Knark är bajs

Idag är det ett år sedan Whitney Houston gick bort. Som en av alla andra miljontals unga tjejer som har drömt om att någon gång bli en lika berömd sångerska som henne så kändes det fruktansvärt tragiskt när jag fick veta att en så stor talang försvann på det sätt som hon gjorde.

Låten nedan är min absoluta favorit med Whitney och jag har sjungit den oändligt många gånger framför spegeln i mitt flickrum i källaren på Tårtvägen. Mamma och morfar kan intyga. I det här klippet sjunger hon live på Grammy Awards 1989 och även om det här kanske inte är den absoluta favoritversionen så kan man ändå inte sluta förundras över hennes röst. Herrejösses.