Påskhelg = Plugghelg

Flitens lampa lyser starkt hemma hos oss för tillfället. Det är dags för midterms nästa vecka innan vi går på en veckas välförtjänt spring break. Jag gjorde ett prov igår och har två stycken nästa vecka och det är i de svåraste ämnena jag läser den här terminen så jag pluggar förtvivlat just nu. Det svåraste kommer vara provet i Intercultural communication och det blir ju inte lättare när läraren tidigare i veckan säger: "Inte för att skrämma er eller så men jag är känd för att göra svåra prov." Jaha, men vad kul! Nu blir jag ännu mer sugen på att göra det här provet. Hon sa dock en sak som förvånade hela klassen. Hon erbjöd oss att göra provet två och två. Om vi vill så får vi alltså välja en klasskamrat och göra provet ihop med den personen. Jag har aldrig varit med om det tidigare men eftersom provet känns helt övermäktigt så ville jag gärna teama ihop mig med någon. Som tur var så frågade den mest aktiva tjejen i klassen om jag ville göra provet ihop med henne och jag tackade ju ja på studs så nu ska vi träffas på måndag för att gå igenom vad vi har gjort under helgen. Det här innebär att jag verkligen har kniven mot strupen att komma väl förberedd på måndag och ändå är det just det plugget som jag drar mig för att göra just nu. Förvisso så får jag annat plugg gjort eftersom jag väljer att göra det istället men det känns som att jag har lite fel taktik...

Nåja, det löser sig väl. Jag hade precis tänkt ta en pluggpaus och gå till poolen en sväng men då bestämde sig bautamolnet Bertil för att göra inträde så nu sitter jag här och stirrar på skärmen och inser att jag inte har något annat val än att plugga.

Räknar dagarna nu tills Göran kommer. Att han kommer hit på min födelsedag gör ju bara saken ännu bättre. Vi får väl se hur sugen han är på att fira storslaget när han är jetlaggad och jävlig bara. Strunt samma, det blir nog bra. Jaha, det här blev ju ett för jävla roligt blogginlägg...Glad Påsk på er!

4:e april!

Nu är det mindre än en vecka kvar tills den här snyggingen kommer på besök!

Spöken

I måndags kom min kompis Frankie över till oss och så begav vi oss ut på en promenad. Efter en stund insåg vi att LA inte är en speciellt promenadvänlig stad så vi gick tillbaka till mig och hämtade bilen och sen åkte vi runt, först till hamnen i Marina Del Rey där vi tog ett pitstop på Pinkberry och sedan vidare ner till Santa Monica och åt middag. Han ville prata av sig lite så vi satt där en bra stund. När jag senare på kvällen skjutsade hem honom åkte vi förbi hans gamla skola, Venice High School. Han berättade att de har spelat in flera filmer där, bland andra American History X och Grease, den gamla klassikern!

Han berättade även att skolan är hemsökt av flera spöken. Jag har känt Frankie i åtta månader nu och jag kan verkligen inte se honom som någon som tror på spöken men han berättade varför han tror på spöken. Tydligen har det hänt flera olika hemska saker på den där skolan genom åren, han rabblade upp en hel rad med grejer men det jag kommer ihåg är: en kille hängde sig i gympasalen, en bibliotekarie tog livet av sig i biblioteket, en tjej bröt nacken när hon ramlade ner för en trappa och en kille blev skjuten till döds på parkeringen utanför skolan. Så tydligen är det nu allmänt känt att man ska hålla sig borta från den skolan, folk avråds av andra från att börja där. Herrejösses, kan inte för mitt liv komma på någon skandal från någon av mina skolor som kan mätas med all den där tragedin. Hua!

Hoppas att det är snälla spöken som hemsöker skolan i alla fall

Helgen som gick

Anledningen till att det inte har kommit några blogginlägg i helgen är för att det inte har hänt något spännande att skriva om. Det har varit lika delar plugga, äta, poolhäng, bio och däremellan har det blivit ungefär 400 olika videos med Zac Efron på YouTube. Typ. I lördags var jag och min kompis Alex på Umami Burger nere i Santa Monica (det var inte så bra som jag hade hört) och sen gick vi på bio och såg den nya animerade filmen The Croods från Dreamworks. Har ingen aning om vad den kommer få för lam titel när den kommer ut på svenska biografer men den handlar om en grottfolksfamilj som måste flytta när deras grotta blir förstörd. Den var riktigt, riktigt rolig och jag skrattade nästan hela filmen igenom. Igår kväll bjöd jag ut mig själv på middag och bio. Jag var lite sent ute så jag fick ta första bästa film som började vid 21 vilket var nya The Call med Halle Berry. Den handlar om en larmcentralanställd som får ett nödsamtal från en tjej som blivit kidnappad och ligger i bakluckan på en bil. Jag HATAR skräck och läskiga filmer så när jag hade satt mig ner i salongen så slog det mig att här sitter jag själv och ska titta på läskig film. Hur tänkte jag nu? Men det gick ju bra till slut trots att filmen var läskig och superspännande. Lägger in trailers till båda filmerna jag såg i helgen så får ni se själva. Det är ganska stor skillnad på dem kan man säga :D

