fredag 27 juli 2012

Världens bästa Bruce

Förutom att det endast är en vecka kvar tills jag åker (gaaah!) så är det också endast en dag kvar tills det är dags att se Bruce Springsteen igen! Imorgon flyger jag och Göran ner till Göteborg för en blixtvisit där vi ska se Bruce Springsteen och E Street Bands andra spelning den här helgen. Biljetterna till första konserten tog ju slut när det var 3 personer innan mig i kön någon gång i mörkaste november så det blir dessvärre endast en spelning för mig i år. Om jag har riktig tur så får jag dock möjlighet att se honom spela någon gång under det kommande året. Det skulle vara riktigt skoj att få se honom lira på hemmaplan.

Som jag nämnde så är det ju bara en vecka kvar tills det är dags att åka till USA men det får jag skriva mer om i ett annat inlägg för nu måste jag sova så jag är utvilad och orkar med ännu en episk spelning med världens bästa Bruce. Det går dock rykten om att det ska bli riktigt risigt väder med regn och skit. Får verkligen hoppas att det hinner blåsa förbi under natten annars kommer det att se ut såhär imorgon kväll...


fredag 6 juli 2012

4 veckor kvar...

Som rubriken säger så är det idag fyra veckor kvar till avfärd. Den senaste månaden har verkligen gått otroligt fort. Det beror väl till stor del på att det har varit så mycket runt omkring, en massa fix med lägenheten t ex. Det verkar som att jag till slut har hittat hyresgäster till lägenheten, ett par från Luleå som ska flytta ner till Stockholm pga jobb. Jag väntar på ett påskrivet kontrakt i dagarna och nästa fredag (den trettonde...) så ska vi träffas då de kommer ner till Stockholm över helgen. Jag ber till alla högre makter som finns att det kommer kännas bra rent personkemimässigt när vi träffas. Jag har verkligen inte tid eller lust med krångelmänniskor som jag ska hantera borta i Los Angeles, det får verkligen inte hända. Men än så länge känns det bra i alla fall.

Imorgon är det tänkt att Annika och Emma ska komma hem till mig på en liten middag. Med Annikas späckade schema för sommaren så verkar det som att det är sista gången vi hinner träffas innan jag åker. Sist jag drog iväg på äventyr var ju Annika med men den här gången åker jag själv. Eller, inte helt själv, Linda är ju med. Apropå Linda så träffades vi en sväng i onsdags för att lära känna varandra bättre och för att diskutera alla våra respektive frågor som vi har. Det var jättekul att träffa henne och det kändes om möjligt ännu bättre inför resan efter att vi hade träffats. Hon har två kompisar som bor i LA och har gjort det i några år så vi har några som kommer att kunna ta hand om oss i början vilket känns väldigt bra. De har bil också så i den bästa av världar så kommer vi kunna åka runt en del och se oss omkring innan skolan börjar. Linda och jag har pratat om att åka till San Fransisco innan skolstarten, under förutsättning att vi har hunnit hitta något permanent boende. Vi har bokat ett motell för den första veckan vilket känns väldigt skönt att ha avklarat. Vi kom undan ganska billigt också med tanke på att det är högsäsong när vi kommer dit.

Det börjar komma över mig mer och mer att jag faktiskt ska åka. Det är en skräckblandad förtjusning. I vanliga fall får jag ju resfeber även om det bara gäller en liten weekendresa men nu är det ju så oerhört mycket större men på något sätt så känns det som...ja, nu är det såhär, nu ska jag göra det här och så känner jag mig förvånansvärt lugn. Sen hugger det till i magen helt plötsligt när jag tänker på att jag inte kommer vara här på t ex mammas födelsedag eller på julafton men överlag så känns det bara bra. Jag ser fram emot det väldigt mycket! Det ska bli jättekul att göra något helt annat mot vad jag gör nu. Tänk att jag ska bo i Los Angeles, det är ju helt galet!