Min farmor läste upp den här dikten för mig tidigare idag. Jag tyckte att den var så fin och den passade dessutom väldigt bra in i de tankar jag har haft den senaste tiden.
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: "Tala till oss om barnen".
Och Han sade:
"Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan till sig själv.
De kommer genom er men är inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de ändå inte er.
Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar. Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er. Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar. Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand. Ty liksom han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar