Efter lektionen idag så frågade Max, en kille i min klass om jag ville följa med på TV-inspelning. Han hade fått en inbjudan som gällde för två och jag tackade naturligtvis ja. Sånt där är alltid kul och jag vill hitta på så mycket skoj som möjligt under min tid här. Så vi hoppade på en buss från skolan och sen åkte vi huuur länge som helst. När vår hållplats äntligen kom var det dags att promenera, huuur länge som helst. När vi hade gjort det (och var ytterst nära att bli överkörda på ett övergångsställe av en jävla galning i en jeep som körde mot rött) så blev det dags att hoppa på nästa buss som vi åkte med huuur länge som helst. TILL SLUT kom vi i alla fall fram till CBS Studios. Vi var sena så vi rusade fram till första bästa kö men kände väl direkt att njae, det här är nog inte rätt kö. Samtliga som köade var tjejer i åldrarna 15-35, sminkade och uppklädda till tänderna. Det visade sig att det var kön för att vara publik på X-factor. Så vi jazzade vidare till nästa kö, som också visade sig vara fel. Det var till The Late, late show with Craig Ferguson. Till slut kom vi i alla fall rätt. Vi skulle nämligen till inspelningen av Real time with Bill Maher. Jag hade hört talas om honom tidigare men jag tror inte att hans program visas i Sverige så jag har inte sett det förut. Det är i alla fall en typ av talkshow där inbjudna gäster pratar om aktuella, politiska ämnen, med en liten touch av satir. Det är alltså inte Britney Spears och Kim Kardashian som är gäster utan det har lite mer substans. Max brukar titta på programmet så han hade nog lite roligare än vad jag hade eftersom jag inte har så stor koll på alla amerikanska politiker och andra moguler men det var kul att vara på TV-inspelning. När det var klart promenerade vi i ungefär en och en halv evighet tillbaka till den första bussen och åkte hem igen.
Jag måste bara berätta, det hände en sån knäpp grej på spanskalektionen idag. Av okänd anledning skulle vi sitta i U-form med våra bänkar, dvs så att man sitter mitt emot alla kamrater. Det var lite trångt mellan bänkarna och jag satt mellan Nicole och en tjej som heter Venezia. Under lektionen åker några av Venezias saker ner på golvet varpå jag försöker hjälpa henne att fiska upp dem men eftersom det är så trångt så är det lite bökigt. I och med detta lyckas jag ha ner mitt skrivblock på golvet och jag försöker att sträcka mig ner mellan bänkarna för att plocka upp det men det går inte så jag ställer mig till slut på knä på stolen och lutar mig över bänken för att nå bättre. Det här är ju alltså såna där bänkar där stolen sitter fast i bänken, sådana som man ser i amerikanska TV-serier, där man får tråckla sig in när man ska sätta sig. Jag stödjer armen längst ut på bänkkanten men når fortfarande inte så jag lutar mig lite till varpå hela bänken tippar över och jag är på väg ner i backen med huvudet före, med bänk och allt, och mina ben är nu intrasslade i bänken/stolen så jag kan inte göra någonting överhuvudtaget. Som tur är så ser Venezia vad som är på väg att hända så hon kastar sig över mig och tippar tillbaka mig. Det blir ju världens tumult, alla mina saker som låg på bänken rasar ner på golvet, hela lektionen stannar upp och alla mina klasskamrater sitter och gapflabbar åt mig. Jag garvade ju också för det var ju helt sinnessjukt hela situationen och jag kan ju bara föreställa mig hur det måste ha sett ut. Jag blir ju naturligtvis röd som en brandbil i ansiktet men det får jag väl bjuda på. Tänk vilken tur att vi har så bra sammanhållning i klassen, om det där hade hänt någon av de första lektionerna så hade jag packat min väska och åkt hem till Sverige igen i ren skam. Lite senare sa Max: "What happened today, did you fall off your seat? I missed everything and just saw the aftermath. I asked like a thousand questions to the girl next to me what happened but she couldn't answer because she was laughing so hard". Fy. Vad. Pinsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar