Smicker..?

Fick ett helt sjukt sms av min "beundrare" nu på kvällskvisten. Vidarebefordrade det genast till Max som är insatt i alla turer. Det verkar dock som att Romeo har bytt uppvaktningstaktik...

"And whereu staying? At the Inn at Lambton..? Ohyesofcourse!"

Förra veckan svängde jag in på Barnes & Noble för att köpa upp mig på lite nya böcker. Jag hamnade vid en hylla med klassiker och efter mycket velande fram och tillbaka valde jag Stolthet & Fördom, Den sista Mohikanen och en till som jag inte minns vad den hette. Glad i hågen öppnade jag Den sista Mohikanen och började läsa. Efter ungefär åtta meningar stängde jag boken och insåg att det här aldrig skulle funka. Jag trodde ju i min enfald att de skulle ha uppdaterat språket lite, den har ju trots allt nästan 200 år på nacken, men icke. Den var heeeelt omöjlig att förstå. Så det var ju bara att plocka upp Stolthet & Fördom istället och den visade sig också vara på originalengelska. Som tur är så har jag sett serien Stolthet & Fördom ungefär en triljard gånger så jag kan tråckla mig igenom det stundtals väldigt invecklade språket. Direkt när jag hade börjat läsa den så blev jag ju naturligtvis sugen på att se serien igen så det är vad jag har ägnat mig åt de senaste dagarna. Ni som inte har sett Stolthet & Fördom (serien, INTE den förskräckliga filmen med Kiera Knightley) måste se den. Den är heeelt fantastisk och nedan visas två av mina absoluta favoritscener. Man måste ju naturligtvis ha sett serien för att fatta varför de reagerar som de gör, så om ni inte har sett den förut så kan ni njuta bara av att se Colin Firth som Mr Darcy. Han är sååå dreamy. Enjoy!

Komplimang

Igår efter att jag och Max hade skiljts åt så hälsade jag på Emelie på hennes jobb eftersom att jag ändå var i närheten. Vi stod och chitchattade en stund och precis när jag lämnade Emelie så ringde Max.

Max: Hey, are you at SMC?
Jag: No, I left SMC with you earlier today, remember? :)
Max: Yeah I know. I'm here right now.
Jag: What? Why?
Max: Well, I kind of had so much fun with you today that I completely forgot that I took my car to school this morning so I'm here now to pick it up. I didn't even realize it until I came home and needed it to take the dog to the vet. Anyway, I just wanted to tell you, I mean, it's kind of a compliment to you, you know.
Jag: Hahahahahaha

Ja, det var ju definitivt en komplimang och jag skrattade gott åt det där hela vägen hem. Vilken virrpanna... :)

Happy B-day!

Som den hemskt självcentrerade och elaka människa jag är så glömde jag ju bort att uppmärksamma en av mina allra närmaste vänners födelsedag igår. Skämmes tamejfan!

Grattis i efterskott Martin! Hoppas att födelsedagen bjöd på ett aldrig sinande förråd av strippers and kokain.

Kristen S får inte besudla min blogg så du får nöja dig med Claudia och en katt

Kändis! Eller...nja...

Idag har jag gjort lite kändisspotting minsann! Det är ju en väldigt kort lista än så länge med undantag för Scott Caan, Richard Gere, Bill Maher och två andra som jag inte är 100 procent säker på om det var dem (Marcia Gay Harden och Brent Bolthouse). Hur som helst, jag var med Max och handlade på Pavilions på Montana Avenue efter skolan idag och när vi står vid frysdisken så glider Albert Brooks förbi med sin kundvagn. Okej, jag kanske inte blev helt till mig i trasorna, han är ju inte svinkänd direkt. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag främst igen honom som rösten till pappan i Hitta Nemo, men det var roligt att se någon halvkändis i alla fall. Han stod i kassan bredvid oss när vi skulle betala och han var väldigt noga med att se till att hans kundkort hade dragits så han skulle få rabatt på sitt köp :D

The Story of Bottled Water

Projektet "Rädda världen ett steg i taget" som jag, ofrivilligt, har dragit igång fortsätter! Det här är en annan film av samma grupp som gjorde Story of Stuff, den här gången handlar det dock om buteljerat vatten. Efter att vi hade sett denna video på vår biologilektion förra veckan började vi prata om hur vi gör med vattnet i våra respektive länder. Vi är sex stycken från Norden, resten av klassen kommer från olika länder i Sydostasien. I både Vietnam och Sydkorea måste man koka vattnet innan man dricker det. Känn på den. Våra klasskamrater blev förvånade över att vi i Sverige kan dricka vattnet direkt ur kranen. Sedan ett bra tag tillbaka så köper inte jag buteljerat vatten, helt enkelt för att jag tycker det är vansinne att köpa vatten (som till minst 80% består av vanligt kranvatten, glöm det där med "vatten från naturliga källor") när det vattnet som kommer ur kranen är så fruktansvärt gott. Förutom min älskade hund så är svenskt kranvatten det jag saknar mest härborta.

             

Ny adress

Efter att jag skrev ut min adress tidigare i höstas kom det helt sjuka mängder med beundrarbrev, långa fina brev från vänner över hela världen och paket med jättefina presenter. Det hela blev väldigt överväldigande, så nu när jag ger er min nya adress så måste jag verkligen be er att sluta skicka presenter och brev. Jag håller på att gå in i väggen av allt brev-och presentöppnande. Okej? Är vi överens?

1440 Butler Avenue #8
Los Angeles, CA90025
United States of Amerikatt

Uppdatering

Jag vet att jag har varit lite M.I.A den här veckan. Sedan Göran åkte så händer det inte så väldans mycket skoj så det finns inte så mycket att rapportera om. Den senaste veckan har jag: gjort en massa inlämningsuppgifter och exam i businesskursen, gjort ett biologiexam, tittat på solnedgången, haft jätteont i knät, ätit på Tender Greens för ungefär sjunde gången sedan nyår, druckit drinkar med Emelie och Malin, haft filmmyskväll med Malin, skypat med Martin, försökt undvika min beundrare, läst ut en bok, köpt nya böcker, tränat och följt med en kompis som skulle köpa medical marijuana. Det senare var en annorlunda upplevelse. Ni som kanske eventuellt sitter och gapar av fasa nu kan ta det lugnt. Här i Kalifornien (och i övriga USA också skulle jag tro) röker verkligen alla på. För att kunna komma undan med det om du skulle bli stoppad så gör du bäst i att skaffa dig ett license som ger dig rätt att röka marijuana. På det sättet har du giltigt skäl och polisen kan inte göra något om du skulle bli stoppad med marijuana på dig. I det här fallet så hade min kompis license gått ut så först fick vi flänga runt halva stan för att hitta en läkare som kan utfärda ett nytt license och sen flängde vi runt ännu mer för att komma till rätt smoke shop med bäst varor. Jag har ju inget license så jag fick snällt sitta och vänta i ett annat rum medan min kompis gick in. Jag fick frågan om jag ville få något utköpt men jag tackade vänligt men bestämt nej, det räckte gott och väl bara att sitta i väntrummet, det fanns tillräckligt med rök där för att göra en blåval hög. Medan jag satt där och väntade så kom det hela tiden en strid ström med människor som skulle handla och det är verkligen en salig blandning. Flummare, skjort-och slipsmän, tjejer, killar...ALLA röker på här. Ja jäklar, det var roligt att ha sett hur det där funkar också. Det var ytterligare en sak att bocka av på "typiska amerikanska saker att göra medan jag är här"-listan.

Ikväll ska mina roomies iväg på diverse kuligheter men jag tänkte passa på att ta det lite lugnt hemma.

Kan inte tröttna på den här utsikten

"Some people believe in God, I believe in music, you know. Some people pray, I turn up the radio"

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag kommer missa Bruce Springsteen och E Street Band när de kommer till Sverige i maj. Jag försöker att inte tänka på det för det gör mig så deppig att jag vill gå ut och dränka mig i poolen. Strax efter att jag fick reda på att jag skulle missa konserterna så fick jag veta att mitt andra favoritband, 30 Seconds to Mars kommer till Sverige i sommar och DET tänker jag i alla fall inte missa! Jag såg dem första gången när de spelade på Arenan och jag jobbade på konserten så jag hann inte se så mycket men det lilla jag såg gjorde att jag föll pladask. Den första riktiga konserten såg jag på Peace & Love 2011 och det var helt magiskt och bara minnena får mig att le. Jag spenderade halva konserten på Görans axlar så att jag skulle kunna se ordentligt (ja jag vet, han är verkligen världens bästa Göran). De har gjort många bra låtar men den här är min absoluta favorit. Den gör sig bäst i HD-version så ändra den inställningen ni som vet hur man gör.

"Music makes the world go round, and for me, if it wasn't around right now, I wouldn't be around right now. Music is eve-ry-thing to me. That's all I can say."

             

BSB

Jag skulle ju bara titta på ett Youtube-klipp lite snabbt, sen skulle jag återgå till pluggandet. Mmm...det brukar ju låta så. Råkade snubbla över ett gammalt klipp med Backstreet Boys, mina gamla ungdomsidoler från förr. Herregud alltså, vilka känslor som strömmade genom kroppen på den tiden bara man hörde en BSB-låt på radion. Förutom Bruce Springsteen så är faktiskt Backstreet Boys de som jag har sett flest gånger live, jag tror att det är fem eller sex konserter, om inte fler, den första i Solnahallen i december 1997. 16 år sedan, det är ju helt galet! Min favorit var ju till en början Kevin men sen började jag smyggilla Brian och till slut gick jag över helt till att gilla Brian mest av alla. Han är ju dessutom den som har bäst sångröst (nu skulle inte Frida och Kicki hålla med mig). Men åh, Brian...vilken sötnos.

Flyttstök

Igår var det dags att flytta. Vi gick upp tidigt och fixade allt pappersarbete och sen var det bara att kavla upp ärmarna. Vi är stolta att säga att vi grejade hela flytten alldeles själva, bara Ebba och jag, på under tre timmar. Då inkluderar det att bära soffa och sängar och hela baletten. Vi får ju dock lida för det idag. Båda två har sjuk träningsvärk i hela kroppen. Men oj vad skönt det känns med en ny, mögelfri och tyst lägenhet! Vi går bara runt och njuter. ALLT är bättre med den här lägenheten!

Förutom flyttstök så har den här helgen varit ganska lugn än så länge. I fredags mötte jag upp Emelie, som äntligen är tillbaka från sin Sverigevisit, och så åt vi middag på Bad Sushi som ligger precis runt hörnet. När vi var mätta och belåtna gick vi hem till henne och snackade strunt i några timmar tills jag blev tvungen att gå hem och packa ihop lägenheten. Igår kväll när flytten var klar gick jag och Emelie upp till en sportbar/biljardställe och mötte upp några vänner till henne och så dracks det drinkar och spelades lite biljard. Idag har jag hasat runt i lägenheten i ett töcken, bakfull, jättetrött och med alldeles för mycket läxor att göra. Har hur mycket som helst kvar att göra men jag prioriterade att prata med halva Sverige på Skype istället. Får ta nya tag imorgon. Kommande vecka kommer innehåll en massa plugg (vad annars?) men höjdpunkten blir nog att Malin kommer tillbaka och flyttar in hos oss. Det ska bli jättekul att träffa henne igen, hon åkte ju hem i slutet på september och det är ju jättelängesen!

Nej, businessboken kallar, på återhörande!

Keep the love. Lose the handles #onlyinla #lalaland #whoneedsthegym

via Instagram http://instagr.am/p/UsBN5OBUUc/

Flytt

Idag har det minst sagt varit en intressant dag. Jag och Ebba hade bestämt att vi skulle gå till vår värd idag och verkligen sätta ner foten. Vi har varit där och klagat på grannar och mögel flera gånger så det kom ju inte som en chock för dem att vi var väldigt missnöjda. Vi kom fram till att den bästa lösningen var att vi skulle flytta till en annan lägenhet så vi gick runt och tittade på fyra olika som varierade väldigt mycket i planlösning och läge. En utav dem stack verkligen ut och den var dessutom tillgänglig omgående så vi sa ja på stående fot. De sa att vi kunde flytta in på tisdag men vi ville flytta så fort som möjligt så vi kom överens om att vi ska flytta imorgon (lördag). Thank you sweet baby jesus! Vi är så himla glada och uppspelta. Det ska bli så skönt att lämna den här lägenheten och få flytta in i en nyrenoverad, fräsch lägenhet utan hemska grannar.

Det här innebär att det kommer bli väldigt lite plugg, solning och bloggande i helgen och desto mer flytta och bära möbler. Kommer nog inte behöva gå till gymmet imorgon i alla fall.

Jag är så glad just nu så ni anar inte :D

Åh...

Story of Stuff

Den biologikurs jag läser just nu handlar inte om att dissikera grodor och annat läskigt utan den fokuserar på environmental science, dvs ekosystem, förnyelsebar energi, återvinning, vad människan gör som skadar planeten och vad vi kan göra åt det etc. De som känner mig vet ju att det här är right up my alley, det finns i princip ingenting jag inte återvinner. Igår på lektionen visade vår lärare oss en film som heter Story of stuff. Den handlar om konsumtionssamhället vi lever i och hur saker produceras och vad det har för effekter på miljön och människor. Den är ju naturligtvis lätt förenklad och i vissas ögon kanske lite vinklad, men det ligger naturligtvis en hel del sanning i det också. Om ni har tjugo minuter över så kan jag verkligen rekommendera att ni ser klippet. Kanske det kan få i alla fall någon att öppna ögonen lite mer.
 
             

Och så var det den där gången när jag fick en beundrare på halsen...

Jag har gått och blivit med en beundrare. Ja, alltså herregud...jag vet inte ens om jag vågar berätta allt som den här stollen håller på med. Han går i min biologiklass, kommer från Hong Kong, är väl ungefär 13 år (känns det som) och är helt klart lite annorlunda. När jag kom in i klassrummet igår sa han: Var ska du sitta? Jag vill sitta bakom dig så jag kan leka med ditt hår. Vad svarar man på det? Eh, nej det ska du inte! Det bästa av allt är hans namn. Han heter Romeo. Alltså... :D

Förutom att jag ofrivilligt har gått och blivit runkobjekt för stackars Romeo så händer det inte så mycket. Vi har fått ett nytt tak i badrummet, svartmöglet har kommit tillbaka i samtliga fönster och skitungen en trappa upp är stökigare än någonsin. Just nu skriker han så fönstrena skallrar. Härliga tider! Jag kämpar på med skolan och än så länge går det ganska bra måste jag erkänna.

Igår kom en klasskompis från spanskan till SMC och mötte upp mig. Han hoppade av under terminen och sedan dess har vi inte hunnit ses eller höras så mycket så det var kul att se honom. Framförallt var det roligt att göra något annat än att sitta med näsan i skolböckerna. Vi promenerade hela vägen från SMC till havet och sedan vidare till Third Street Promenade där vi åt lunch. Det tog över en timme men det var strålande sol och riktigt skönt ute så jag klagade inte. Efter lunchen satte vi oss på en bänk och glodde på havet innan vi bestämde oss för att spela lite biljard. Det gick väl kanske inte riktigt lika bra den här gången som när jag spelade med Max men det var kul ändå.

Har precis gjort mitt andra exam i business och eftersom det gick så bra så ska jag belöna mig själv med middag och TV-serier. På måndag är det Martin Luther King Day vilket innebär att vi är lediga från skolan så nu kan jag se fram emot 4-dagars helg. Det ska bli runt 26 grader hela helgen så det kanske tom blir tillfälle att inviga nya bikinin.

Varför kunde inte "min" Romeo vara lite mer som Leos Romeo?

Just another Tuesday afternoon #santamonica #thepacific #niceview #la #26celsiustomorrow

via Instagram http://instagr.am/p/UhTefohUTa/

Les Misérables

Tidigare i veckan slet jag mig från skolböckerna och gick på bio för att äntligen se Les Misérables. Jag har ju sett fram emot den i säkert ett års tid så jag hade höga förväntningar. Den är ju lite annorlunda jämfört med andra filmmusikaler då de dels spelade in all sång medan de filmade, dvs istället för att gå in i en studio och sjunga in all sång i förväg och sen mima till den när de filmade så spelades allt in samtidigt. Sen är dessutom alla repliker i form av sång. Jag tror att det kanske var tre eller möjligtvis fyra repliker som talades, resten sjöngs vilket jag inte har sett i andra musikalfilmer. Filmen var stundtals oerhört gripande och jag kan verkligen rekommendera den.

                

Känslan...

...när man får veta att man missade Ryan Reynolds utanför Fred Segal i Santa Monica igår med this much...skjut mig.

Jag lever!

Vart har Emelie tagit vägen kanske ni undrar. Jag kan meddela att jag lever och har hälsan. Imorgon är det en vecka sedan Göran åkte tillbaka till Sverige och sedan dess har jag begravt näsan i mina biologi-och businessböcker. Att läsa 6 units på 6 veckor är tufft och det är väldigt många kapitel och termer som ska nötas in varje vecka. På 6 skoldagar har jag gjort två quiz, två prov, en inlämningsuppift och ett diskussionsinlägg och så kommer det se ut några veckor framöver. Det lämnar väldigt lite tid över till annat, som att ha skoj t ex och brist på skoj leder till tråkiga blogginlägg och då tänkte jag att det kanske helt enkelt var bäst att inte skriva alls. Förmodligen helt fel approach om man vill ta ner Blondinbella från bloggtronen.

För övrigt är jag lite less i största allmänhet och det beror till stor del på vår lägenhet. Sedan i november har vi frusit konstant eftersom det inte finns någon värmekälla i form av element eller liknande. Vi har således gått klädda som att vi skulle på en polarexpedition de senaste månaderna. Det är väl överkomligt och snart blir det ju varmare ute och då blir det varmare inomhus också. Nu till det större problemet. I mitten av december flyttade det in en dansk familj med en liten bebis och en lillgrabb på kanske 2-3 år i lägenheten ovanför oss. Åh, vad mysigt kanske någon tycker nu. Nej, det är inte ett dugg jävla mysigt.

Den första veckan var det ett jäkla liv när de flyttade in möbler osv. Det får man väl ta. Det som däremot är jobbigare att hantera är att lillgrabben vaknar någonstans mellan 05:30-07:30 varje morgon och börja röja runt. Det kanske är en byggnadskonstruktionsfråga men det verkar vara extremt lyhört mellan våra lägenheter. Vi hör knappt ett pip från dem vägg i vägg men från dem ovanför...och grabben är inte still en sekund! Han springer ruscher fram och tillbaka hela dagarna och varje steg de tar dånar i vårt tak. Inte bara låter lite lätt utan dånar. Vi har varit och klagat hos managern flera gånger och sista gången jag var där så skrev de ett brev till dem varpå de knackade på förra helgen och skulle prata. Göran var den som öppnade dörren och tillsammans försökte vi förklara hur vi upplever det. Samtidigt har man ju förståelse för att barn är barn och de måste få leka men det måste finnas gränser. I morse vaknade jag halv åtta av att han studsade en boll i golvet. I en timme! Det är helt otroligt att inte föräldrarna tänker att det kanske kan uppfattas som störande. Speciellt när vi har berättat hur mycket det låter.

Det har varit uppe till diskussion att vi skulle flytta till en annan lägenhet men det innebär en massa kostnader för oss med uppstart av el, gas, försäkring osv och vi är inte så sugna på det. Som om inte det här vore nog så upptäckte vi precis innan jul att vi hade fått svartmögel runt alla fönster (?). Inte så lite heller, jag fotade det aldrig men det såg verkligen helt sjukt ut. Det var helt fullt av svarta, ludna prickar. Det enda sättet att ta bort det är att använda starka kemikalier och jag och Göran ville inte ligga och sova i den doften så vi fick sova med mögel runt fönstrena i en vecka och så tog de bort det när vi var i Grand Canyon och Las Vegas. Jag såg dock idag att de inte har fått bort allt.

Lägenhetsproblemen stannar dock inte där. Igår när jag satt och pluggade hörde jag helt plötsligt ett drippdroppljud från badrummet. När jag gick in där såg jag att hela taket ovanför badkaret buktade nedåt och det hängde som en stor bubbla av färg som det droppade vatten från. Jag rusade till managern som skickade en kille på studs som konstaterade att: det här var ju inte så bra. No shit hörru! Han gjorde hål på bubblan och det bara forsade ut vatten från taket. Han tog bort ungefär en kvadratmeter av taket och konstaterade än en gång att det här var ju inte bra.

Det är dock inga rör som har gått sönder utan det är en annan orsak till varför vi inte har något tak i badrummet längre. Vad är det då undrar ni nu? Jo! Det är nämligen så att den tysta och försynta barnfamiljen som bor ovanpå oss låter deras lillskit stänka vatten över badkarskanten när han badar och det finns ingen avrinningsbrunn så allt vatten har på något sätt hamnat i vårt tak. Helt ärligt, hur mycket vatten har han kunnat stänka över kanten? Det forsade som en jävla flod från taket igår. Helt. Jävla. Otroligt. Jag är så less på den där familjen nu...

Idag har jag försökt att plugga lite business men ungefär en halvtimme in i pluggandet kom de hem och började härja runt och nu står jag inte ut längre så nu måste jag gå från lägenheten några timmar och försöka hålla mig borta tills han har somnat. Vi betalar över 12 000 kronor per månad för den här lägenheten. Det känns inte som att vi får vad vi betalar för just nu.

I'm never changing who I am

            

Hundar är underbara

                

Saknad

Nu ikväll har jag lämnat av Göran på LAX. Det är helt otroligt vad snabbt dessa tre veckor har gått och det är galet vad mycket saker vi har hunnit göra. Att ha sin allra bästaste vän i närheten 24 timmar om dygnet är ju helt fantastiskt så jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns ganska jobbigt och ledsamt för tillfället. Blödig som jag är så blev det ju gråtfest deluxe hela vägen ut till flygplatsen också. Men, det är bara att ta sig i kragen och se fram emot nästa gång han kommer på besök. Ja, han fick mersmak. Den här staden ger mersmak, det ska ni veta.

När min förkylning/influensa/vad det nu var jag hade nådde sin peak på juldagen bestämde vi oss för att sätta oss i min bil och åka runt och titta på sevärdheter. Vi hoppades på att det skulle vara lite mindre trafik i stan eftersom amerikanerna firar jul den 25:e och vi hade nog rätt, det var mycket mindre trafik än vanligt. Vi åkte förbi Playboy mansion (som visade sig ligga väldigt nära där jag bor), Hollywoodskylten, Staples Center, Dodgers Stadium och Santa Monica Pier. Jag har ju tidigare skrivit om att man kan hika ända upp till Hollywoodskylten. Det orkade inte jag denna gång, att gå bara en tiondel av vägen upp höll på att ta kål på mig helt så Göran fick nöja sig med att beundra skylten på håll men han var glad ändå. Det hade precis spelats en basketmatch i Staples Center när vi kom dit så vi kunde inte riktigt få några bra bilder och Dodgers Stadium var helt öde. Jag har ingen koll på hur baseballsäsongen ser ut (spelar inte de precis hela tiden?) så det fick bli några bilder på ganska långt avstånd men det var roligt att ha sett hur det ser ut i alla fall.

Nu ska jag försöka skjuta tankarna på att min bästis har åkt ifrån mig åt sidan och begrava mig i skolarbete istället. Vi ska ha quiz i biologi imorgon så det är bara att sätta igång.

Allra bästaste vän

Här hålls Oscarsgalan varje år

Dodgers Stadium

  

Sunset dinner @moonshadows #malibu #fridaynight #nicebackdrop #cantcomplain

via Instagram http://instagr.am/p/UFVDp6hUd4/

What happens in Vegas...