Idag är jag ledig och solo i lägenheten så därför tänkte jag passa på att plugga så mycket som möjligt när det är lugnt och stilla. Hade tänkt lägga mig vid poolen på eftermiddagen men det ska bli molnigt så jag får nog tänka om. Jag vet att vädret suger hemma i Sverige men här har våren verkligen kommit på allvar och i helgen har vädret varit som en ljuvlig sommardag i Sverige. Bara så att ni vet.

Harlem Shake

Okej, jag tillhör nog den skaran som kanske inte tycker att Harlem Shake-vågen som spridit sig som en löpeld över hela världen är speciellt kul men det finns två undantag. Dels så har Görans kollegor på Södertäljepolisen gjort en ganska rolig variant och i morse hittade jag en som är ännu roligare. Som det gamla Backstreet Boys-fan jag är så kan jag inte göra annat än att garva läppen av mig till den här videon. H-e-r-r-e-g-u-d! Den som kan sin Backstreet Boys-historia ser säkert att de dessutom har dammat av dansen till gamla Everybody-videon. Hilarious!

Naninaninana - Filmtips del 5!

Idag byter vi spår helt och går in på allas vår favoritgenre - kärleksrullar! Love actually av Richard Curtis är en utav de mysigaste filmerna som någonsin gjorts och den är ett absolut måste att se runt jul varje år. I princip samtliga av Storbritanniens finest är med i den här filmen och det märks på kvalitén. Gud vad glad man blir av den här filmen, se den! Den officiella trailern sög så ni får hålla till godo med den här. Som bonus får man med undertexter på något exotiskt språk. Filmen har även ett fantastiskt soundtrack och den innehåller flera väldigt vackra melodier varav den nedan är min favorit. Jag måste lära mig att spela den här på piano för den är så fin!

Inspiration

Jag hittade den här videon för flera år sedan, har ingen aning om hur den dök upp men jag är glad att den gjorde det. Då och då när jag känner mig nere (som nu ikväll t ex) så letar jag upp den här videon och så gråter jag en skvätt samtidigt som jag skrattar åt hur fånig jag är som sitter här och tycker synd om mig själv när jag i själva verket skulle kunna gå ut och leva livet. Jag har nu ikväll tittat på flera andra videor med den här killen och jag kan meddela att han numera bor här i Los Angeles med sin fru och deras son och den nyheten gör mig så glad att jag vill ställa mig upp och göra en happy dance.

Naninaninana - Filmtips del 4!

Dagens tips är kanske lite av en bubblare och har nog orättvist blivit lite förbisedd bland alla andra actionfilmer - Spy game av Tony Scott. Det är en riktigt spännande spionactionthriller med Brad Pitt och Robert Redford och trots att jag har sett den flera gånger så tröttnar jag aldrig på den. Bara skådespelarna gör det ju värt att se den men den har en riktigt bra handling också. Det fanns bara två olika trailers på YouTube och det här var den minst lökiga men den suger ganska rejält ändå så precis som med de andra tipsen får ni helt enkelt lita på mig när jag säger att den är sevärd.

Födelsedag!

Idag fyller en av mina närmaste vänner år. Han är min absoluta favoritkollega på jobbet och jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan honom. Om allt går som det ska kommer han dessutom snart hit och hälsar på och det ska bli så roligt! Stort grattis på födelsedagen Lars-Eric! Jag saknar dig och ser fram emot när du kommer hit!

Naninaninana - Filmtips del 3!

Hoppas att alla gillade mitt tips angående The Departed igår. Idag går vi över till en gammal klassiker som jag utgår ifrån att alla redan har sett: Forrest Gump av Robert Zemeckis. Har ni inte sett den är ni dumma i huvudet så har ni verkligen missat en storartad film. Alla filmer som jag kommer tipsa om tillhör mina favoriter (och den listan är lång) men den här...den här tillhör topp fem. Den officiella trailern är väldigt lång och avslöjar ganska mycket utav handlingen så jag slänger in en mycket kortare version där man även får höra en liten snutt av titelspåret (som för övrigt är helt otroligt vackert). Se den här filmen för Guds skull, den är så himla bra!

Hur står det egentligen till i familjen Timell..?#lägeförfamiljemöte #aftonbladetgottarsig

via Instagram http://instagr.am/p/XGRfHRBUbx/

GO KINGS GO!!!

Igår var det dags för utflykt nummer två med SMC, den här gången var det hockey som stod på schemat och GISSA om jag var taggad! Dels så var det säkert ett år sedan jag var på hockey sist och jag har aldrig varit på NHL-hockey tidigare så det här var verkligen någonting som jag har sett fram emot. Vi samlades redan vid fyratiden igår för vi behövde vara vid Staples Center lite tidigare än alla andra besökare. Anledningen till det var att vi skulle få gå ut på isen och fotograferas! För den som är totalt ointresserad av hockey så kanske inte det låter så häftigt men jag kan meddela att det var riktigt coolt. Dessvärre var inte lagen ute och värmde upp just då men det var rejält häftigt ändå. Vi fick strikta instruktioner om att vi absolut inte fick gå på isen men däremot fick vi känna på den med handen. Vi hade dessutom tidigare fått skriva på papper som friskrev LA Kings från allt ansvar om vi skulle halka och slå ihjäl oss på isen. Det här landet alltså... :D

Matchen inleddes naturligtvis med nationalsången som sig bör och sen var det nedsläpp. LA Kings, som vann Stanley Cup förra säsongen, tog emot Phoenix Coyotes och det var en riktigt bra match. Till skillnad mot basketmatchen förra veckan så lyckades hemmalaget dessutom vinna med 4-0.

En av de saker jag gillar allra mest med att gå på hockey eller fotboll i Sverige är publikengagemanget. Bra publikstöd är verkligen den extra spelaren i laget och supporterklubbar gör verkligen ett jättebra jobb med tifo och hejaramsor osv. Här i USA finns inte riktigt fenomenet tifo men det gör inte att publikengagemanget är mindre för det. Jag har nog aldrig varit på en match där en så hög procent av publiken hade någon form av lagtröja/keps/diverse annan utrustning som visade vilket lag de hejade på. Jag ljuger inte om jag säger att säkert 90% av alla inne på Staples Center hade en Kingströja. Alla var dessutom otroligt engagerade, så fort det blev paus i matchen så spelades det musik och så filmades folk ur publiken när de dansade och tjoade. Riktigt roligt! Dessutom verkar det som att skaparna av South Park är Kingsfans för Cartman kom upp på jumbotronen med jämna mellanrum och hånade det andra laget, hahaha.

I en utav pauserna tog de in några från publiken som fick spela sumohockey. De var alltså utklädda i stora sumobrottardräkter och så vaggade de runt inne på isen och försökte spela. Det var så sjukt roligt och jag skrattade så jag fick ont i magen när de ramlade för de kunde inte ta sig upp själva så funktionärer fick hjälpa dem. Jag filmade alltihop men av någon okänd anledning kan jag inte lägga in filmer som jag själv har filmat på bloggen. Har försökt tidigare och jag kan verkligen inte få det att funka.

Jag vet såklart inte om det är såhär bra på alla NHL-matcher men om ni får chansen så tycker jag absolut att ni ska se en match för det var riktigt roligt. Något av det roligaste jag har gjort sedan jag kom hit och jag ser verkligen fram emot när Göran och jag ska se Kings-Oilers i april.

"Gör något tokigt" sa tjejen som fotade. Såhär tokigt blev det!

Jättestor jumbotron, därav namnet

I taket hänger bland annat "The Great One"s tröja

Suddig is

Zambonis!

Jag!

Hockey!

Här pågår någon form av gruppkram. Eller som killen bakom mig kallade det: "FIIIIIIIIIIIIIGHT!!!"

Här har vi, såvitt jag vet, den enda svensken på isen, Oliver Ekman-Larsson. Han försöker inte kissa på sargen, han ska byta.

GO KINGS GO!

Naninaninana - Filmtips del 2!

Alright! Jag utgår ifrån att samtliga som läste mitt första filmtips tittade på Den Sista Mohikanen igår. Idag är det dags för mitt andra filmtips. Den här gången är det korrupta poliser, maffia och en jävla massa svordomar som gäller - The Departed av Martin Scorsese, en utav de absolut bästa filmerna som någonsin gjorts. F-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t bra! De stora rollerna spelas av några av våra absolut största A-listskådespelare: Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Mark Wahlberg och så naturligtvis Jack Nicholson. Jag vet inte riktigt hur jag ska sälja in den för de utav er som av någon outgrundlig anledning inte har sett den här filmen redan så jag tänker bara säga: se den för helvete, du kommer inte ångra dig!

Finally got to watch a NHL game live #gokingsgo #staplescenter #happy #lifeisgood

via Instagram http://instagr.am/p/XB5gJlBUTg/

D-oh! Can you pick up some toilet paper on your way back from school? @ebbaellow #bestregardsfromthebathroom #illbehere #fml

via Instagram http://instagr.am/p/XAnP1khUTo/

Naninaninana - Filmtips del 1!

Jag vet att det är mycket YouTube-klipp på bloggen just nu men dels är det stundtals svårt att komma på något roligt och intressant att skriva och dels så händer det inte så värst mycket att skriva om. Men nu kom jag på en sak som skulle kunna vara lite rolig (i alla fall för mig). Förutom att jag lyssnar på en hel del musik (i väldigt spridda genrer som ni kanske har märkt) så tittar jag även på en hel del film (det främsta skälet till varför jag tog två filmklasser i höstas). Även när det gäller film så har jag väldigt spridd smak och klasserna jag tog i höstas öppnade verkligen upp mina ögon för andra typer av film, speciellt äldre, gjorda av europeiska filmmakare. Hursomhelst, jag har en hel del filmtips på lager och jag tänkte att jag kanske kunde sprida det vidare. Vem vet, ni kanske snubblar över en ny favoritfilm om ni har tur. Smaken är ju som baken så det är ju inte säkert att ni delar min åsikt men man vet ju aldrig. Så vi provar det här ett tag så får vi se hur kul det blev. Ni får hemskt gärna kommentera om ni hittade någon ni inte hade sett och om ni ser den får ni gärna berätta om ni gillade filmen eller inte.

Först ut är en av mina absoluta favoriter - Den sista Mohikanen av Michael Mann. Den tillhör även en av mina favoritgenrer: kostymdrama. Att den dessutom handlar om indianer gör ju bara saken ännu bättre. Den här filmen är från 1992 så ni får ha överseende med att trailern är riktigt tidigt-nittiotal-Hollywood-töntig. Jag försökte hitta någon som inte var lika lökig men jag kunde bara hitta den officiella versionen. Som sagt, jag vet att trailern kanske inte riktigt gör sitt jobb och får en att vilja springa iväg och hyra den på en gång men ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att den är riktigt, riktigt bra. Speciellt den sista tredjedelen av filmen och i synnerhet slutet, som är riktigt gripande. Daniel Day-Lewis spelar huvudrollen och bara det är ju ett skäl till att se filmen. Dessutom har den ett väldigt vackert soundtrack. Se den!

Push Play

Okej, en sista sen får det räcka

Bästa träningslåten just nu. Bara att lyssna på den nu får mig att vilja slänga på mig träningskläderna.

Battle Scars

Just nu gör jag allt utom det jag ska göra, dvs mitt engelskaprov. Här är en annan favorit som snurrar flitigt.

Thrift Shop

Den här låten har väl knappast undgått någon och den är ju för jäkla skön, även videon är ju störtskön!

Maraton

Idag är det LA maraton här i Los Angeles. Har en hel del plugg att göra så det är tveksamt om jag kommer hinna åka iväg och titta. En del av sträckan går väldigt nära där vi bor och det cirkulerar helikoptrar som bevakar loppet ovanför oss just nu. Skulle jag inte hinna så kan jag dock meddela att jag deltog i ett annat typ av maraton igår. Det finns en biograf på Montana avenue som inte visar de vanliga, nya filmerna som kommer ut. Istället visar de gamla filmer och har olika event med jämna mellanrum. I torsdags var t ex regissören Danny Boyle där och pratade (Trainspotting, Slumdog Millionaire mfl) och det var även där jag var när Richard Gere var där och pratade. Igår hade de ett event som jag kände på en gång att jag inte kunde missa, nämligen ett Sagan om Ringen-maraton. De började klockan 11:00 med The Hobbit och sen visades de andra tre filmerna i ordning, i extended version dessutom, så vi pratar alltså ett riktigt jäkla maraton. Jag skulle väl kanske inte kalla mig ett Tolkienfreak men jag gillar verkligen filmerna och jag har tänkt i flera år att det skulle vara roligt att köra ett Sagan om Ringen-race men sen blir det ju aldrig av. Så nu när jag såg att de skulle visa dem på stor bioduk dessutom så var jag ju tvungen att passa på. Jag och Göran såg The Hobbit i december när han var här så jag hoppade över den och åkte dit lagom till när den första filmen i trilogin började klockan 14:00. Jag kom hem 03:00 så ni kan ju tänka er hur länge jag satt i den där biofotöljen. Det var lite jippo kring det hela också naturligtvis. Det finns tydligen ett sällskap som kallar sig för TheOneRing.net som var där och hade trivialekar och delade ut priser. Om ni tittar på The Big Bang Theory så vet ni hur nördiga de killarna är när det gäller Sagan om Ringen, superhjältar och Star Trek. Precis så var de här personerna. När filmerna väl var igång så var publiken jättepepp och alla applåderade, tjöt, skrattade och skrek vid varje favoritkaraktärs/repliks/händelses inträde i filmen. Det var riktigt gulligt och roligt att se hur stora de här filmerna är för vissa. De är ju episka och det är helt galet att det är tolv år sedan den första hade premiär! Det blev en väldigt lång dag och mot slutet var jag riktigt, riktigt sugen på att åka hem men jag höll ut och såg hela trilogin, i extended fyratimmars versioner, på ett halvt dygn. Pust!

Aero Theatre

Ett hardcorefan hade parkerat utanför biografen

Tell the world I'm here

Förra veckan avgjordes ju Melodifestivalen och som vanligt vann inte den låten som jag gillade mest. Det kommer säkert gå hyfsat bra för Robin Stjernberg men min favorit var Ulrik Munthers låt "Tell the world I'm here" och den har snurrat flitigt på min Spotify under veckan. Det går fortfarande inte att länka direkt från YouTube så jag får hålla på och klippa och klistra och då blir det det här lilla fönstret som ser helt muppigt ut. Jaja, lyssna och njut.

Ursäkta röran, vi bygger om!

Har varit ganska trött på bloggens utseende under en längre tid och har nu ikväll laborerat lite med utseendet. Har en halvfärdig header som jag provar ut men behöver hjälp med att finslipa den. Under tiden får ni hålla till godo med hur den ser ut just nu. Men roligt med lite nytt, eller hur?

Långtorsdag

Efter min sista lektion igår råkade jag bokstavligen springa in i Max och vi har inte träffats på ett tag så vi bestämde oss för att äta lunch någonstans. Vi åkte hem med hans bil och sen promenerade vi runt planlöst i Santa Monica innan vi bestämde oss för att äta på Cabo Cantina på 3rd street (det är ett texmexställe). Vi blev sittande en bra stund och hade riktigt trevligt. Efter någon timme började vi promenera tillbaka mot skolan för jag hade lite uppgifter att göra till min computer class. Vi stannade här och där på vägen och pratade om allt och ingenting så det tog en bra stund innan vi väl var tillbaka på SMC. Vi sprang in i varann på skolgården vid 11 och vi var tillbaka på skolan 17:30 så nu när jag tänker på det så tog det ju sjukt lång tid att ta sig tillbaka! Hur som helst, jag började göra mina uppgifter och efter en stund gick han men jag stannade kvar i ytterligare någon timme innan jag gick mot bussen. När jag kom dit så sprang jag bokstavligen in i honom ytterligare en gång. Han hade tydligen fastnat i lite telefonsamtal så han hade blivit kvar på skolan. Vi åkte ner mot 3rd street och jag frågade om han ville följa med på ett äventyr. Jag hade nämligen ett ärende på Montana och 14th street (en bra bit från 3rd street) så vi promenerade dit. Jag fixade mitt ärende och sen gick vi tillbaka mot honom.

Vi passerade en matbutik där vi slank in och köpte ett paket Ben & Jerrysglass som vi delade på på vägen tillbaka. Inne på matbutiken upptäckte Max att han hade råkat glömma sitt VISA-kort på Cabo Cantina tidigare under dagen så vi gick sakta men säkert ditåt och väl där bestämde vi oss för att gå in och ta en drink eller två. Det visade sig att det var karaokekväll så vi blev kvar där en bra stund och pratade, skrattade och lyssnade på alla bra och mindre bra karaokesångare. Efter kanske två timmar kom jag på att jag inte hade ätit något mer än glass de senaste tolv timmarna så helt plötsligt slog mina Mojitos till och jag blev rejält på pickalurven. Vi betalade notan och sen promenerade vi runt i Santa Monica så att jag kunde nyktra till lite. Efter en stund upptäckte vi att klockan var efter midnatt vilket betyder att alla bussar hade slutat gå så det var bara att börja promenera hem mot honom så att vi kunde hämta hans bil (vi var nu rejält trötta på att promenera, vi gick säkert minst en mil igår!). Vi tog en avstickare till Jack in the Box och sen körde han hem mig. Vi blev sittande i bilen och bara pratade i flera timmar innan vi bestämde oss för att åka runt LA mitt i natten. Så vi tog en sväng ner i Santa Monica, utmed havet bort till Venice och jag visade honom kanalerna där (hur man har kunnat missa dem under fyra år i LA är ett mysterium, jag har ju varit där tre gånger på sju månader). Det var verkligen bara vi ute på vägarna vilket är ganska konstigt med tanke på hur många människor det bor här. Det kändes som att vi var de enda personerna på planeten, allt var verkligen helt öde. Till slut började vi i alla fall bli rejält trötta så han skjutsade hem mig och jag klev innanför dörren 05:10. Det blev med andra ord en väääldigt lång dag med tanke på att jag gick upp klockan 06. Lyckades dessutom vakna strax efter 09 i morse så jag är väl minst sagt lite sliten idag men det var det värt. Vi har inte haft möjlighet att umgås på nästan en månad så vi hade mycket att ta igen och helt oplanerat visade det sig bli en av de bästa dagarna/kvällarna jag har haft här i LA. Det är verkligen härligt när man tar en dag precis som den kommer utan att planera någonting precis som vi gjorde igår.

Tog inga bilder igår så jag slänger in en bild på hur man ser ut dagen efter när man har promenerat runt halva LA, är lite lätt bakfull och har sovit fyra timmar. Har varit fräschare kan man säga.

Time for b-ball!

I onsdags åkte jag iväg med några andra internationella studenter på en arrangerad tripp till downtown och Staples Center för att titta på basket. LA Clippers mot Memphis Grizzlies stod på schemat. Jag är inte speciellt intresserad av basket, har aldrig sett en basketmatch och kan knappt någonting om reglerna. Men kan väl säga att med min längd så var en framgångsrik karriär inom professionell dambasket ganska uteslutet för min del och det finns dessutom andra, mycket roligare sporter att titta på men jag tänkte väl att när jag ändå är här så vill jag ta del av så mycket som möjligt av den amerikanska kulturen och där ingår en NBA-match. Så hur som helst, i onsdags åkte vi iväg. Vi var ett gäng på 12 stycken som åkte och det var riktigt roligt. Dels var det roligt att träffa och prata med lite andra internationella studenter och dels var det roligt att se matchen. Det mest kända basketlaget i LA är väl Lakers men Clippers är inte helt okända och just nu går det tydligen bättre för dem än för Lakers. Det enda jag vet om Clippers är att Lamar Odom spelar där (han är gift med Khloe Kardashian som för övrigt var där med en av sina småsystrar) och deras fixstjärna heter Blake Griffin. Det var en riktigt bra match, väldigt jämnt under hela matchen men mot slutet så drog dessvärre Memphis ifrån och de vann till slut med 96-85. Under matchen gjorde Clippers andra fixstjärna Chris Paul, som tydligen är eller har varit NBA:s MVP, sitt tiotusonde poäng så det blev lite ståhej kring det också. Hela arrangemanget var väl ungefär som jag hade tänkt mig. Stor arena, mycket publik, kiss cam, skräpmat och vältränade, solbrända cheerleaders. På det stora hela en väldigt trevlig kväll med andra ord.

På måndag ska jag iväg igen men då är det hockey som gäller.

Måste berätta en sak som hände på vägen hem. Vi blev avsläppta vid skolan runt 23 och jag hade inte tagit min bil dit så jag blev tvungen att åka buss. Det var mörkt, väldigt dimmigt och jag var helt själv där jag stod och väntade på bussen så det var lite läskigt. Helt plötsligt kör det upp en bil som stannar precis vid mig och en man drar ned rutan. Han sitter i en bil som jag känner igen, det står City of Santa Monica på dem och det är som deras kommunbilar. Han frågar om jag väntar på sjuans buss och när jag svarar ja säger han att: då får du nog vänta en bra stund för den närmaste är uppe vid Robertson Blvd just nu (en bra jäkla bit från där jag var). Han frågar vart jag ska och jag säger att jag ska ner till 3rd street och då säger han att han kan skjutsa mig dit. Jag är inte dum, jag vet att man inte ska hoppa in i bilar med främmande män men jag fick en bra magkänsla och alternativet att stå kvar i säkert 20-30 minuter var inte så lockande så jag gjorde en snabb riskanalys i huvudet och sedan hoppade jag in i baksätet. När vi börjar åka säger jag att jag ska ner till 3rd street för att byta till ettans buss där. Då säger han: jaha, men det är en ettans buss vid 4th street just nu, jag kan försöka genskjuta den. Så han skjutsar mig till 14th street och där ser vi att vi missar bussen så han kör ikapp den och släpper av mig några kvarter längre fram, önskar mig en trevlig kväll och kör därifrån. Det visade sig att han var en buss supervisor, hans jobb gick ut på att åka runt i sin bil och hålla koll på att bussarna gick som de skulle och höll tidtabellen. Han hade en dator i framsätet där han kunde se var alla bussar befann sig så det förklarade ju hur han kunde veta exakt var de var. Under den lilla åkturen fick jag en sådan otroligt varm, lugn känsla från honom och hans vänlighet och timing med att dyka upp precis där och då när jag var strandsatt fick mig att tro att han var en ängel eller något. Jag fick också en stark känsla av att han inte tyckte att det var skitbra att jag stod där som ensam tjej själv, mitt i natten. Det tog mig i alla fall 20 minuter att komma hem istället för minst en timme om inte mer och det var oerhört uppskattat när jag skulle upp klockan 06 dagen efter. Så tack igen, snälla snälla Mike. Det borde finnas fler godhjärtade människor som du.

Hela gänget minus en utanför Staples Center

Nyttig middag. S-v-i-n-ä-c-k-l-i-g-t.

Please rise for The Star Spangled Banner

Pausunderhållning

Clippers i vitt och Grizzlies i svart

Nr 32, Blake Griffin i vitt

Lamar Odom

Kiss cam

Slutresultatet

Magic Castle

Precis som jag misstänkte så har den här veckan varit alldeles för fullsmockad med aktiviteter så bloggen har fått vänta på uppdatering. I tisdags skulle vi iväg på en rolig och väldigt annorlunda grej. Det finns ett ställe i Hollywood som heter Magic Castle. Det är ett gammalt hus och hotell där man bara kan komma in om man är medlem eller om man blir inbjuden. Via en kompiskompis till Malin så hade vi lyckats få en inbjudan så i tisdags åkte vi dit. Det är väldigt fancy och dresscode var cocktailklänning/kostym så det var bara att snöra på sig finskorna och kamma håret om man ville följa med. För min del blev det samma gamla vanliga blåsa, det är inte varje dag man dammar av den direkt. Vi satt ungefär i en halv evighet i rusningstrafik innan vi kom fram men det var det värt. När vi kom dit slussades man in i en liten lobby, sen skulle man säga: Open Sesame för att dörrarna in till själv Magic Castle skulle öppna sig. Vi hade bokning till den tidiga sittningen och det blev finmiddag med biff (kommer inte ens ihåg när jag åt det sist). Hela inramningen var väldigt trevlig, det blir ofta så när alla är finklädda. Jag vet inte om vi bara hade tur eller om det alltid är så på Magic Castle men hela stället svämmade över av snygga killar och alla vi åtta tjejer satt bara och gapade. Var gömmer sig de här killarna i vanliga fall?! Jag tror jag har sett två riktigt snygga killar sedan jag kom hit för sju månader sedan och det är minst 30 för få.

Efter middagen var det dags för show. Vi gick ner på nedervåningen och fick komma in ett teaterlikande rum och där såg vi sedan en magishow där olika magiker uppträdde. Resten av kvällen gick man sedan runt i olika rum inne på Magic Castle och tittade på olika shower. På väg från en show till en annan gick jag ner för en trappa och där mötte jag Neil Patrick Harris som bla spelar Barney Stinson i How I Met Your Mother så det blev lite kändisspotting också vilket var kul. Han är tydligen President of The Counsil of Magical Arts, dvs någon slags beskyddare över hela den där grejen men det kändes ju ändå lite random att han råkade vara där en vanlig tisdag när vi var där. Kul var det i alla fall. Pga att hela grejen var så VIP-aktig så fick man naturligtvis inte ta kort men jag smygtog några när ingen var i närheten oh kunde komma på mig. De är tagna väldigt fort med mobilen men jag tänkte att det kanske kunde vara kul att se på ett ungefär hur det såg där inne.

Neil Patrick Harris

Every day I'm shoppelin'

Idag klev jag upp, åt frukost, tränade, gick till poolen och solade en stund. Efter det åkte jag och Anna iväg för att hon skulle shoppa lite innan hon åker hem på fredag. Vi åkte iväg klockan 14 och klev innanför dörren för en halvtimme sedan, sex timmar senare. Jösses vad vi är trötta! Att shoppa tar på krafterna. Anna stod för den mesta shoppingen, jag köpte dock oerhört sexiga sulor till mina nya kängor och sömlösa trosor. Mmm sexy mama...jag hittade dock lite roligare saker också men istället för att köpa dem så fick de hamna på min önskelista inför min födelsedag om några veckor. Någon vänlig själ kanske vill svänga förbi Michael Kors och öppna plånboken, man vet aldrig.

Imorgon är det skola igen och på kvällen har vi riktigt kuliga planer. Mer om det imorgon.

We came. We raved. We loved.

Den här helgen gör Swedish House Mafia två spelningar  under sin avskedsturné här i Los Angeles. Första spelningen var igår och vi var ett gäng på tretton personer som samlades hemma hos oss och förpartajade lite innan vi åkte iväg mot downtown och Los Angeles Historic Park där spelningen var. Det gick en massa olika rykten om hur många som skulle komma men jag skulle tippa på att det var runt 25 000 i alla fall. Det var en hel del människor med andra ord. När vi kom dit blev vi tvungna att gå igenom den mest rigorösa säkerhetskontrollen jag någonsin har varit med om. Vid första stoppet var det ID-kontroll, nästa var biljettkontroll, nästa var väskkontroll och kroppsvisitering (det tog extra lång tid för att tjejer fick endast visiteras av tjejer och killar av killar). Jag blev tvungen att slänga mitt nyinköpta läppbalsam och mitt läppglans. Det har jag aldrig varit med om tidigare, okej att man inte får ha med sig vätska men läppbalsam? Nej, det kunde tydligen finnas knark i det. Vid den kontrollen strök det dessutom runt en massa bombhundar som kollade allt som slängdes i papperskorgarna. Nästa stopp var ytterligare en ID-kontroll och där fick man ett armband. Efter det var man inne på området. Skulle man in i fållan där det serverades alkohol så var det armbandskoll även där. Helt sjukt.

Trots det här pådraget låg det ändå ett tjockt marijuanamoln över hela området och jag såg flera som tog kokain helt öppet bland publiken. Själv stod jag mest och kände mig torr om läpparna.

