Emelie i LA: 2012

måndag 31 december 2012

Let's get this New Year started! #celinedion #caesarspalace #lasvegas #newyearseve #epic

via Instagram http://instagr.am/p/T7QguLBUTb/

söndag 30 december 2012

Idag var det dags att bege sig vidare mot Las Vegas och tur var väl det för det var om möjligt ännu kallare vid Grand Canyon idag än vad det varit de senaste två dagarna plus att det var molnigt. Inte så kul för de som skulle dit idag, vi hade ju en himla tur med vädret då med andra ord trots att vi höll på att frysa ihjäl. Vi åkte dock rakt in i en liten snöstorm modell mindre och det var halt nästan hela vägen till Las Vegas vilket inte är så jätteskoj när man åker runt med sommardäck. Snöstorm och väghalka till trots, vägen vi har åkt idag är riktigt, riktigt fin. Det är verkligen otroligt vackert lanskap i Arizona med alla berg och milsvida vyer så om ni får chansen så åk hit!

Strax utanför Las Vegas, precis på gränsen mellan delstaterna Nevada och Arizona, ligger Hoover Dam som är precis vad det heter, en damm. Den har figurerat i en del filmer, bland annat i Superman och Universal Soldier så om ni inte kände till den tidigare så kanske ni har sett den i någon av dem. Hur som helst, vi hade bestämt sedan tidigare att vi skulle stanna där eftersom det ändå låg på vägen och det var en himla tur att vi gjorde det för det var riktigt häftigt. När vi hade fotograferat den från alla möjliga vinklar och Göran hade blivit trött på att hyperventilera av höjdskräck så hoppade vi in i bilen och åkte vidare mot Las Vegas. Just nu sitter jag nybadad i en kingsize säng och kikar ut över The Strip. Såhär ska man ha det när man har det som sämst. Nu ska jag klä på mig, gå ner till casinot och satsa allt på rött.

Ovädret närmar sig...

Tuttberg

Las Vegas

lördag 29 december 2012

Grand Canyon

I torsdags hoppade jag och Göran in i min racerbil och rattade ut i öknen. Det tar ett bra tag innan man ens lämnar LA och jag slutar aldrig förvånas över hur fruktansvärt stort den staden är men tids nog så kom vi i alla fall ut på landsbygden. Och där finns det inte mycket av nånting kan man säga. En bensinmack här och ett Subway där men annars finns det inte så mycket skoj att titta på mer än fina berg och lååånga raksträckor. Det rullade på väldigt bra och vi kom fram till vårt pitstop i Kingman mycket tidigare än beräknat så nu i efterhand kan vi konstatera att vi faktiskt hade kunnat brassa på hela vägen till Grand Canyon på en gång men nu blev det som sagt ett stopp i världsmetropolen Kingman en natt.

Dag två på vår roadtrip styrde vi vidare mot Grand Canyon och den turen gick ju om möjligt ännu snabbare så vi anlände hit till den lilla byn Tusayan strax efter lunch. By och by förresten, det är en gata med ett McDonalds och några hotell så det är väl synd att kalla det för en by egentligen. Hur som helst, vi installerade oss på rummet och insåg snabbt att här var det minsann inte varmt. Min pappa meddelade innan vi åkte att det skulle bli skönt för oss att komma ut i öknen "för där är det ju i alla fall lite varmare än i LA". Tjena...igår var det 16 minusgrader när vi åt middag. Innan middagen gick vi till det lilla turistcentret som finns här och såg en IMAX-film (tänk Cosmonova) om Grand Canyon som vi kan rekommendera om ni skulle få för er att åka hit. Det var lite bakgrundshistoria och så fick man se hur många olika saker man kan företa sig när man är här. Filmen fick oss att se fram emot vårt besök ännu mer så det var ett lyckat biobesök. I morse ställde vi klockan på jättejättetidigt för vi hade tänkt fånga soluppgången vid Grand Canyon. Jag gick in på nationalparkens hemsida för att dubbelkolla tider osv och såg då att de hade valt att stänga av vägen inne i nationalparken så det enda sättet att ta sig runt på var med deras egna shuttlebussar. Det var ju verkligen inte vad vi hade planerat men nu fick det bli så. Vi insåg ju att de hade fattat helt rätt beslut för det har varit riktigt halt och jävligt idag och man vill ju inte gärna glida av vägen och ner över kanten så att säga...

Soluppgången var naturligtvis väldigt fin att se men det var så fruktansvärt kallt så det tog bort lite av det härliga med upplevelsen. När solen väl var uppe och vi nästan hade frusit fast i marken kämpade vi oss tillbaka till bilen och åkte mot hotellet och ett varmt bad. Vår plan var att fånga solnedgången också så vi tog det lite lugnt på hotellet under förmiddagen och återvände vid ettsnåret och åkte runt med bussarna och knäppte kort som sig bör. Vi höll ut till solnedgången men sen fick det räcka. Jag hade klätt på mig alla kläder jag hade packat med mig plus en av Görans tröjor men det räckte inte på långa vägar. Både jag och Göran är rörande överens om att vi nog ska göra ett nytt besök när det är lite varmare för det gick inte att ta till sig allt i den här kylan. Vi kan dock sammanfatta det såhär: Grand Canyon är verkligen helt enormt och det är sagolikt vackert. Alla har nog sett det på TV eller i någon film nångång men det går verkligen inte att greppa hur enormt det är och helt...ja, alltså det saknas ord faktiskt. Jag brukar inte tappa talförmågan men i morse när vi gick ut på Mather Points utsiktsplats när det fortfarande var becksvart och hela Grand Canyon helt plötsligt sträckte ut sig framför oss i morgonsolen så var det nästan en religiös upplevelse. Det var helt otroligt och jag har aldrig sett eller upplevt något liknande tidigare och det går inte att beskriva, det måste helt enkelt upplevas.

On the road again...

Ett väldigt långt tåg med över hundra vagnar

Soluppgång

En frusen Göran

Solnedgång

Rudolf med röda mulen

fredag 28 december 2012

When you order a "Milk chocolate piano" you really do get a milk chocolate piano! #mmmchocolate #nomnom #wow #grandcanyon

via Instagram http://instagr.am/p/Tzik-yBUdQ/

onsdag 26 december 2012

PCH

När vi hade turistat klart i San Francisco hoppade vi in i vår hyrbil och började leta oss fram till Highway 1. Med ett sånt ess som Göran till kartläsare så gick det alldeles utmärkt och i ett nafs var vi på väg. Jag har velat köra Highway 1 utmed Stilla Havskusten sedan jag var runt 10 år så jag hade verkligen sett fram emot den här resan. Dessvärre hade vi inte riktigt turen med oss när det gäller vädret. Det stormade mer eller mindre hela tiden och det var stundtals riktigt jobbigt och läskigt att köra. Vi hade ett uppehåll i stormvädret i ungefär 10 minuter och det råkade infinna sig precis när vi hade stannat till i Carmel för att fota lite. Varför känner jag igen det namnet undrar ni nu? Jo, det är ju staden som Clint Eastwood var borgmästare i för ett gäng år sedan. Det var ett av de finaste ställena vi stannade på under resan, det var riktigt fint där!

När man väljer att åka Highway 1 istället för den vanliga motorvägen så innebär det att man åker i små kringelkrokar utmed bergsväggarna nästan hela vägen och har 200-metersstup rakt ner utan räcke på höger sida och massivt berg på vänster sida. Det kräver sin koncentration även vid bra väderlek. När det då stormar och är risk för vattenplaning hela tiden så blir man lite lätt matt efter ett tag. Som tur var hade vi bokat in ett stopp på vägen så att vi kunde vila upp oss lite. Det var ju inte Ritz-Carlton vi bodde på direkt...när vi kom in i rummet första gången slogs vi av hur fruktansvärt kallt det var. När vi sedan släckte lampan när vi skulle sova så såg vi anledningen till kylan (jag sov med mössa den natten). Man skulle kunna säga att det var lite dålig passning mellan dörren och dörrkarmen. Inte så konstigt att vi frös när det var femcentimetersglipor runt hela dörren.

Dag två på PCH regnade det om möjligt ännu mer än dagen innan. Göran lät sig dock inte nedslås utan fotade frenetiskt. Resultatet blev några riktigt fina bilder men även alltför många som inte riktigt håller bloggmåttet. Jag tänker dock visa några exempel så ni får se. Vi tog en liten avstickare den andra dagen för att jag ville visa Göran den lilla danska staden Solvang och Santa Barbara. Det var dock inte riktigt lika charmigt i hällregn som det var tidigare i höstas när jag var där med Linda, Ellen och Ellinor. Trots det dåliga vädret så var vi väldigt nöjda med resan. Det hade dock varit roligare om det hade varit bättre väder eftersom bilderna inte är så jätteskojiga. Nu ska vi snart krypa ner och vila upp oss inför nästa roadtrip som börjar imorgon. Grand Canyon och Las Vegas nästa!