Nu är vi tillbaka i LA och har kommit till ro efter vårt kringflackande ute på landsbygden. Skolan började igen igår och den här korta vinterterminen läser jag två kurser, en grundkurs i business som enbart är online och så en väldigt intressant biologikurs som handlar om environment science. Eftersom businesskursen är online så innebär det att jag bara har en lektion på campus så jag går i skolan måndag-torsdag kl 8-10 och resten av tiden är jag "ledig". Jag har inte riktigt kommit in det här med onlinekursen ännu så just nu känns det lite överväldigande men det blir väl bättre med tiden. Den här terminen är bara sex veckor lång vilket innebär att vi ska hinna läsa allt man normalt gör på 17 veckor på en tredjedel av tiden...det kan nog bli lite svettigt. Jag har sex kapitel att läsa bara den här veckan. Så nu förstår ni kanske varför jag skrev "ledig" och inte ledig.

Nog om skolan, nu pratar vi om Las Vegas istället. I lördags åkte vi från Grand Canyon och vidare mot Las Vegas där vi checkade in på The Venetian som är ett femstjärnigt lyxhotell och ligger mitt på The Strip. Bara att skriva den där meningen är helt absurt och det var ungefär så det kändes när vi kom dit också. Det var liksom för mycket lyx och alldeles för fint så det kändes som att man inte hörde hemma där och närsomhelst skulle någon komma, knacka en på axeln och säga: "hörredu, det är dags att gå nu va?" Jag vet inte, jag är bara inte van vid sån lyx. Den där känslan försvann dock ganska snabbt, speciellt eftersom de allra flesta som bodde på hotellet eller var där och spelade såg ut som riktiga bönder. Jag har haft en bild i mitt huvud av att Las Vegas med alla hotell och casinon ska vara så flådigt, att alla är finklädda och liksom glider fram med en Dry Martini i handen och är coola. Det var precis tvärtom. Det bara väller över av rundlagda lantlollor som ragglar runt i mjukiskläder i plysch och är pruttfulla klockan tre på eftermiddagen. Det passar liksom inte in i de där fina miljöerna. För hotellen är verkligen jättefina. Dessvärre får man inte fota så jag har inte så många foton från hotellen men jag kan meddela att The Venetian är superfint, det är marmor överallt och taken är målade som Sixtinska kapellet. Just det hotellet har dessutom ett eget köpcentrum och kanaler där man kan åka gondol. Caesars Palace casino är jättefint och Bellagio är verkligen tjusigt med sin sjö utanför och fontänshow på kvällarna. Så när all den fina miljön invaderas av besökarna jag beskrev tidigare så blir det liksom bara...fel. Men hur som helst, det är väldigt roligt att få ha upplevt det. Vi bodde i en luxurysvit på 20:e våningen med utsikt över The Strip och varken Göran eller jag har någonsin bott finare när vi har rest. Bara vårt badrum var större än vårt vardagsrum här i LA. Det kändes inte så roligt att checka ut därifrån faktiskt.

Jag ska försöka att inte skriva världens längsta inlägg men jag tänkte bara berätta att nyårsafton var väldigt lugn och stillsam för vår del. På dagen promenerade vi fram och tillbaka på The Strip och tittade på alla hotell, casinon och wedding chapels. På kvällen var vi på Celine Dions konsert på Caesars Palace, beställde upp mat på rummet och därifrån hade vi sedan fantastisk utsikt över alla fyrverkerier på tolvslaget. Det verkar som att det är förbjudet att skjuta raketer som privatperson så istället hade de största hotellen gemensamt arrangerat fyrverkerier som var synkade med varandra så det blev en ordentlig show.

Man kan sammanfatta den här resan som ett garanterat minne för livet och det ska mycket till för att toppa vårt nyårsfirande i Las Vegas.

Venetian Tower, där vi bodde

Inomhusköpcentrum med målad himmel

Venetians casino

Taket i lobbyn

  

 

Smygtaget foto på casinot

Den bästa restaurangen vi någonsin ätit på. Här åt vi alla våra måltider.

Bellagio

Paris

New York, New York

Luxor

Elvis var där

Göran ville att vi skulle se den här showen men jag var inte så sugen

Drive-inbröllop

Hem ljuva hem

BOOM!!! #threeoutoffour #happy #goodstart2013

via Instagram http://instagr.am/p/T92WwyhUVj/