A-ha!

Efter att jag hade skrivit det senaste inlägget så började jag tänka lite på min klumpighet. Efter ett tag började ett otäckt mönster krypa fram. Utan någon som helst vetenskaplig forskning kom jag fram till att cirka 80% av alla mina blåmärken har orsakats av: tamtadadam....kylskåpet! Med min enormt välutvecklade hjärna kom jag då fram till att jag måste spendera väldigt mycket tid kring/runt kylskåpet och att det är där min klumpighet kommer fram ännu tydligare. Några frågor dyker då upp i i mitt huvud (och i alla andras också utgår jag ifrån för det här ämnet måste ju vara ett utav de mest intressanta på mångamånga år): 1) Är det så att jag vid varje besök till kylskåpet (läs: skadetillfälle) är så extremt utsvulten så att det är med ren och skär överlevnadsinstinkt som jag famlar runt i köket och kastar omkring mina lemmar så att jag slår i handtag, dörrar och fanvetallt? eller 2) Är det så att jag har ökat mitt matintag sedan jag kom till USA och därmed av ren fetmaöverlevnadsinstinkt vältrar fram till kylskåpet och därmed ökar mina risker att slå i armar/huvud/axlar (knä och tå...höhö)? Jag kommer inte fram till något svar. Snälla Bullen, hjälp mig. Och som vanligt är det inte tjejen i filmen som har skrivit brevet.