan skulle lyfta om 35 minuter när vi ställde oss i den kön. Efter ett tag fick vi höra att det hade blivit ett security breach och polisen hade blivit tillkallad vilket innebar att precis allt på hela flygplatsen stängdes av. Inga plan fick lyfta och inga fick landa. Det var ju på ett sätt skönt eftersom vi då skulle hinna med vårt plan. När allt drog igång igen så tog det ännu lite längre tid och mitt i allt det här kom jag på att jag var tvungen att ta en ny åksjuketablett (som är helt livsnödvändig om jag ska kunna flyga). Det är väldigt svårt att få ihop vilken tid på dygnet det är när man flyger över olika tidszoner. I våra huvuden och kroppar var klockan nio på kvällen men den var ju bara tre på eftermiddagen i New York. Hur som helst, när vi väl kom igenom så sprang jag iväg för att köpa något att skölja ner tabletten med och när jag kom tillbaka till gaten så stod Linda där och ropade på mig för personalen var skitstressad och planet skulle lyfta, jag var tydligen fortfarande inte incheckad ordentligt och våra platsbokningar som vi gjort, de gällde tydligen inte längre så vi fick inte sitta bredvid varandra och hade det inte varit så stressigt allting så hade jag kunnat få lätt panik över detta faktum men nu varken hann eller orkade jag hetsa upp mig över det så det var bara att sätta sig ner och försöka få ner pulsen. Med facit i hand så är det ju en sabla tur att vårt första plan landade en halvtimme tidigare för annars hade vi garanterat missat planet till LA.

Den flygningen gick också bra och när vi landade kom väskorna fort så vi hamnade snabbt i en taxi som tog oss till vårt motel. Vi är inbokade i en cottage de första tre nätterna pga platsbrist så just nu har vi varsitt rum och varsitt badrum. När vi hade ställt in väskorna gick vi raskt iväg till närmaste matinrättning som råkade vara en pizzeria. Jag var vrålhungrig så jag beställde in en medium men borde ju haft i åtanke att det är USA jag befinner mig i. Ingenting här är small så medium är ju gigantiskt! Det blev en väldigt tidig kväll och både jag och Linda somnade ovaggade. Pigg som en lärka vaknade jag dock halv fyra i morse, hej jetlag!

Vi gick upp vid 8 och åt frukost och strax efter det kom Lindas kompisar Malin och Emelie och dem har vi hängt med hela dagen idag. De hämtade upp oss i Malins bil och sen har de kört runt oss till olika lägenhetsvisningar. Vi har varit och tittat på cirka 8-10 stycken idag. Vi ska nog kolla runt lite imorgon också. Man kan ganska snabbt konstatera att det är betydligt lägre standard på lägenheterna här jämfört med i Sverige. Däremot kostar de desto mer. En 2:a som motsvarar en svensk 3:a ligger på runt 14 000 kronor och uppåt. Vi har inte bestämt oss för någon ännu utan ska som sagt kolla vidare imorgon. Ikväll ska vi ut med Malin och Emelie och äta lite och ta en drink eller två. Det känns helt galet att jag äntligen är här! Det är svårt att få in att jag går runt och letar boende i LA och att jag ska stanna här i ett år...helt sjukt!

Det här blev ett väääldigt långt inlägg, jag ska försöka hålla nere längden och köra desto mer bilder men just nu orkar jag knappt skriva och än mindre rota fram kamerasladden.

"Undersökningar har ju visat att kaffe och te inte törstar släkten"