Konserten var bra. Jag är ju verkligen inte ett stort fan av den typen av musik men i ett sånt här läge blir man extra patriotisk och det var roligt att ha sett dem spela. De ska ju tydligen splittras efter den här turnén så det var väl kul att hinna se dem innan dess. Dessutom fick de ju väldigt bra recensioner efter spelningarna på Friends Arena i november så då ville jag väl se dem bara av den anledningen. Men på det stora hela kan man väl säga att jag föredrar "riktig musik" framför en massa plingplong.

Lyckades ta en del bilder som blev helt okej också. Det är alltid svårt att få till det när det är en massa ljusshower och jag är ju verkligen ingen proffsfotograf men några blev bra.

Idag har jag tittat på Melodifestivalen och blivit besviken över att Ulrik Munther inte vann. Ska väl kasta ihop en lunch och kanske sätta mig i solen en stund. Försöker tränga bort tankarna på att jag faktiskt ha läxor att göra.

Hittade en film på YouTube som någon hade filmat igår. För de som läser den här bloggen och inte vet vad Swedish House Mafia är så får man en ganska bra bild här. Det drar igång ordentligt kring 2:45 in i filmen. Jag rekommenderar att ni skruvar ner volymen. Det är alltså inte jag som har filmat.

Don't you worry, don't you worry child, see heaven's got a plan for you...#swedishhousemafia #shm #masquerademotel #la

via Instagram http://instagr.am/p/WogC53BUXw/

Dumma regn

Tanken är att vi ska gå på Swedish House Mafias utomhuskonsert ikväll men vädergudarna är inte med oss just nu. Hoppas att det här TUNGA regnmolnet flyttar på sig lagom till kvällen.

Honest trailer - Twilight: Breaking Dawn

Jag gillade verkligen de första tre böckerna i Twilightserien. Den sista boken pinade jag mig igenom, jag gillade den verkligen inte alls. Jag och Emelie såg den sista filmen i serien på bio i höstas och det är på riktigt en utav de sämsta filmerna jag någonsin har sett. Ni förstår då kanske varför jag tycker att den här trailern, som säger sanningen, är typ det roligaste jag har sett. Den går in under kategorin: "Kunde inte ha sagt det bättre själv". Det är fortfarande något strul med Blogger så man kan inte länka direkt från YouTube och det är därför videon är så liten, men det är ju bara att ändra den till helskärm så blir det bättre. Enjoy!

Ran into a photo shoot with Victoria's Secret model Adriana Lima. Just another Thursday here in LA... #lalaland #victoriassecret #paparazzi #yolo

via Instagram http://instagr.am/p/WlAZ-2hUQM/

BAO

Den här låten tillhör en utav mina absoluta favoriter. Jag har lyssnat på den så hysteriskt många gånger och jag tröttnar aldrig. Jag vet inte riktigt hur jag snubblade över den första gången, det kan ha varit tack vare Melodikrysset. Jag har lyssnat på extremt mycket musik genom åren och kan ärligt säga att jag har aldrig hört en låt som är bättre komponerad eller sammansatt eller vad man nu ska kalla det. Förutom att texten är helt fantastisk och att det är Tommy Körberg som sjunger (Tommy är ju alltid Tommy, finns väldigt få med en bättre röst, det får man ju ge honom) så är det musiken som gör att jag får knottror över hela kroppen. Det är så många olika instrument och i många fall brukar musik blandas ihop till något nödvändigt ont i bakgrunden men i den här låten så har precis alla instrument sin egna, väldigt viktiga del. Det är helt sjukt hur väl alla bitar smälter samman och slutresultatet är ju en helt fantastisk melodi. Jösses, vad flummigt det här blev...lyssna på låten istället vetja!

Just det, vill bara påpeka också att i det här klippet framförs låten live, helt felfritt. Det är det här som är skillnaden mellan riktiga musiker och en riktig sångare jämfört med sådana som Britney Spears, som för övrigt ligger i förhandlingar om ett flerårskontrakt på något hotell i Las Vegas värt mångmiljonbelopp i dollar där hon ska mima till förinspelad sång och musik. Jag vet inte hur det är med er men jag tror att jag hellre köar en hel dag i hällregn på Skansen för att få se BAO och Tommy Körberg framföra en låt istället för att se Brittan på Ceasar's.

(Av någon anledning så bråkar Blogger så jag kan inte länka till den vanliga, stora bilden)

Vår nya lägenhet

Jag städade förra veckan och passade då på att ta lite bilder på lägenheten. Nu är det ju ingen större skillnad från när det inte är städat, det ser alltid ut såhär hemma hos oss...typ.

Vet inte varför den här blev så mörk men det är vardagsrummet i alla fall

Köket

Mys-och plugghörna

Sovrummet. Ja, vi är tre stycken som delar på ett sovrum...

Min hörna.